Välkomna till Tivoli Empatia!

Tack för input av parasoll, inte för att jag blev klokare, men ändå Vi var och kikade på vagn igår, och de hade vagnen vi vill ha i det tyg vi vill ha, nedsatt med 1000 kr. MEN när vi pratade med ägaren, visade det sig att hon ska sälja affären och vet inte om nästa ägare ska ha barnvagnar, om inte, ingen förlossningsgaranti...Så det blev inget, men det var trevligt att se att tyget vi vill ha var så snyggt som vi trodde i verkligheten.

Oupsie - Vad duktig du är!!! Bra jobbat! Vad gulligt av din make att hålla ordning på vårt RUL, krama honom från mig

Namn - Vi (läs jag) är helt insnöade på gamla nordiska namn. Apropå mindre kul namn att heta i engelsktalande land så kan jag lägga till Dick (!), sen förstörde jag namnet Isak för en väninna genom att säga denna mening på engelska: Isak, my friend! Så hur fint Isak än är, så nä...Apropå kuliga namn så stod det för en tid sen om en man med icke-svenskt urspung som äger ett taxibolag i vår lokaltidning, hans namn var Hawre Kakka, och det är inget skämt...Svårt att bli tagen på allvar i Sverige när man presenterar sig med ett sådant namn
Maken och jag har alltid sagt, på skoj, att om vi skulle få tvillingar, en av varje, skulle de heta Dolly och Elvis
En bekants bekant som fick två tvillingflickor döpte dem till Nora och Liv, vansinnigt vackert tycker jag och jag tror ju att det är två småtjejer som lever i Muggles mage!

Vi skickade blommor till förlossningsavdelningen när vi kommit hem och skrev på kortet att det var till dem som var med vid S födelse och tackade dem för att de gjorde det till en fin upplevelse. Jag har samma BM nu som då och hon är jättegullig, går allt bra så kommer jag iag skicka ett kort till henne och tacka, för hon ställer verkligen upp nu och bara jag säger mitt namn på telefon så vet hon precis vem jag är, jätteskönt.

Vad var det mer *funderar*

Jo, två frågor igen Kan man gå på bröllop med en 1-månaders och hur brukar man själv må då?
Och kan man åka till Kroatien med en 2 eller 3-månaders?

EA - Vad för  slagstomater har du satt?

PB, mrs B och Parnassia - Var är ni? Ho ho!

Usch snart ska vi fylla i önskad semester inför sommaren och det ger mig ångest...Jag vill inte fylla i FL och sen inte få ta ut det
Jag har redan förresten på skarpa tillsägelser av mina närmsta kollegor och min chef att jag måste sjukskriva mig eler ta semester eller något sådant på slutet om det blir likadant som sist (foglossning och vätska i kroppen) men jag är ju inte så sugen på det Jag vill inte vara hemma själv, tror jag kommer oroa mig tusen gånger mer då, jaja, vi får väl se när jag kommer till den tidpunkten.

Muggles - Härligt att få bajsa! Det är ju så befriande när man väl gör det efter det varit trögt!

Porchez - Vad hände på resan? Skriv och berätta om du orkar. Vi orkar lyssna *kram*

Cicci - hur går det med löneförhandlingarna?

Japanska, det enda ord jag kan är Sensei Men en av mina favoritböcker är den här japanska boken, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=4770019572, väldigt bra och väldigt intressant!

Just ja Muggles, tack för input om att det inte är kört att bli tightare i underlivet, det var skönt att höra

Snorkis: angående dina frågor:
1: Det beror helt på bebisen och hur du/ni landat efter förlossningen om ni kan gå på bröllop eller ej - med behållning ... Svårt att säga bu eller bä alltså. Men sannolikt så borde ni väl kunna tacka ja, och sedan i om ni känner att det inte kommer funka, lämna återbud. Förmodligen har väl brudparet förståelse?

2: Jag skulle nog säga nej på den frågan tyvärr. Det är klart att man KAN åka - men man ska ju känna sig lite relaxad och bekväm i sin roll för att njuta av resan. Det kan ju också bli lite för varmt och soligt för bebisen om det blir en pangsommar i Medelhavet. Om jag var ni skulle jag vänta lite. Jag får förmodligen pisk av Cicci eller någon annan positiv energispruta nu!

När Hektor var två månader hyrde vi hus i skärgården - det var massor att tänka på att få med (och då var vi ju ändå på pendlings/hämtningsavstånd) och dagarna var ändå mest som ett töcken av amning, kinkande osv. Det blev hysteriskt varmt efte halva tiden och jag hasade mest runt och letade efter skugga för oss två. I och för sig var det under den semestern som han började sova från 21 till 05 (och fortsatte med det genom hela sommaren) men sånt är ju en slump.
I övrigt var vi bara på landet den sommaren och hade planerat det så eftersom vi skulle ha en nyföding och inte ville flyga med honom. Livia var 8 månader vid sin första utlands-/flygresa, Hektor likaså (och Storsonen 11 månader). Alla gör ju som de vill förstås men jag hade inte velat flyga/resa långt med dem när de var mindre. Och då måste jag ändå tillägga att när Storsonen var liten var jag inte alls så mesig som jag är nu med resandet allmänt - vi var när han var lite större, 2+, i Indien och Thailand med honom, i Brasilien, bodde i hyddor och red på farliga elefanter. För mig handlar inte mitt svar på din fråga så mycket om faran med att resa utan med att undvika att försätta sig i otrygga, okända situationer med en nyföding. Det är så mycket som ska klaffa - amningen ska sätta sig, ni ska lära känna varandra. Man vill liksom skala av alla oroligheter. Eller man och man ... jag och vi ville det, menar jag!

 

Hej jag är ny i tråden sen en vecka tillbaks, tänkte att jag kanske kan hjälpa dig med lite hur vi gjorde.

Jag fick en son förra året, när han var 6 veckor flög vi till frankrike och var där en vecka. Det gick riktigt bra. Vi frågade flera olika läkare om det var okej att åka. Och Wilton var frisk så då var det inga problem. Vi låg på stranden men inte hela dagarna såklart :) Sen hade vi köpt en sån där solfilt det var toppen!! Wilton sov så mkt så det gick jätte bra, sov flyg ner och hem och har inte fått några men som vi sett :)
Sen bröllop, ja min kompois gick med sin dotter och hon sov hela tiden. Hade med sig en sån där så man hörde henne om hon vaknade i vagnen. Vi var på bröllop när Wilton var tre månader och hade inte med honom för han sov aldrig när han var liten ( hade mkt ont i magen innan de märkte att han var mjölkallergisk) Jag har inte ammat kanske jag ska lägga till så då går det ju med barnvakt.

LÅngt svar men hoppas det hjälper lite :)

Just det: Nora och Liv är mycket fina namn! Jag gillar även Eva - passar faktiskt på alla åldrar och är möjligt att uttala utomlands. Ingrid är en favorit. S:s namn hade vi på vår namnlista, Snorkis! Rebecka är också fint! När jag väntade Hektor och innan vi visste att det var en kille så hade jag promt för mig att det skulle bli en Diana ... nu tycker jag inte att det kanske är favoritnamnet på ett barn längre men lite snyggt är det allt.

Haha - Snorkis! Nu fick du allt lite att tänka på!? Helt olika svar på dina frågor!

Man kan säga såhär: Vill du jättejättemycket till Kroatien och skulle sakna det annars så åk. Om det råkar bli så att det är stekhett och känns otryggt så bygg ett tryggt näste i hotellrummet/på balkongen och kampera där!

Jag har nog blivit lite fegare med åren och antalet barn (konstigt nog, man borde väl vli lite modigare?) och bekvämare!    

Hej alla!

Jag inser att det kanske är bäst att jag skriver en ad så ni slipper spekulera och undra.

Jag har det skittufft just nu och mår verkligen inte alls bra. Det känns väldigt mycket "ett steg fram-och tå tillbaks" eller hur jag ska uttrycka mig.

Det har inte hänt något särskilt-och det är väl egentligen det som skrämmer mig mest och verkligen är jobbigt. Om jaghade ett visst speciellt skäl så vore det mindre ångestfyllt.
Jag ska till kuratorn imorgon och får väl där försöka sätta ord på mina känslor. För jag är mest överfylld av dem just nu, trots att jag på sätt och vis mest känner mig alldeles tom.
Jag orkar inte delta som vanligt i trådarna och jag blir ledsen av vad som helst. Det räcker tex med att läsa om alla namn och så plötsligt slås av inskiten att jag aldrig får ge de namn jag själv har i hjärtat till någon.
Jag kommer till och med på mig själv att tänka saker som"jag önskar hellre att jag hade en grav att gå till än att det är som nu-att jag själv är själva graven, med ett dött och ofruktsamt inre" Jag ber om ursäkt om det verkar som ett övertramp på alla som förlorat barn genom missfall eller som Snorkis. Jag menar inte att jag verkligen vill byta, utan det är mest ett exempel på hur svarta tankar som rätt som det är kommer. Då självföraktet är som värst eller vad jag ska säga.

En faktagrej: jag fick ett brev av läkaren där jag uppmanas att komma in för omprov. Mina blodprover visade på för hög ämnesomsättning-dvs det kan om proverna återigen visar samma, vara fel på min sköldkörtel. Det kan ge symtom som kan förväxlas med depression...

Jaha! Så just när jag själv kapitulerade och insåg att "jag måste nog ha medecin ändå, för så här kan jag inte ha det" så visar det sig att jag kanske inte alls sak ha anti depp utan annan medicin och "laga" sköldkörteln istället?

Iallafall så var det ju bra att jag hade dem att ta en massa prover då. Imorgon åker jag och gör det där omprovet.

Förresten så fick jag nästan panik när jag fattade att det kanske är något sådant. Jag blev tvungen att ringa CvL för att få bekräftat att de verkligen hade kol på just sköldkörteln under mina behandlingar-annars hade det ju VERKLIGEN varit pengarna i sjön, eftersom både för höga och för låga värden påverkar fertiliteten och dessutom själva graviditeterna, med missfall etc. OCH kan skada barnet.
Som väntat var det såklart så att de hade koll på värdena. och då var de bra.

Så. En rad senare.... Nu vet ni åtminstone lite löst. Jag ligger lågt just nu, helt enkelt för att jag inte riktigt orkar. Men jag försöker läsa så smått så jag inte tappar bort er helt. kram

Kram till dig PB! Hoppas det är sköldkörteln som busar om det innebär en möjlighet till quick-fix av deppighet ... Men jag förstår hur du tänker i övrigt.  Varm KRAM!