I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej tillbaka!! Nu ska jag försöka klippa ut ett gäng mössor medans Orvar är i hoppgungan och skriker av glädje

Visst är hoppgungor underbara Elise älskar sin, hon börjar hoppa redan när hon får syn på den.
Idag har vi haft Elises fastrar och kusiner samt farmor här, my god vilket tjatter det blir. Jag kommer ifrån en betydligt lugnare släkt... Mannens familj är väldigt högljudda, nästa som om de vore sydeuropeér.
Imorgon kommer min syrra med sin man och sina två ungar som har gått ifårn att vara ganska genomdryga skitungar till väldigt trevliga och charmiga tonåringar( 16 och 14) så jag ser verkligen fram emot att träffa dem och syrran, som tagit ett kliv framåt när det gäller systerskapet och helt plötsligt börjat visa intresse för mig( Elise).

Jag är så säker på att ajg faktiskt är gravid att jag kommer att bli så gruvligt besviken om det inte är så, fast ajg har bara haft så här ont i brösten vid två andra tillfällen, grav 1 och grav 2... Men men vi får se på tisdag.
Jag fick naturligtvis ett minisammanbrott i går ang ev graviditet. Jag var på en sån där Me&I träff i torsdags och då var säljaren gravid i v 16, hon skulle få 16 månader mellan barnen( precis som jag skulle få om jag nu är gravid och man räknar ifrån Elises korrigerad ålder) och hon sa när de frågade hur långt hon skulle få mellan barnen.
Säljare: 16 månader, vad tror ni visst blir det nära och bra( ärligt glad över att det var tätt).
Mamma1: nära ja men bra, alltså jag säger bara det, det var mitt livs värsta tid med en 1.5 åring och en nyfödd, jag önskade varje dag att vi kunde hoppa 2 år framåt.
Mamma2: precis, fy fan vilket helvete
mamma3: ja det rekommenderar jag verkligen inte, ojojoj så jobbigt vi haft med våra pojkar som var täta.
Mamma4: ja jag har fortfarande inte sovit i kapp och mina är 5 och 7...
Säljare: OJ DÅ
Mamma1: ja fast nu är det för sen att ändra sig.
Säljare: fast man kanske har tur och får ett lugnt barn?
Mamma2: you wish...

De  andra mammorna var itne otrevliga bara konstaterande och det var många skratt runt det, men ändå... Elise som kräver så mkt hur tänkte jag liksom? Nåja vi väntar med att oroa oss över det tills det är dags att oroa sig

Nu ska ELise och jag gå en prommis i solskenet medan Panzer är på hockey.

Pusspuss

btw så har Elise börjat vakna väldigt konsekvent samma tid varje morgon, tyvärr är den tid kl 4:15!!!! Jag kan ju börja dela ut tidningar som extraknäck liksom för ajg är ju redan vaken när tidningen kommer! OM Elise ITNE vaknar kl 4:15 imorgon när det är panzers morgon så tänker jag nypa henne tills hon vaknar!

Tack för kramar och kloka ord. Det värmer och stärker. Hvidis jag tycker det är bra nrä du skriver att det var jobbigt och vad som var jobbigt ibörjan. Hade du bara skrivit att fy vad jobbigt det var och du har ett helvete framför dig så hade jag dissat totalt vad du sa, men nu speiciferar du det och jag kan ta till mig vad du menar, tänka på det och förbereda mig.

Något hände igår eftermiddag när maken kom hem från jobbet en stor sten föll från hjärtat och jag kände mig glad igen. Kanske är det just för att nu är vi hemma alla och kan hjälpas åt under helgen. Vi får undan lite av det som stressar mig och jag känner att vi jobbar sida vid sida. Har känt mig fruktansvärt ensam de sista, det är jag som skall bära barnet, jag som tar det mesta av E (maken jobbar ju 100%) även om han är jättebra med henne när han är hemma och jag som skall fixa det som behöver göras hemma för eftermiddagarna har gått fort den här veckan.

Idag har vi haft en kanondag, förutom att jag fått målat en del o maken tatt hand om E, så har vi varit i skogen o grillat korv med en annan familj. Var ute i 5h, båda barnen somnade supertrötta i vagnarna precis när vi hade tänkt åka hem så vi fick dröja oss kvar ytterligare 1h.

Jag vet, har tänkt på dig när jag skrivit hur jag mått för kommer ihåg att du inte mådde helt hundra.  Men vad jag skrev för klokt till dig kommer jag inte ihåg själv.

Men jag är alldeles för bra på att ge mig själv dåligt samvete, jag får dåligt samvete för att jag måste vila på dagarna, får dåligt samvete för att jag inte klarar/orkar att mysa (eller cykla som Hvidis kallade det) med maken även om jag vill, dåligt samvete för att jag inte orkar hundpromenader i samma utsträckning.
Och samtidigt fattar jag ju att det här bara är gojja och inget annat!

Vad jobbigt med sömnen, minns att vi sov ungefär så lite första veckan eller två också. HOppas det rättar till sig snart. Vad gäller amningen så hade jag problem i början sedan kanske det inte samma problem som du har? Men E gick inte upp ivikt, eller snarare hon tappade för mycket i vikt, bröstvårtorna ömmade och jag grät, ville inget hellre än att slippa amma. Maken fick hålla mig i handen varje gång för det gjorde så förbenat ont. Lösningen blev att jag ammade det jag orkade och däremellan gav vi ersättning. Var så himlans skönt att kunna ta till ersättningen när jag bara kände att NEJ jag vill inte jag orkar itne känna smärtan när hon suger sig fast. Samtidigt som hon då fick ersättning fick jag pumpa, men det var ju inte alls samma smärta (ialla fall inte med den pumpen jag har), allt för att få igång min produktion. Tog några dagar sedan hade jag mjölk och bröstvårtorna var läkta och jag klarade av att amma, sakta men säkert försvann smärtan.

Men om du vill sluta amma så är du absolut ingen sämre mamma för det. vissa funkar det för vissa inte, de jag har sett som inte ammats har blivit precis lika bra barn som de som ammats och inte mer sjuka heller vad jag har märkt. Det viktigaste är att du mår bra, mår inte du bra kommer inte N heller göra det oavsett om du ammar.

Jag menade att bröstvårtorna blööde inte ömmade även om de gjorde det också.

Tack för alla kramar och tips ang amning. Jag har inte varit i kontakt med amningshjälpen denna gången, men var det ett par gånger med E. Det känns som om jag har alla fakta och tips redan denna gången och inget hjälper riktigt mot smärtan. Med E kändes det precis som det du gick igenom Lanovia och då blev det bättre efter att jag pumpat. Nu har jag pumpat och luftat och smörjt och gjort allt jag kan, men smärtan släpper inte. BVC- sköterskan hade inte heller några andra råd. Jag har väl mer eller mindre beslutat mig idag för att sluta amma. Jag är ingen bra mamma för varken E eller N när jag har så ont. Nu börjar ju dessutom maken jobba imorgon och jag får inte ihop det med matning och pumpning mm. Jag ska försöka pumpa lite iallafall. Hoppas nu bara N inte mår dåligt pga detta.

Fru Bygg bra att du tatt ett beslut som känns som det som fungerar bäst för er/dig. Och nej N kommer inte må dåligt pga detta, tänk alla de länder där mammorna inte ammar alls, de barnen klarar sig ju. Klart det finns fördelar med amning, men de är definitivt inte stora nog för att överväga ditt välmående och därmed barnens.  Du är en kanon bra mamma!!!!! Glöm aldrig det!!!