Välkomna till Tivoli Empatia!

Vi köpte faktiskt en ring i Dubai, men den gillade jag inte alls efter ett tag, så vi smälte ner den och så fick jag mina nya ringar i stället, mycket nöjd!

AM: Med rätt kläder kan det ju vara kul med snöbollskrig och lite annat. Jag tänker väl mest på mysfaktorn, samt på att om allt är täckt av snö så är det skitsamma om omgivningarna är slående vackra. Men det blir ju rätt FAIL om det inte snöar då..

Och jag träffade min make i en trapp på Blue Moon Bar (när det låg på Norrmalmstorg). Han såg en tjej som hade en snygg bak (hans åsikt .. inte alls min) och jag tyckte det var skoj med en fransman (eftersom jag bott där och just då var tillsammans med en italienare). Sa att jag hade pojkvän ... som jag tänkte göra slut med (den delen minns dock inte jag) och gav mittt nummer.

Fast det här har ni ju redan hört (ni som var på vin- och ostkvällen).

Och många (parenteser) blev det!

Angående min ring: alltså det lät kanske lite "von oben" med för 'dyr att chansa på', men det är en ringmodell som inte går att ändra storlek på alls.

Jag och Vargen träffades på festival för snart sju år sedan. Han var en snygg men odräglig odygdspåse till slyngel, och han tyckte jag var "lite uptight" (tro fan, han var en suput och jag försökte hålla händerna i styr). Många om och men senare började vi träffas, vilket vi gjorde ett helt år innan vi bestämde oss för att bli tillsammans. Ett halvår senare, när relationen var på väg åt skogen på grund av ditt och datt så blir jag gravid (bakom en lada på en midsommarfest, heh!) och våra samveten sa med myndiga röster till oss att ta vårt ansvar. Vi har det skitbra.

*tackar och bockar för välkomnandet*

Jäklar vad fort det går i tråden! Som gammal tjuvkikare är man van att läsa ikapp då och då, men att försöka hålla jämna steg är väl nästan ett heltidsjobb =)

1up: Vi kommer gifta oss i sommar, planeringen går i små skutt. Vi tänker att vi borde snart ta tag i det hela.. snart.. snart..

Frieriet var väl kanske inte det mest romantiska i världshistorien *hosthost*
jag (i mjukisar zappandes framför tvn): "Hörredu älskling..."
han (helt inne i dataspel i ett annat rum): "Mhmmmm...?"
jag (fortfarande zappandes och stirrandes på tvn): "Vill du gifta're med mig?"
han (tittar förvånat upp från skärmen ungefär 1,3sek): "är du seriös?!"
jag fundersamt: "...jaa..."
han (åter inne i dataspelet): "Jo, det vill jag nog"  
Kanske man kan kalla det för vardagsromantiskt?

Min make friade med den ring jag har idag på vänster hand fast med bara en diamant. Eftersom ringen var på tok för stor och jag såg att den fanns med tre diamanter så byttes den. Sen fattade inte maken att i Sverige så är det ju vid giftemålet diamantringen kommer så då var det bara att införskaffa ytterligare en ring ... fast det är min förlovningsring som är min favvo! 

Cicci - visste du om att han skulle fria i öknen? Själv hade jag mina aningar då han hade sagt något om att min födelsedagspresent var "speciell" men hade faktiskt helt glömt bort det under själva middagen ända tills han blev lite nervös framåt efterrätten, beställde in champagne och satte etuit framför mig.

1up - ibland behövs det små "knuffar" i rätt riktning. Har ett par kompisar som jag faktiskt inte vet om de hade tagit sig samman och blivit ihop om de inte råkat bli gravida... trots att de är helt rätt för varandra.

Kapellösa: HAHA! Första gången jag friade till min kille hade han brutit armen, var hög på morfin och klockan var närmare tre på natten. Vi hade varit uppe och kylskåpsätit och skulle just somna igen när jag kom på hur kär jag var. Han mumlade något om att det vore trevligt, sa att han skulle tänka på det och glömde (!) det sedan. Två veckor senare vågade han fråga varför jag verkade så sur. I'm the queen of timing..

kapellösa - UNDERBART! men lite firade ni väl efteråt?