• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • fru AM

    Perfekt! Det var det jag trodde! Det går rykten på stan om en annan dag ...

  • fru AM

    Nu är frågan var vi ska ses på onsdag. Lappis kommer från sitt håll på lunchrast och Cicci från sitt håll ... Ett förslag skulle kunna vara Clarion Sign - de tar bokningar för 6 personer (vi är just nu 5 - ev 6 - pers plus eventuella bebisar. Kanske är det för dyrt elerl fel mat: kolla: http://www.aquavitgrillrawbar.com/Page355.aspx

  • passionsblomman

    AM och BS, mmmm, det där är en historia det. Huga. Verkligen mitt bidrag till berättelserna om männen vi kvinnor har en förmåga att ha träffat åtminstone en av innan vi fattar att man kanske är värd lite ömsesidighet och stabilitet i livet också.

    Och tänk tjejen som valde att föda hans barn! Hon trodde ju faktiskt på riktigt att "bara bebisen kommer så blir det vi" fast han verkligen verkligen SA hundra gånger (jag hörde det själv) att han inte älskade henne, inte hade några som helst känslor, att sexet varit fyllesex och att han inte ville ha barn med henne och att han tyckte ett barn förtjänar en riktig familj med föräldrar som är kapabla att vara föräldrar. Hon vägrade helt fatta det och fast han sagt det ända från början så valde hon att istället hata mig. Jag tog honom inte från henne-hon hade honom aldrig. Men fatta vad hemskt att stå och vara höggravid och verkligen vilja ha mannnen och så träffar han en annan tjej.

    Tänk om hon bara hade fatatt att det var JAG som såg till att han träffade henen under hela graviditetens sista del, att han var med på förlossningen och jag som försökte få honom att ta vara på sitt lilla barn....

    Senast jag hörde något hade han ingen kontakt med sin dotter men jag hoppas att det har ändrats. Jag tvivlar dock.
    Jag tror knappast han rett ut sitt liv och vuxit upp som människa heller.  

    Jag åkte bergochdalbana med honom i flera år, med alla hans nojjor, drogerna han tog, alla av och på han tryckte på och tendenserna att bli våldsam som smög sig på mer och mer. Alla nätter då han skulle ta livet av sig, lägenheten han slog sönder den gången mamman till hans barn sa att han inte fick komma på dopet...

    ...ja herregud.

    Ibland har jag verkligen undrat om jag var HELT dum i huvudet som faktiskt fanns där bredvid honom (apropå att känna skam i sitt liv)

    Ibland skrattar jag åt hur väl han passar in på bilden av "Den Svåra Olyckliga Musikern Och Konstnärssjälen Med Mörka Ögon Och Gitarr" och hur patetisk både han och jag blir i backspegeln.

    Ibland har jag undrat om jag blandade ihop att vara besinningslöst kär, med att vara rädd?

    Jag vet att det är sant att jag faktiskt var den första människa han träffade på som älskade förbehållslöst och som inte var helt trasig själv. Hans uppväxt är ingen rolig historia.
    Jag vet också att man aldrig kan älska någon annan hel.
    Särskilt inte när det finns droger inblandade.

    Det är genuint sorgligt att en liten pojke som föddes på 60-talet blev så övergiven och sviken som han blev. Det är ännu sorgligare att han sedan inte gjort något av sitt liv och därmed inte blev en bättre pappa själv.

    Däremot är jag väldigt glad att det inte är honom jag har barn med och att jag tillslut hade självbevarelsedrift nog att faktiskt sluta träffa honom. Men GUD vad tid det tog att komma över den mannen! För jag kan uppriktigt säga att den passionen som fanns där -trots och mitt i allt-, den tror jag inte alla ens upplever i ett liv. Och det vete fan om det är en välsignelse eller förbannelse.

    Jag undrar hur han har det idag.
    Visst är det konstigt att man kan leva så tätt ihop med en männsika, sedan försinner man ifrån varandra och lever vidare och vet inte ens om den personen lever eller är död?

    En annan sak: Det är helt JÄVLIGT att just en sådan person minsann är hur viril som helst och att tjejrna blir gravida till höger och vänster med honom. Han hade DÅ för 16 år sedan bidragit till att 4 tjejer gjort abort. Plus det barn han då fick mot sin vilja. I min egna situation är det lätt att känna viss bitterhet över hur livet delar ut korten. Alla de där 5 barnen hade kunnat få vara mina istället tycker jag. Fast med min nuvarande man i livet.

  • fru AM

    Ett annat förslag (tack Cicci!) är att äta på Golden Hits på Kungsgatan!?

  • fru AM

    PB: som sagt ... vilken story! Jag tror inte heller att min mans exfru blivit upplyst om att jag oräkneliga gånger skickat hem J till henne igen för att de skulle "lappa ihop allting". Så storsint var jag en gång i tiden. Ändå är det MIG hon hatar och inte sin exman.

  • BrudSommar2006

    Jag just det, jag har ju glömt att berätta att Astrids värden inte visade sig vara något problem, jippi. Barn föds med en viss järndepå och sedan sjunker och sjunker den medan bebisen ammar för det är inte förrän barnet blir stort nog att börja äta riktigt mat och kan tillgodogöra sig kött ordentligt som järndepån börjar fyllas på igen. Har man då ett barn som har det skruttigt med den där depån redan vid födseln så är det många värden som hinner gå åt fanders innan det har chans att rätta till sig. Så det är bara det som spökar fortfarande och det bör rätta till sig snart, hur lång tid det kommer att ta vet man ju inte och fram tills dess är hon lite mer infektionskänslig men det är ingen vara med henne utöver det. Förutom de dagissmittor hon oundvikligen utsätts för så bör jag inte ha med henne i stora folksamlingar, på stora fester eller så men det känns ju knappast som ett problem i min värld... Handla går bra.

  • BrudSommar2006

    Jag fattar inte, jag tyckte att Skansens julmarknad var jättetråkig, lite hantverk i någon lada och vad det var. Något korvstånd och en häst som gick runt ute i minusgraderna. Måste missat något.


    Inomhus och Steninge tycker jag låter bra men vet inte om jag kommer hinna dit.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!