Livets toppar och dalar

Vickan,

ja det är som det är. Men vi får se vad hösten visar. Det svåra är ju att jag inte riktigt kan börja söka jobb aktivt så länge vi inte har fått vårt gröna kort....

sweet - är de gröna korten på G?

Jag ahr också hört från vänne som haft snabba förlossnaingar att det inte alltid var så väldigt bra.... Men tror allt är indivituellt och olika gång till gång. 

Luna,

nej vi ska börja ansökan nu i höst. Så det lär dröja ett tag.... tyvärr...

BS,

vad konstigt att dina inlägg försvunnit!!!!!!!

Jag sitter också och undrar och undrar, och tänker på Nennefamiljen typ hela tiden....

Hittade ju min förlossningsberättelse efter en hel del letande i söndags (snacka om nostalgiläsning där med! Avverkade väl minst två månaders trådskrivande innan jag hittade det jag var på jakt efter) & insåg att det gick rätt bra ganska länge, men sen när allt stannade av & jag började bli sådär hiskeligt sliten, det var då jag tappade allt/kontrollen & gjorde allt fel. CTG'n funkade inte på hela tiden, så jag drog ju i mig gigantiska mängder lustgas randomly för att förhoppningsvis pricka rätt då & då & sen när de bara ökade på droppet mer & mer & mer & det bara gjorde mer & mer ont plus den där militanta tanten dök upp & så att de bände i underlivet, hävde sig på min mage & så Amanda som hade ena armen framför sig (a´la Superman), det var mer än nog. Minns fortfarande frossan efteråt & att jag var livrädd att hon skulle ramla av mig eftersom hela jag bara skakade, ingen tanke på att kolla könet hade jag heller, var bara så otroligt lättad att skiten änltigen var över...

Nu i efterhand så skulle jag ju kört med epidural, men eftersom jag grejade själva öppningsskedet hyfsat & det mer var på slutet det var så hemskt, då blev det ju aldrig så. Då hade jag ju haft mer kraft kvar på slutet liksom.

Jaja, ni kanske får stå ut med att jag ältar en del om detta framöver, som en uppladdning inför nästa gång...

sweet - har ni bott länge i NY? Planerar ni att stanna länge?

Än är det ju egentligen ingen anledning till panik, hon har -om hon fortfarande håller på, haft värkarbete i ca 32 timmar nu då, och med mina knappa 30 timmar fick jag ju veta att jag haft en "drömförlossning enligt skolboken" inte minst för att var förstföderska då de räknat med mycket längre tid för kryststadiet. 

Och får man epidural stannar det ju ofta av så man sedan får värkstimulerande dropp. Det fick jag. De tog också hål på hinnorna och ökade droppet när de såg att det var mek färgat fostervatten :alltså att han hade bajsat i det, Det är inte alls bra. Ändå var brådskan inte värre än att det från det tog 3 timmar ytterligare.

Piggan vännen!!!!

jag tror verkligen att det kommer bli bra för dig med samtalsterapi inför kommande förlossning. och tänk på att du nu kan ha lärt en del från förra gången. Åtminstone om hur du reagerade då. och det behöver ju inte alls bli likadant denna gången.