I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Eller kanske jag inte ska tolka in allt för mycket i det ´hon säger? Hon kanske bara vräker ur sig... Men ärligt; vilken mamma kan bara nonchalera att ens barn som är sju år säger att hon vill dö?

Eller det spelar ingen roll vilken ålder barnet är, det känns nog lika hemskt att höra det från sitt barn ändå, oavsett om de är sju eller tjugosju...

Flamman, å vad det upptar ens hjärta när barnen säger sådant som går rakt in genom alla försvar man har. Det tar verkligen längst in.

Jag tror det klokaste du kan göra är att låta henne prata ur sig alla olika saker hon bär på. För jag tror att mycket handlar om att hon sorterar känslor och pratar hon så bearbetar hon dem också.
Den åldern är en tid då man har börjat fatta lite om döden, men förstår vad det egentligen är, gör man inte förrän uppåt tolvårsåldern, var det en barnpsykolog som sa.

Jag tror hon bearbetar sig själv, sin existens, vad hon har, sin plats på jorden och hur allt hänger samman och hela livets stora gåta just nu.
Och är det som det är just nu med kompisen så ligger "jag har INGA kompisar" väldigt nära till hands. Världen är ganska svart/vit när man är barn. Antingen är det bra, eller så är det skit.

Dessutom verkar din dotter vara av den reflekternade sorten-en sådan som jag själv känner igen mig i. Då är det viktigt attt man får stöd i allaa tankar och både bejakas i att man tänker och att det är positivt, men att man inte lämnas för ensam med tankar som då blir grubblerier.

Det där med Lilla Tonåren stämmer för övrigt.
Min chef  hade en åttaårig dotter när vi jobbade ihop. De hade ett rent helsicke den tiden, med totalkonflikter ofta ofta. Jag tror att är mna så strak i den frigörelsedelen redan då, så behöver den nog inte bli lika galet stark igen vid de riktiga tonåren.

Bästaste Blomman ♥
Dina ord skänker mig förtröstan och hopp.
Jag låter henne just prata och uppmuntrar, "pushar" henne till det. Jag vill inte att hon är ensam med såna tankar.
Jag lyssnar och försöker ge henne hopp, hitta lösningar och ibland, när det inte finns några svar eller quickfix så kramar jag bara henne och säger att jag älskar henne mest i hela världen (även om hon gör mig väldigt ledsen ibland).

Klart du gör! Jag är säker på att hon har all uppbackning hon någonsin kan behöva i sin mamma. Och att hon vet att hon är trygg och älskad.

Oj, oj! Håller tummar och tår för att allt ska gå bra! *gråter en skvätt*

Hej Fru sy!!!

Vad skönt att du blev sjukskriven så många veckor till så får vi hoppas att illamåendet ger med sig!! Kram

Ojojoj... Måtte allt gå bra!

Blommis, du är ju bara för gullig! Imorgon ska jag hämta ut en fiiiin bukett. Underbara, fina, omtänksamma du!

Hoppas du kryar på dig, Fru Sy.

Åh, jag önskar att jag kunde påverka Jullans och familjens välbefinnande på något sätt...