I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hemma är det som vanligt....maken fattar nada....o jag börjar bli trött på att inte bli förstådd......o när ska det börjas kompromissas? Baaahh....är sur.....så jag ska kolla upp familjerådgivning för jag tror det gör gott att ha en tredje opartisk person som kan hjälpa oss lyssna/förstå varandra bättre....så nu gnäller jag inte mer över det.....

Har köpt en ny vinterjacka!

O så har jag köpt kanelbullar till jobbet....för det tyckte jag vi är värda!

Va skönt! Småpill har man alltid att göra! Man får ju inte glömma sysselsättningen till de regniga o tråkiga dagarna!

När får vi komma o våldgästa?!

Störtar in och blir jätte-jätte OROLIG!!! Sätter omgående igång och ber så att Jullan ska få en så bra start som möjligt här i livet, även om den blir alldeles för mycket tidigare än vi tänkt oss. Måtte du Jullan besitta en massa livskraft och må Guds änglar tillsammans med mamma Heloise och pappa Panzer  beskydda dig och överföra sin styrka till dig när du ser dagens ljus ♥ ♥♥

Jag är så orolig att ögonen tåras och svämmar över...

Ingis: Vilken underbar syrra du är ♥ Du anar nog inte själv vilken viktig insats du gör för din syster! Du är verkligen värd massor med bullar och din syrra också för den delen, hon gör också ett hästjobb för sig och sina barns framtid.
Skickar er massor med styrkekramar. VEt  vad hon går igenom.

Ninnis!!! Välkommen hem!!

Ingis: HEJA dig och syrran!! Många styrkekramar till er

Ninnis: välkommen hem!

Fru E: härligt att det fortskrider med huset.

Jag tänker på Heloise, Panzer & Jullan hela tiden och är så himla orolig! Magen min är stenhård. Ska försöka slappna av lite men det är svårt. Hoppas vi får höra nåt nytt snart!

Flamman: hur är det med förkylningen?

Fru E, roligt att se dig här Härligt att flytten gått bra och att ni har installerat er i nya huset.

Fjällbruttan! Så du går an, hinner du alls vila Jag blir nästan orolig. Men du har ju verkligen duktiga töser som hjälper dig. Hoppas mina blir lika duktiga.
Igår var min T på så dåligt humör och hon är så EMOT mig och det jag säger hela tiden, precis som en tonåring, men när maken tar ett snack med henne så går det bra. Igår kväll när jag frågar henne varför hon blir så arg och bråkig, om det är nåt jag gör eller säger eller om det är något annat som trycker henne, så sa hon att hon inte vet själv. ATt hon vill dö, att hon ändå inte vara ett sånt barn som jag vill (?!) och att hon är olycklig, det känns tomt i hjärtat och att hon har inga kompisar.
Jag blev helt förskräckt  ! Det är inte första gången hon säger att hon vill dö.. Vet ni hur dålig man känner sig som mamma...
Kompisar har hon, men kanske inte så många riktigt nära.
Hon sa bl a att "jag har bara en familj och inget mer". Som att det är så lite
jag börjar självklart rannsaka mig själv; ställer jag för höga krav på henne, är det därför? Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra.
Lilla K hade inte riktigt somnat när vi hade vårt snack och helt plötsligt säger hon:
"T, när du säger så där blir jag ledsen. Det känns som att jag inte är nån bra lillasyster" Lilla pluttungen ♥.

Villemoa: Förkylningen bryter liksom aldrig ut. Jag har skitont i halsen och snorar på morgon och kväll. På dagen är det hyfsat bra. Sen kommer det tillbaka. Rätt tröttsamt är det, för jag är just det - trött - hela tiden. Och fryser.

Hjärtar lilla T!! Och du är absolut inte nån dålig mamma Flamman. Vet inte vad jag ska ge för råd, tycker mest jag svamlar nuförtiden, så jag skickar en massa styrkekramar!!