Välkomna till Tivoli Empatia!

Åh, ha så skoj på lunchen imorgon allihopa!

Provade efter amning att lägga Yngla i bebiskorgen och hon somnade, kors i taket. Det var dock ett tag sen så hon vaknar nog snart igen. Maken har åkt iväg för att hämta Korven på hundpensionatet.

Min badrumsvåg säger att jag bara gått ner ca 3 kg efter förlossningen, va fasen?!? Bebis vägde över 3 kg och sen var det väl fostervatten och moderkaka och sånt - jag fattar ingenting men ska väga mig utan kläder imorgon bitti för att få svar. Inte för att vikten i sig är så viktig, särskilt inte 2 dygn efter förlossning, missförstå mig rätt! Tyckte bara det var lite underligt. Annars är jag fascinerad över hur mycket mindre magen redan blivit och hur mycket större brösten redan blivit. Kroppen är en märklig konstruktion.

Apropå min förlossningsberättelse *tjatar vidare*
Jo, totalt sett får man nog säga att det kändes som något av en drömförlossning, om något sånt existerar. Bilresan var verkligen hemsk men kändes samtidigt som det gick rätt fort, konstigt nog.

BS tror jag det var?? som undrade om lustgasen jag inte ville ha -
när BM frågade om lustgas hade jag ca en minut eller mindre än så mellan de kraftiga värkarna, jag hade aldrig hunnit ta till mig en instruktion om hur masken skulle hanteras i det läget, bara att förflytta sig till den delen av rummet kändes nästan omöjligt. Dessutom förstod jag ju att det inte var så lång tid kvar av förlossningen så det var enklare att bara köra på.

Jag hade faktiskt önskat mig en förlossning helst helt utan medicinsk smärtlindring om möjligt, och så blev det så!
Jag har alltid trott att jag har ganska låg smärttröskel, men jag vet inte. Kanske var min förlossning mycket mindre smärtsam än de flesta, eller så har det inte med trösklar att göra alls.
Profylaxkursen är jag i alla fall superglad över att vi gick, kände att jag hade oerhört mycket hjälp av det om än inte under så lång tid!

Nog tjatat om den där förlossningen!

Baby bluesen har nog redan inträtt lite lätt, när jag inte lyckades knäppa fast Yngla i babyskyddet när vi skulle hem idag så började jag gråta hejdlöst bara för att jag inte klarade det. Sen efter en stund igen för att jag inte kunde hålla henne i famnen under bilresan hem. Knasigt, jag vet.

Känns hur som helst skönt att vara hemma i lugn och ro, nu ska jag bara ligga på sängen hela dagarna och snusa bäbisen i håret! Och gråta floder samtidigt, kanske.

Välkommen hem, familjen snaily!

Och det låter precis som baby blues att gråta över såna saker och det är helt normaaaaaaaaaalt!

Nu har jag också läst Snigelns förlossningsberättelse! Vad sköööönt att ni åkte in i tid!!!

Gosnosen börjar bli högis också minsann

Babyblues - Jag inbillar mig att vissa gravhormoner finns kvar och inte släpper ens för mig, jag har börjat grina över sorgliga filmer, lipar när jag ser bebisar på tv (framförallt när de skriker och nej, inte för att jag blir ledsen utan för att det är en bebis som skriker och är så enormt bedårande). Så har jag aldrig varit förut, har aldrig lipat över filmer hur sorgliga de än må ha varit. När jag började en viss p-pillersort började jag i och för sig lipa över sidan med dödsannonser i DN för att det var så sorgligt att folk dött. Min mor har berättat att hon blev superblödig efter att jag fötts och att det aldrig riktigt släppt.

hej Gosnosen!!! Vad skönt att höra att du mår bra!
Varm kram till Lappis – måtte den förbannade kön minska med rask takt så att nästa jul blir en fröjdefull jul på alla sätt!

Lappis, AM, Telis, Koko, Cicci (?) – ses i morgon! Jag hittar själv men om någon ändå är på centralen när mitt tåg kommer (om det kommer) så är det bara bonus Längtar efter att få träffa Televinken!

Snaily – åh är ni hemma redan! Underbart!  grymt impad över den långa färden i baksätet och alltihopa, fan vad bra du är!!! Jag trodde iofs att jag skulle klara mig utan smärtlindring också men det hade aldrig funkat. Tror det har både med smärttröskel men också med storlek på barnet, hur livmodern orkar (jag hade ju rätt ineffektiva värkar), och ja inte vet jag. Går det fort så är det ju "ingen idé" för sen går ju smärtan över. ag fick nog epidural mest för att orka hela vägen eftersom det tog sån tid. Och sen känna det där babyskyddet (vårt väger lika mycket) på väg mot snippan/röven – PANIK! Åh ta hand om er nu och kokonga er därhemma! Grymt jobbat!!!!

LÄngtar efter att träffa er allihopa såklart, det var ju ett tag sen.
Och samma fråga som vanligt – VAD FAN SKA JAG HA PÅ MIG?!?! Jaja, det blir till att freestyla imrogn bitti som vanligt. Hurraaayyy. Vad matchar mjölkfläckar bäst?

Snaily – min kollega (den roliga) hade gått upp ett kilo dagen efter förlossningen – och hon är i min storlek annars och hade inte lagt på sig så mycket. Hhahaha, hon blev rätt förvånad, faktiskt.

och nu ska jag imponera er med att berätta att jag minsan åkte FEM KILOMETER längdskidor idag och tanken på tjejvasan kändes inte alls så skrämmande. Liten morot, kanske? Kommer nog att ha grym träningsvärk imorgon, är jag rädd. Ljumskarna satt löst sista backen och armarna kändes lite väl italienska. I morgon är jag nog inte alls lika kaxig och så kommer de där skidorna aldrig mer att bli använda men det visar sig.

hohooo?