Välkomna till Tivoli Empatia!

Stop! Vad har jag nu missat ... angående Adjö, Herr Muffin??!!

Själv har jag haft ett långt samtal med AC idag om möjligheter att adoptera från något annat land. Frågade om Colombia men när det visade sig att vi med största sannolikhet får ett barn som är 5-7 år så kändes det inte lika spontant "tjohooo... vi byter kö" även om vi skulle vara långt framme (typ no 4) för Colombia. Pratade sedan om special need som damen i andra änden var specialist på. Har laddat ned en massa info som jag ska läsa vid tid. Maken har redan tjuvkikat och bara blivit ändå mera skeptiskt till det ... så ja, just nu känns som att jaha... det är väl bara att stå kvar och vänta och hoppas vi kommer fram en vacker dag .

Har läst många av era inlägg men oftast har jag inte mycket att komma med. Omsan, gillade din beskrivning av aktiviteterna din dotter gått igenom. Själv har jag nästan enbart hållt på med samma sak hela livet ... fast jag ville prova på andra saker (men tiden räckte inte till).

Koko: Herr Muffin-boken är bra. Sedan tror jag i och för sig på att prata utan omskrivningar även med små barn (så gott det går). Men helt klart kan litteratur vara ett stöd. När mina föräldrar satte igång och dö i parti och minut så fanns det någo bilderbok som barnbarnen fick av begravningsbyrån ... minns inte namnet, men kan leta. Den var nog bra men för vissa familjer kommer den kanske väl sent (när en långdragen sjukdom redan krävt sitt offer). Så ni är kloka som börjar prata "I tid". KRAM

Koko igen: vet inte om denna kan vara något: http://www.barnboksprat.se/2010/07/21/jag-kanner-en-angel/
(Det är inte den vi fick.)

Livia är ju lite äldre nu (än 3,5) men har varit ganska intresserad av döden - säkert i ett år. Hon är rätt rakt-på-sak och frågar ibland om famor och farfar ska dö snart ... Mormor & morfar har hon inte träffat alls men hon pratar mycket om dem och ber mig berätta saker om dem. Sedan har vi bestämt att mormor är en solängel och hälsar till oss när solen skiner, medan morfar är en vattenängel och träffar oss när vi badar i havet eller sjön. Det tycker hon om att tänka på - men i somras var hon arg på dem eftersom mormor gjorde att sanden på stranden brände Livias fötter, och morfar gjorde för stora vågor i Italien så att hon fick några kallsupar. Då surade hon ett tag.

När vi var ute på stan hela familjen i helgen så försvann Hektor och pappa i Sturegallerian, när jag tyckte vi skulle leta efter pappa så sa hon helt känslokallt: Äsch, han har väl dött. Antar att hon håller på och testar gränserna för vad man kan säga och hur det känns att tänka på döden och då är ändå ingen i vår närhet allvarligt sjuk. Det är väl en åldersgrej.

www.expressen.se/nyheter/1.2531078/kronprinsessan-gravid

Men usch vad tråkigt Lappis, det svider i mitt hjärta, så jäkla orättvis också!
Vad är det som gör att din man inte är lika entusiastisk när det gäller special needs?

Kokosen, skickar en kram till dig här med!

Trodde jag skulle bli först - http://www.thelocal.se/35606/20110817/ - maken skickade denna till mig.

Cicci - han har börjat läsa om alla "skador" och deras effekt och påverkan. Det blir ju så mycket mer press på oss som föräldrar att ta emot ett barn som kanske måste tillbringa en hel del tid på sjukhus eller som kanske alltid kommer att behöva hjälp. Barnet är redan utsatt, udda och på det något slags handikapp. Som sagt, måste läsa på, diskutera och som damen på AC sa - låt det ta tid, sjunka in innan ni tar ett beslut. Om vi väl beslutar oss så går det ganska snabbt att sammanställa papprena som ska till Kina och därefter några månader för registrering där... sen tar det upp till 1 år beroende på vilka "krav" vi har. Förut (för något år sedan) så tog det bara några månader från beslut till att man faktiskt hade ett barn.

Koko - låter hemskt tungt med cancer i er närhet!! Kramar!

Lappis - himmel vad svåra frågor att grubbla över!! Kram till dig också!

Ego - jag försöker verkligen dra ner på maten....men huuu vad hungrig jag är, hm...starta granntråd var det ja...men jag har kommit på att jag hellre lägger det som en hemlig grupp på fb. Snorkis, Oupsie och vem var det mer?

Koko,

av en slump hittade dottern denna igår på biblioteket. Kanske kan vara något också. http://www.bokus.com/bok/9789185755165/farmor-hyr-en-katt/.

Dottern har ju ingen mormor, hon har köpt att hon är död, men har nog inte fattat mer. Vi ska läsa Adjö herr muffin lite längre fram när det kommer mer frågor. Elände att man ska behöva och ännu jobbigare när det sker och man är liten och medveten.

Kram