I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Ropen skalla, trissvinster åt alla!

Villemoa: bra tänkt, men eftersom jag gett upp hoppet om surgubben är det bäst att jag tänker på något annat.

Vet ni vad jag just har gjort? Jag har glömt bort hur man ser vad klockan är och beräknar tid. Som sagt jobbade jag ju över en halvtimme och kände att det kanske inte är någon idé att skynda hem och äta innan styrelsesammanträdet som börjar om en timme. Kanske bättre att fixa något att äta här och sedan åka direkt? Smart, för jag vill ju gärna slippa stressa.
Medan jag åt insåg jag att jag blir sen till mötet. Äsch, tänkte jag, de förlåter mig när jag säger att jag jobbade över.
Men vänta nu... klockan närmar sig 17.30... börjar inte mötet 18.30?
Så jag hade kunnat vara hemma 17.00 och börjat pallra mig iväg till mötet 18.20. Kunde ha ätit middag med maken och slappa lite. Istället sitter jag vid min röriga arbetsbänk (och har fortfarande inte rest mig!).
Jag kan inte ens skylla på FK, eftersom jag gjorde min kvällsplanering innan jag fick höra om brevet.

Daa, var inte så förbaskat petnoga! Bli oarbetsför helt och hållet några dagar och under de dagarna kör du Terrierattacken mot FK-för den tar tid nämligen. Är du inte ganska förkyld ifall du tänker efter?
Annars är det så jag nästan hoppas du blir det, så du slipper fundera över om du har samvete att var hemma några dagar eller ej.
För du kommer inte att hinna bråka klart med dem om du är på jobbet. och du ÄR ju trött och orkar inte som vanligt!

Villemoa: skönt att värdena är bra, men sicken envis bebis. Så tanken på kejsarsnitt känns lite bättre nu än tidigare?

Envisa lilla unge!

Men gött att allt annat är bra! Och att du har så lugn attityd inför ev snitt. Det är ju precis som du säger: bara hoan kommer ut och mår bra så...

Blommis: jag behöver inte fundera för att veta att jag inte på några villkor har samvete att vara hemma några dagar. Så är det. Det finns ingen annan råd än att hoppas på den där förkylningen då.
Men. Imorgon tänkte jag stämpla ut tidigt om verksamheten tillåter (det är chefens idé) och då ska någon få sina fiskar värmda utav en terrier. Eller nåt.

Nej, jag inser det, och det är väl bra. Men ännu bättre ifall chefen frigör tid så du kan ta tag i det här. För det ordnar sig inte av sig själv.
Nu är det ju för väl att ni inte får gå från hus och hem i vilket fall, men det som gör mig galen är principen!
INGEN kvinna borde behöva jobba ända fram till förlossning om hon känner att krafterna inte längre räcker eller kroppen hindrar en på annat sätt. Det borde vara självklart!
Och att saker och ting blir utredda INNAN bebis(arna) har hunnit komma borde ju anses som en fördel....

Jag håller med. Principen gör att jag ser rött och reser ragg och alla sådana där metaforer för ilska.

Ska berätta för chefen om brevet imorgon (han känner inte till det utan ville bara att jag skulle åka hem och vila eftersom jag haft några tunga dagar) och se vad han säger. Kanhända att han känner lite skuld till situationen.

Jag måste ha en lugn attityd inför ev snitt för annars tror jag att jag freakar! Det är inte så mycket snittet i sig som gör att jag inte vill ha nåt utan det ligger mer på ett känslomässigt plan.
När Moa föddes fick jag inte ha henne hos mig eftersom hon inte andades. Sen när de kom in till mig med henne fick jag bara ha henne hos mig en liten stund innan hon var tvungen att ligga på värmebädd för att hon hade låg temperatur. Det har alltid varit jobbigt för mig, att jag inte fick ha henne hos mig.
Om det blir snitt så vet jag att jag kommer att få ha bebisen hos mig en stund men inte när jag är på uppvaket med största sannolikhet, utan där får jag ligga själv utan vare sig man eller barn. Vetskapen om att eventuellt även denna gång inte få ha mitt barn hos mig får mitt hjärta att brista.
Nu kanske jag helt målar fan på väggen men denna info har jag fått från bm och från andra som gjort snitt på det sjukhus jag ska föda på. Jag vet att jag inte borde ta ut nåt i förskott innan jag vet hur det blir men tanken gnager.

Håller med. Det är en principsak att varje gravid kvinna borde få vara hemma innan förlossning om det är så att kroppen inte orkar med. Inte att bli omprövad hit och dit och får höra att man inte är sjuk utan gravid....