I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Villemoa, hur har du det med foglossningen och allt?

Fru Sy, en massa kramar till dig!

Förstår att det är jättejobbigt att vara hemma och det inte blir bättre, man kan faktiskt bli knäpp för mindre!

Jag var ju sjukskriven från v.20 med lilla Vild, och efter vi legat inne i v.24-25 blev jag beordrad säng/soff-läge och vila, BARA vila... från början var det skönt men tillslut grät jag, för dels var det tråkigt, dels kände jag mig onyttig och sen såg man allt man skulle behöva göra hemma.. men inte kunde, då kände jag mig värdelös...

Och kom ihåg att på allt du känner ska du + på en hormontripp..vilket inte gör det lättare, så jag tycker du är sund som skriver av dig!
Du gnäller inte, du har det tufft och det är vidrigt att må illa och ännu vidrigare då man hoppas på att gå omkring och var sådär strålande och käck och må som bäst i hela sitt liv som alla andra verkar göra....

Jag hoppas att du kommer att få må bättre snart, och att nån tänder din lampa så du får börja stråla!! Min lampa var paj redan 1:a grav
Men det är värt varenda minut och det är också helt ok att vara gnällig

Kram!!

Daa: med foglossningen är det faktiskt rätt bra. Det som är "jobbigt" nu är att jag känner mig så otroligt tung! Det trycker på överallt och jag blir trött och andfådd för ingenting. Sen tänker jag mycket på om bebisen ska vända sig eller inte. Vill ju helst inte förlösas med kejsarsnitt (vet att bebisen kan vända sig ända fram tills det är dags). Har dock ställt in mig på att det kan bli så. Tack för att du frågar!

Snygg tangentbordsdans

Åh, hoppas att den vänder sig snart så du slipper fundera över det.
Ja, det kan vara jobbigt att känna sig tung. Och ingen självförtroendeboost att bli andfådd och darrbent över att gå uppför en trapp, direkt.

Nämen, vad är det jag gör?
Lunchrasten är slut för länge sedan!

på er.

Villemoa, hoppas bebis förstår sitt eget bästa och vänder sig bums!
Andfåddheten  slipper du ju kanske lite då om den sjunker så det inte trycker så mot lungorna, det är så jobbigt!

Vad säger din Lilla M om ett litet syskon, är hon förväntansfull?
Och har lillasyster sparkat storasyster än?

Tack för det fina ni skriver tjejer. Nu sitter jag här och gråter ännu mer för att det känns som ni förstår mig och inte tycker att jag är helt knäpp som bara gråter när man borde stråla över lyckan att vara gravid. Mannen förstår nog inte riktigt hur tråkigt jag tycker det är att ligga här hemma. Mannen är bäst på allt annat och han passar verkligen upp på mig med mat och annat jag behöver. Men när jag gnäller över att jag har tråkigt känns det som han tycker att "det är väl inte så farligt" typ. Han åker hemifrån 6 på morgonen och inte kommer hem förrens vid 19, det gör att dagarna blir väldigt långa och ensamma. Mamma säger att hon kan komma och hälsa på mig några dagar nästa vecka men just nu känner jag inte att jag orkar ha någon annan här än mannen. Mamma kommer bara fara runt och städa överrallt och då känner jag mig ännu sämre eftersom det känns som jag borde städat.

Och ja Daa, jag brukar ju hålla på med massa saker. Men nu har jag inte ens någon lust att sitta och virka eller sticka i soffan och då är jag rätt deppig...

Helipanzer: hoppas att idag är en bättre dag och att lilla Elise snart får andas själv igen! Vad BRA att ni kommit bort från knarkarkvarten! Massorav styrkekramar härifrån

Säger till bebisen i magen lite på skarpen att nu är det faktiskt dags för dig att vända dig om. Inte skall väl din mamma behöva gå och oroa sig. Kom igen nu vänd dig om!!