Välkomna till Tivoli Empatia!

Va faa... ! Fick precis besked från antagningen ... För första gången i mitt akademiska liv har jag INTE KOMMIT IN! Blev reserv. Bajskorv.

massa stödkramar till Snaily!!

AM - trist att inte komma in... själv orkar jag inte ens tänka tanken på att fylla på mitt 205 poäng stora högskolekonto..

va? vad har du sökt?

Lappis, jag har köpt champange och det är helt och hållet DITT fel.

Jo, för där stod han ju, den där Polaren Roger och då var jag tvungen att berätta för sambon att han lär vara en särdeles pålitlig typ...

..så sambon trodde dig, och nu står han här i skafferiet. Polaren alltså, inte sambon.
Även om han var dum igår så är det kylskåpskalla skafferiet lite väl hårt som straff.
Dessutom hade han med sig finchoklad från finkondiset med fina sk och fint sidenband runt och stort förlåt för att han var så dum igår.  Då måste man faktiskt fatta att han var ledsen på sig själv på rikgtigt.

Ja, så vi har köpt både julölen och nyårsskumpan och fixat en julklapp till sonen dessutom medan han hade sin träning. Men kattmat på Lantmännen fick vi inte köpa. För de stängde dörren mitt för näsan på oss och låste. Klockan 17! (Alla andra affärerna i köpingen har faktiskt öppet till 18)

Pizza till middag och väl hemma så vet ni vad?
-Då har min omtänksamma fina granne (hon som kommer med öl och kantareller i sin lilla korg och som öst trattisar över mig i höst) ställt en hemmagjord ostkaka på punschverandan  "175 grader i en timme, istället för en blomma, kram Anne"
Man måste ju bara bli glad och rörd över så fina människor omkring sig!

Snigel, jag tycker det låter som att Ynglet gör så hormonerna sprutar mer och mer. Snart är hoan här, jag lovar! Och jag vet hurdet känns. Man blir långsamt tokig. *tröstar*

Tinga, jag tror inte jag skrivit något om det här inne men situationen med min moster ställdes på sin spets nu kan man väl säga när vi miste S.  Först skickade hon med en "present" till oss från henne, fick skitdåliga vibbar bara av det, när vi öppnade när vi kom hem hade vit fått en j-a (ursäkta) poslinsängel som sov. Jag blev så upprörd så jag hade antagligen slagit ner henne om hon fanns i närheten. Vi hade mist vårt barn, hållt henne i vår famn, trott att vi skulle dö av sorg och sen få en prydnadssak i porslin, det var bara för mycket! Sen gillar jag inte uttrycket ängel heller, jag tror inte på gud eller en himmel (och definitivt inte efter det som hänt, vem skulle kunna det?!) Jag försökte ändå att tro på mosters bästa, att hon bara ville väl.

Sen började mailen droppa in, där det första grova var att hon skrev att hon förstod att jag tänkte onda tankar om hennes barnbarn, då trodde jag att jag skulle explodera, jag önskar att det som hänt oss aldrig skulle hända någon, fattar hon inte det? Och att hon hade så låga tankar om mig sved även om det säger mer om henne än om mig...Sen kom en rad icke-genomtänkta mail där jag grinade varje gång jag fick dem och började inse att hon nog faktiskt tycker om att trycka till mig (som hon försökt göra ända sen jag var liten), så totalt vidrigt! Sista mailet skrev hon"jag vet att det här gör ont, men jag tänkte berätta om xxx dop som var i helgen". Då insåg ju kärringen att hon gjorde mig illa men skrev ändå! Då brast det totalt och jag skrev tillbaks att jag förstod inte hur hon trodde att hennes mail skulle kunna hjälpa mig i sorgen, för de gör de inte. Sen bad jag vänligast att slippa få ta del av dylik info framöver. Det dröjde tre min sen fick jag svar att så hade hon inte alls menat det och hon bad så mycket om ursäkt, tonen i mailet gjorde att hon blev martyr och att det såklart varit jag som varit dum och otacksam. Jag svarade aldrig på mailet och bestämde mig då för att ha minimal kontakt med denna kvinna framöver, kommer bara träffa henne om jag blir tvungen.

Det var inte bara mailen som sårade mig utan även sådant som jag fick höra genom mamma, mailen var droppen. Hon har bla sagt att det skulle ju varit mycket värre om S levt i några dagar och sen dött, när jag hörde det höll jag på att riva huset för jag blev så galen av sorg och ilska. Jag hade gett vadsomhelst för att få se henne röra sig, höra ett pip, något, få något mer att hänga upp minnena på innan hon dog. Sedan pratar hon hela tiden med mamma om sina barnbarn vad de gör osv, hon tar ingen hänsyn till deras sorg överhuvudtaget, tror att hon är lite lite nöjd att hon har tre barnbarn nu och mamma bara ett dött

Sorry för lång utläggning, så här är det iaf...

Snorkis, herrejävlar! *mållös*

Snorkis - maken till hjärtlös och otaktiktisk moster har nog SÄLLAN skådats... kära VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLD!!!! Säg upp kontakten totalt, blocka hennes mailadress och jaaa... världen är mer än galen... *kramar om dig så länge jag kan*

PB och Vickan - Ja, jag har fått inse att min moster kanske inte är vad vi andra kallar normal i psyket...det läskiga är när jag påpekade detta för min mamma så berättade hon för mig att hon läst i pappas någon fack-tidning där det varit en artikel om att många chefer har psykopatdrag. De hade räknat upp dessa drag, och min mamma sa att hon blivit väldigt chockad när hon insåg att hennes egen syster passade in på lite för många av de dragen

Tiden sen vi miste S har verkligen gjort att jag har sett det allra sämsta hos folk, men även det allra bästa. Jag antar att det är så det är. I nöden prövas vännen, det stämmer så bra!