Livets toppar och dalar

Heeej Piggelin!!!

Hur mår du? Hur många veckor är du gången nu?

På tal om förlossningar börjar du känna att du har bearbetat din? Och kan se fram mot den kommande med mer tillförsikt?

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m1930836.html

fortsättningen

Mörks det förövrigt hur otroligt omotiverad jag är på jobbet...

Usch, det är så jag skäms.... Jag brukar alltid ha varit så himla ambitiös och tagit jobbet på fullt allvar. Jobbar mycket och ofta helger o sena kvällar. Men nu har luften på ngt vis gått ur mig...

Visst jag kom tillbaks från Sverige i söndags och har brottats lite med jetlag de här dagarna, men det är ändå inte det som är det grundläggande problemet. utan att jag ite trivs helt enkelt....

Cicci,

hallåååå!!!

Haha man blir jädrigt nostalgisk när man läser gamla trådar. Och förundrad över hur otroligt fantastiskt det är att FruLLan startade den där första tråden!!!

Oj, Sweet - jag tror att jag måste kolla upp det i en sån där uträknare, men jag borde vara i vecka 31 (30+ngnting) - usch, jag har verkligen skitdålig koll jämfört med senast, då visst jag i princip på dagen!

Ang att bearbeta förlossningen, så trodde jag i min snurriga skalle att det var idag som jag skulle ha mitt första samtal med KBT-BM, men insåg i morse att det först är om två veckor Så än är jag väl inte där att jag bearbetat det/ladddat inför förlossningen, men hoppas att jag ska vara mer laddad om ngn nånad eller så.

TVÅ kvällspatienter avklarade, och ingen rapport än... Hoppas hoppas de inte har det alltför överjävligt och kämpar än!

Känner inte att en mastodontförlossning vore något för mig... (nej, vem önskar sig det egentligen ) Börjar lite undra vad man gett sig in på!
Hoppas hoppas jag brås på min mor som fått sina barn i en väldig fart några veckor för tidigt, lite Ciccistyle om jag fattat det rätt. Syrran var tydligen inte fixerad (?) innan förlossningen och hade navelsträngen runt halsen vilket gjorde att det var lite bråttom ut, men det var inga problem för hon kom ut på två krystvärkar. Så låter i alla fall berättelsen såhär 40 år i efterhand, vet inte hur väl den stämmer med verkligheten dock...

Nu ska jag FÖRSÖKA åka hem för tredje gången gillt, och får jag inte det den här gången heller tror jag jag ringer chefen och säger upp mig omgående!

Sweetan - jobbigt att inte trivas på jobbet!!! *kramar om*

Maratonförlossningar - maaj gaad vilka historier!! Läbbans!!

Ego - hoppas just nu på att maken ska lyckas söva om Trollet... suck... men den förhoppningen kommer nog på skam och jag får ta över...

piggan,

hahaha! Så säger alla när de är gravida med andra, tredje, fjäred... etc barnet. Att de har noll koll jmfrt med första. Tror det är naturligt. Det är inte lika nytt. Man läser av sin kropp bättre när man varit med om det en gång tidigare. Livet runtomkring en snurrar på i ny takt också med barn än när man var utan. Så det finns liksom mindre tid att känna, tänka och fundera över själva graviditeten jmfrt med när man var gravid och barnlös. Gissar jag?

Hoppas att dina kommande samtal kommer att hjälpa. tror det kan hjälpa mycket att prata och bearbeta det förra. Sätta ord på känslorna och den rädsla/oro du känner.

Men alltså, nu har flera inlägg jag skrivit försvunnit, vad är det som händer, grr.

Jag vet inte hur jag ska kunna sova en natt till i denna ovisshet...

Snaily - ibland har de som fött fort upplevt sina förlossningar som jobbigare än dem som de tagit lång tid för, eftersom om det går fort hinner kroppen inte gradvis vänja sig vid smärtorna, och man hinner kanske inte få smärtlindring.

Men det blir som det blir, det får vi acceptera, med målet att alla ska må bra före, under tiden, och efter!