• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • BrudSommar2006

    Koko, jag försökte få till det så med remiss för ryggen också men läkaren var inte med på noterna, han sade att nä, nu tar vi det här först. Fast jag tänker absolut tjata till mig en sådan remiss också. Och jag har ju faktiskt ont, jag har så ont i ländryggen att jag ibland inte kan stå rakt och gå långt kan jag absolut inte. Fast det är mitt eget fel för jag har haft ont i flera år och kunde ju inte gå på den magnetröntgen jag fick remiss för när jag blev gravid med Astrid. Tyvärr verkar inte en remiss gälla i så många år, annars skulle jag använt mig av den gamla nu.

    AM, har inte fått upp fibromyalgi på någon av mina googlingar, ska kolla upp det. Hoppas jag inte behöver vänta så länge på att få komma på den här första MR så att jag vet sedan.

    Hos oss vaknar barnen mellan kvart i och kvart över sex varje morgon, usch, önskar de kunde sova till sju, det skulle kännas som sovmorgon!

  • Liten med Mindre

    BS - så här års vaknar även våra barn kvart över sex om det inte regnar ute. Våra mörkläggningsförsök räcker inte till. Ska satsa på hellånga mörk-gardiner i huset om maken tillåter.

    Å andra sidan behöver väl de flesta mindre sömn så här års. Eller tror sig behöva mindre...

    Hoppas du får koll på varför kroppen konstrar.   Inge skoj att vara orolig.
    (Min mage har också blivit knäpp igen, tycks bli oftare och oftare.)

  • Telis

    BS, hoppas du får en tid snart, det är ju jättejobbigt att gå och vänta och oroa sig.

    Tummarna hålls för Tinga!

    Muggles, skönt att veta att det finns hopp!

    Jag är ju en sån ärthjärna ibland. Nu har jag varit och sprejat på mig två parfymer, det är bara det att jag har glömt vilken som är vilken. Höger handled luktar iaf väldigt gott.

  • Parnassia

    Härligt med syskonbarnen Ore! Grattis!

    BS - ditt mystiska domnande låter ju just mystiskt. Hoppas det snart blir ordning med det.

    Och hoppas att ni får en superbra dag i morgon. Jag ska tänka på er! Hur blir det i september? Är det bestämt nåt datum ordentligt? Annars kanske det är dags att göra det?

  • Tinga

    Kort rapport ifrån läkarbesöket: Piff hade gått upp OK i vikt och Puff hade gått upp jättebra. Och vi fick en remiss till ätspecialisterna! Utan ens antydan till diskussion eller kamp! Återkommer ikväll och berättar mer. Tack för alla hållna tummar; de hjälpte uppenbarligen.

  • Parnassia

    Sitter på jobbet med ont i magen och vill bara gå hem. Mitt jobb har sina baksidor i bland och idag är det skitjobbigt.  Vill bara hem och krama på min familj och sitter här och längtar efter dem och känner en enorm tacksamhet över dem.
    Krama era anhöriga när ni kommer hem och skicka sms till de andra.

    Det låter ju hemskt dramatiskt allt detta när jag skriver det och det är det på sätt och vis. Men inget har hänt i min famlij. Det är andra omständigheter i mitt arbete som får mig att tänka på dem extra mycket bara. Svammligt blir det också men jag behövde skriva av mig lite tror jag. Jag får inget gjort i vilket fall.
    Får man be om en kram? Nu när inte maken eller barnen kan ge mig en heller? Fast då börjar jag nog lipa istället.
    En liten vink, duger bra.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!