• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • viktualia

    här var det inte nåt större drag under galoscherna....

    ... men det är det inte i casa Vickan heller..  Trollet har varit väldans lös i magen (troligen överdos av fullkornsjox) och dessutom bara sovit 2 x 20 min på dagen idag. Andra sovtillfället avslutades av att grannbarnen åkte pulka... det lät väl skoj och Trollet vaknade.. svårt att bli annat än avis på pulkaåkningen...

    *vinkar till er alla*

  • Blivande fru L
    Mopedvin skrev 2011-03-13 16:37:44 följande:
    Hinner inte läsa ikapp eller kommentera tråkigt! Hur hinner ni andra med småbarn? Blir lätt att man faller tillbaka i smygläseriet men man har ju inte hunnit bli ngn stammis

     


    Precis så är det för mig också! Det känns inte kul att bara ramla in (som nu ) utan att kommentera stora saker ni andra delat med er av och som jag sedan hunnit glömma. Känns liksom nonchalant och inte så trevligt...

  • BrudSommar2006

    Det har löst sig med den läskiga farten i nedförsbackarna, jag lånade mammas vallningsfria skidor idag och med dem kommer man ju ingenstans! Perfekt, man får massor av motion på rakorna och börjar inte gråta i nedförsbackarna. Sedan får jag ju erkänna att mina skidor är roligare förutom nedförsbackarna men man åker definitivt stadigare överlag och det känns inte som att man ska ramla hela tiden.

    Nu har jag i alla fall kommit på vem det är som redan gjort Saades låt, bara med lite annan text, Bosson är det ju.

  • viktualia

    Näemen! där dök det upp fler!!

    *vinkar till Blivande fru L - trevligt med livstecken*

    och till BS - skönt att skidåkningen blev mindre läskig*

  • passionsblomman

    Hejom fejom!
    Nu har jag vädrat och dammat, dammsugit och torkat alla ytor så kanske Piggelin som egentligen inte tål mina katter kan vara här några dagar utan att kolavippa.

    Först ska jag till Kalmar imorgon och göra den där röntgen. *lite nervös, inte minst för att hitta dit med bilen*
    SEDAN  blir det roligt, för då kommer Piggelin.
    Och vi har nog inte tid att sitta här med er andra, för vi måste nog prata jättemycket irl.
    Men då vet ni var ni har oss i veckan i varje fall. KaffeKaffe

    Ha det fint alla, mitt i baciller och allt vad det är.{#emotions_dlg.flower}


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Klockarbol

    Kikar in och vinkar lite efter att inte ens ha hunnit följa tråden sen en snabbtitt i fredags fm .
    22 sidor att läsa ikapp så om ni inte skriver så mycket nu så är jag kanske ikapp till på onsdag

    Har skummat inlägg och sett att Lappis fått kontakt med sin pappa och det gör mig mycket tacksam.

    Har nu nått ett läge där jag byter kanal när det blir nyheter igen, känner att jag inte kan värja mig längre mot bilderna dom visar om och om igen.

    Livet i övrigt är väl sådär. Jag vet fortfarande inte vad jag vill men är väl mycket mer säker på vad jag inte vill.

    Han var nyligen på första läkarbesöket för sitt missbruk. Tydligen mest intervjuv och inga besked (egentligen begrep jag väl det men efter 4 månaders helvete så längtar jag inte direkt efter att mer tid ska gå utan resultat).
    Ett par av de ytterst få bonuspoäng han samlat senaste månaderna samlade han den dagen. Han ringde när han var tillbaka i stan efter besöket utan att jag sagt något om det innan. Han erbjöd frivilligt att berätta om det på kvällen. Han "bekräftade" det utlovade samtalet under kvällen och han startade samtalet själv.

    När han sen säger att han ska få en kallelse med en tid nästa månad som först så kollapsade jag som ett korthus.

    Jag har redan blivit blåst på ohyggligt mycket av min tid och mitt liv så jag tänker inte ge det här en sekund till utan att jag får ut något av det. Varje dag och varje stund. Det är inte på något vis längre acceptabelt att han gör upp planer och ger löften till höger och vänster utan att först bekräfta med mig.
    Det är mycket som inte är acceptabelt längre och det finns inte längre några marginaler för att "välja fel" eller "inte tänka på".

    De senaste dagarna har funkat skapligt. Ett och annat haveri men han har klart och tydligt jobbat med att bryta taskiga mönster och styra upp situationen han ställt till med.

    Själv väntar jag mest på att hans beteende, som vanligt, ska återgå till det gamla vanliga "jag tänker bara på mig själv". 

    Så det visar sig väl.
    Men det vore väldigt skönt att kunna nå en punkt där jag har så mycket ro i kropp, själ och liv att jag åtminstone kan börja fundera på om jag har några känslor kvar och om jag verkligen vill det här. Det är svårt att tänka när man kämpar för att överleva för stunden.

    I övrigt har ena köksväggen äntligen börjat anta en vanijsåsgul färg
    Jag tackar akupunkturen för att jag kunnat måla lite (färgrörande och rollertvättande får någon annan  göra, det kan jag inte) och sätta masktejp kan jag om jag delar upp det i små portioner.

    I dag påbörjades även diskbänksbytandet. Ja, ni läste rätt - det påbörjades sista söndagen av de 2 helger maken har ledigt den här månaden...

    Förra helgen havereade det rejält här när det visade sig att han lovat bort lördagen och att han dessutom "inte hittade lappen med vvs-grejorna som skulle köpas" och det fanimig inte ens var skottat hela vägen ner till ladan där såväl köksskåp som diskbänk fanns...

    Framförhållning och goda förberedelser eller?

    I går när det skulle sågas skåpsocklar och borras hål i väggen så -hoppas då- råkade ju verktygen vara kvar hemma hos svårmor... Och det upptäcktes efter att vi varit in till stan för att röntga mina händer och köpa sista (hoppas jag) avloppsmokafjongen.

    Tur att man har snälla grannar.

    Så nu får vi återuppliva minnen från första året vi bodde här utan rinnande vatten och avlopp. Hurra?

    Sänder en tanke och en kram till trådisarna, ingen nämnd ingen glömd.
    Hjärta

  • Ore

    Klockarbol: KRAM till dig. Det låter klokt att tänka som du gör, angående maken. Men ohyggligt jobbigt, påfrestande och ledsamt också...

    BS: Jag är också hyfsat rädd för nedförsbackar i längdskidespåren, men borde inte det gå att fixa genom att lägga på mer fästvalla? Om du glider bra nerför, och har fäste uppför så har du antagligen väldigt bra egentligen, men för att bromsa ner farten så borde längre zon med fästvalla göra susen.

    AM: Om du beställer Little life-ryggsäcken och den inte faller Hektor i smaken kan jag köpa den Tror inte att lillkillen är så kräsen. Han har iofs en Mini-kånken, men den är ju som sagt inte så bärvänlig... Men snygg.

    Trist att bli självutnämnd till förste vab:are konstant...

    Mineralsminktips: Har tacksamt noterats. Har haft Loreal, men har inte riktigt kommit tillrätta med färgerna där. Provat Body Shops i deras butik, men inte där heller har färgerna stämt. Just nu har jag en från Mary Kay, som stämmer kanonbra i färg och ser naturlig ut, men egentligen inte täcker så mycket. Trots ganska idogt borstande...

    Hattis: Kul att börja berätta!

    Snaily: Jag läste något som jag tyckte lät bra, nämligen att man inte kan skämma bort barn med för mycket närhet. De behöver närhet, i varierande grad, och då ska man tillgodose det behovet. Det förstör inget för framtiden, snarare tvärtom. Yngla kommer ändå inte samsova med er hela livet, eller behöva bäras i sele för alltid, så varför inte göra det nu när hon så tydligt visar att hon vill och behöver det?

    Och det tycker en som hade ett väldigt "lätt barn". (Han ville dock gärna ligga på min mage och sova under dagarna...)

    PB: Hoppas att röntgen går bra, liksom bilresan dit och hem! Ha det så jätteskoj med Piggelin


    Hoppas att alla små och stora sjuklingar kryar på sig, jag får sälla mig till den krassliga skaran. Var på träningsdag i lördags, vaknade i söndags morse med rejäla förkylningskänningar och det slog till på fullt allvar under natten... Mutter, mutter - tävlingssäsongen börjar ju snart!

    Och så en stor till AM och Telis för tips om Mason Pearson-borste! En sådan anlände till mig i slutet av förra veckan, och det är ju rent ut sagt som trolleri, att den kan få bort alla de där spretiga småhåren som jag hade. Bara så där! Litet längre tids användande så har jag kanske också Jennifer Aniston-hår...

  • Piggelin1

    Jeeesus, vad mkt grejor det är att ta med när man ska iväg några dgr med två barn - den minstes grejor tar i särklass mest plats
    Men nu är jag snart klar & på G - första gången jag är borta flera dgr med barnen själv

    Tack för omtanken om lillemans astma. De kallar tydligen allt för astma numera, oavsett om det är förkylningsvarianten eller anna.
    Nenne - jag upptäckte det mer eller mindre själv - lilleman lät precis sådär pipig i andningen som jag själv har låtit i alla år när jag blir förkyld. Han hade det ritktigt joibbigt med andningen, stackaren. Var ju tillbaka igen i fredags & de konsterade att han var mt bättre, men inte helt, så han fick andas in adrenalin på nytt i 2 x 2 minuter. ...och så medicinerar vi hemma nu med flytande kortison.
    Kontentan är väl att vi ska hålla noggrann koll på honom framöver, om det kommer tillbaka ism nästa förkylning eller om han har bekymmer med andningen utan att vara förkyld.

    Okidoki, barnen påklädda, jag med & lilleman ammad - dags att packa bilen! Bra att vi har en V70 numera - den rymmer massor

    Kram på er!

    Ps. Mopedvin - ofta är det samma sak för mig - jag försöker hinna läsa någorlunda det som skrivs, men hinner inte skriva själv så mkt, speciellt inte nu med två barn varav en är modell plåster/high maintenance...
    ...och då känns det ibland dumt att bara hoppa in som gubbben (gumman) i lådan...

    Kram igen!

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!