Välkomna till Tivoli Empatia!

Å så underbart!! nu håller jag tummarna att det går hela vägen!!!

Jag säger det igen PB, jag tycker du verkar vara en otroligt stark och modig person!!!! Inte alla orkar eller vågar ta tag i sådana här saker. Eller snarare i sig själva när man mår såpass dåligt. Det är verkligen inte lätt. Sådant som kan verkar enkelt när man är stabil och har det känslomässigt bra kan vara avgrundsdjup man måste ta sig vöer när man mår dåligt.
Stor kram och fortsätt kämpa!!!!

Å lilla du!!!! Jag tror att det är hormonerna som spökar helt klart!!!!
Skönt iallafall att allt såg bra ut hos BM och vad bra att du känner att du fått en bra BM också! Nu blir du kollad varje vecka också så det kanske kan minska oron lite.  

Kram Tinga!!
Begravningar är alltid jobbiga men samtidigt tycker jag att de kan vara "uppbyggande" också på ngt vis. Givetvis olika beroende på vem som begravs (alltså vilken relation man har till personen) samt ålder och dödsorsak. Men på ngt sätt tycker jag de flera begravningar jag varit på har varit sådana att man fått styrka också. Av att minnas tillsammans med andra som tyckt om och haft relationer till den som dött.

Men min pappas begravning minns jag knappt. Den är väldigt blurrig.tror att min hjärna har stängt av en del där....  
Dock minns jag att jag tyckte kistdekorationerna var otroligt vackra och att det var helt proppfullt i kyrkan och att det var massor med blommor. 

Å herregud!!!! Det lät jättejobbigt!!!!
Tur att det gick bra! 

Telis,
hoppas hoppas hoppas du är bättre imorgon!!!!!!
 Halsfluss ÄR verkligen ett SKIT!! Och Hlsböld är än värre!!! Lova mig att OM du inte känner dig bättre om ngn dag eller två så måste du kolla m vårdcentral eller sjukhus igen! Jag har nämligen gått från halsfluss till halsböld en gång i mitt liv och DET var OTROLIGT HEMKST!!!! Det slutade med att jag lev inlagd.

Hattis!!

Vännen jag tror att din mensvärk beror på heeeelt andra saker!!!
Och härligt med inskrivning imorgon!
Kan du få ett VUL dÅ??? För att se hjärtslag och på så vis minska oron?
 

Ang advokater och green card så var dagen bra på vissa vis och jobbiga på andra. Utan att gå in på detaljer o bli långrandig så känns det som om vi står mellan besluten att betala mycket pengar eller massor. Och om vi går på den "billiga" varianten i advokatkostander (alltså den kostnad advokaten tar och inte inräknat alla avgifter som vi betalar till Amerikanska immigration) så är kruxet och det vi funderar över att den advokaten verkar väldigt ung och oerfaren. VÅGAR man då anlita henne? DET är väl stora frågan.
Hm, vi får se. och ska invänta lite fler svar....

Jaja, jag träffade en kompis ikväll med heeelt andra problem och då inser jag att detta med green card ändå är ett litet problem i sammanhanget.
Hörni, hur skulle ni göra om ni hade en kompis som var i en relation som inte känns hälsosam för er kompis???
Så är nämligen fallet här tycker JAG. Min kompis berättade saker som jag känner att "nej så ska ingen behöva ha det!!" men det är skitsvårt att säga alltför mycket. Jag ställde en del frågor för att liksom "belysa" saker ur ett utanförperspektiv" men utan att direkt kritisera relationen eller ffa flickvännen. De håller just på att köpa en lgh tillsammans här och det handlar självklart om rätt stora pengar m tanke på att det är Manhattanpriser. Själv känner jag lite att "neeeej, gör det itne!" För det är enklare att "bara gå" om man måst det när man endast hyr en bostad tillsammans, men när man börjar köpa dyra lägenheter tillsammans blir det liksom en helt annan grej. Känns det som.
Jag vet inte. Jag har hela tiden tyckt att deras relation känns otroligt obalanserad och att flickvännen är otroligt dominant och "krävande" på många plan men det är som sagt svårt att veta hur mycket man kan "kritisera" och säga. tycker jag.  

Nej nu ska jag nog sluta hänga här i tråden för ikväll.
Känner mig rätt trött.... Hoppas det inte är ngn förkylning på g, för lilla tjejen har rejäl förkylning så det KAN vara det.

Tack tack :) Ja, jag hade nog mer tur än vad jag vill kännas vid kanske. Fick höra skräckhistorier om proppar som farit iväg i kroppen efter den lossnat från sin ursprungliga plats och satt sig i lungor, hjärna och allt möjligt. Tur dom berättade det för mig efteråt när den var löst och klar. Mitt största minne av det hela är mina toalettbesökt (!) :) Egentligen skulle jag inte få gå upp på toa utan få en kateter, vilket jag vägrade. Lovade dyrt och heligt att ta det försiktigt, så att kopplar ur sladden till droppmaskinen, flytta den över huvudet och sängen, ta mig ner, till toa, göra det jag skulle, tillbaka till sängen, komma upp och koppla i maskinen igen tog 20-30 minuter... per besök. ;) Det var min enda sysselsättning på dagarna ju. ;) Lite knixigt att röra sig när ena benet svullnat upp till storlek stor och inte ville lyda alls.

Men det gick ju bra :) Frisk unge blidde det med. :)