Livets toppar och dalar

AM-visst var det den här?
www.organize-it-online.com/itm_cupcake.html

Snorkis-en ny kalender är verkligen en bra symbol på att vända till nytt blad, helt tomma sidor som man kan fylla med vad man vill.
Försök bara att ta det i den takt som du orkar med och försök inte vara stark hela tiden så energin tar slut för fort

Nä om jag skulle ta ner stegen från ovanvåningen och borra lite i betongväggar så gardinerna kommer upp

Ja var är du Oupsie

Borra var det....

Snorkis - kramar till dig! Skönt att fikat gick över förväntan!
Vad gäller byxor så kom jag i mina "fin"-jeans efter 3 månader med Mindre. Nu tror jag fortfarande inte det går. Mer vikt från början, och färre promenader denna gång. Och att jag kanske inte tränade magen så flitigt emellan då den såg ok ut ändå. Straffar sig nu tycks det.

Sen har jag ju min magproblematik i full blomning med mediciner o annat, men den brukar inte svullna av det.

Köp nya byxor om det får dig att känna dig bättre!

Snorkis, jag röstar också för nya byxor om du vill slippa mammabyxorna, några billiga par för att klara tiden emellan liksom. Skönt att höra att fikat gick bra i alla fall. Jag gillar också när det är dags för ny almanacka!

Idag har vi åkt runt på en del saker som min mamma föreslagit och inte med något jättelyckat resultat. Först skulle vi på öppen gård och titta på korna, bara det att den bondgård mamma pratade om var helt stängt, av en slump lyckades vi åka förbi rätt gård senare. Efter det skulle vi åka till hamnen och titta på räddningsbåten för den skulle man få gå ombord på hela skördehelgen. Fast inte fanns det någon båt i den hamnen så det fick vi skippa. Antagligen har de flyttat båten till någon större hamn över helgen men efter att ha försökt leta på nätet nu i eftermiddag har jag inte lyckats hitta var. Sedan skulle vi till bageriet för där skulle de sälja bröd och man fick ta så många limpor man kunde bära i en påse med en hand för om det nu var 100 kr. Men inte hade de någon sådan drive och när vi kollade igen med mamma så sade hon att men vad konstigt, grannarna hade ju varit där. Bara det att det var ju några år sedan visade det sig... Igår letade vi efter en höstkrans att hänga på dörren hemma och mamma skickade oss till en hantverksbod hon sade hade mycket sånt. När vi kom hem utan kom hon på att det nog hade varit en speciell julmarknad när hon varit där och kransarna hade sålts av någon i ett stånd utanför... Jaja, man har lärt sig att inte gå på vad min mamma säger i alla fall, utan att ha läst det själv.

EA, vad trist med motorcykeln och förmiddagsfikat!

Vad mer nu då, hm, bredband och datorer kan jag ingenting om.

Usch, nu är dagen nästan slut och imorgon åker vi hem. Alltid lika trist när det är dags för hemfärd. Maken har tagit fram öronproppar för att klara hemfärden med Asrid i bilen, själv tycker jag så synd om henne och ser fram emot att hon ska bli lite äldre så att man kan underhålla henne mer i bilen så att hon inte ska skrika så hysteriskt. Tror att hon skrek i fem av de åtta timmarna det tog ner...

Dagens namnsdagsbarn har ju båda blivit populära nu, det finns flera stycken av varje på Iris dagis.

Vinkevink!

Här har man gått och blivit storstadsmänniska helt plötsligt, och då har jag inte haft tid med er riktigt

Men det är högst tillfälligt, imorgon åker vi hem igen så ordningen blir återställd. Har faktiskt lite hemlängtan till lugn och ro efter dessa hektiska dagar. Har hunnit med en middag och teaterkväll med syster och föräldrar (teatern var INTE sevärd om ni frågar mig), en dag på stan inklusive kompisdejt, lunch och liiiite shopping (en st silkesmössa till nyfödd), sen konsert på Nalen igår kväll (Pernilla Andersson, mycket bra!) och idag har jag åkt pendeltåg till päronen och inväntar nu maken som är på väg. (Förutom allt det umgåtts en massa med syskonbarnen också - skavsår i öronen! ) Imorgon blir det pianosläpning och hemfärd. Puh!

Trodde konserten igår skulle bli av det något mer stillsamma slaget, men det var rätt mycket drag på trummor och bas och hög volym, tror inte Ynglet gillade det nåt speciellt för det var väldigt mycket spark och bök i magen som jag försökte skydda med tröjor, jackor och armar. Antagligen är det inte så vanligt att foster dör av lite hög ljudvolym i några timmar men fick ändå lite dåligt samvete...

TRIST med krånglande datorer och motorcyklar!! Sånt där ska bara funka, tycker man!

Kan också berätta att jag mailat lite med Telis och hon verkar INTE ha fallit av jordens yta. Som tur är!

Hallå en lördagseftermiddag

BS: Måste varit rätt frustrerande att åka på en runda med vad din mamma tipsat om och INGET stämmer...! Lät trevligt att komma iväg på en lunch

Snorkis: Skönt med en bra dag efter en dålig! Tror precis som du att sorgen är lättare att bära om man delar den - och kom ihåg att vi är många här i tråden som också gärna tar emot en del...! 

Mugglan: Hoppas VERKLIGEN att det inte är något med blodet... 12 dagars väntan, alltså. Bara 11 nu, kanske?

Undrar också över Telis... Hoppas allt är ok

Fru E: Trist med krånglande MC... Särskilt när det sannolikt inte är så lång tid kvar att åka på heller.

MSW: Knepigt med blodvärdena som hoppar som jojo... Hur går det med flyttstöket?

Själv var jag i Ullared igår. Pust - mycket folk. Och redan när jag kom ut till bilen kom jag på tre saker jag glömt att handla, plus att en del grejer jag ville ha inte fanns inne. Men men, allt går säkert att hitta någon annanstans. (Fast den största fördelen med Ullared är ju att allt finns i samma affär... Om det finns inne då, alltså...)

Lyckades bli arg på maken för att han inte saknade mig när jag gick ut för att flytta bilstolen mellan våra bilar och ta in de sista kassarna. Dörren till trapphuset låstes medan jag var ute vid bilen, och jag hade inte den nyckeln med mig ut... Han låg och kollade på TV:n. Förr eller senare hade han väl kollat efter mig, men nu hann jag bli rejält irriterad efter en knapp kvarts vankande innan grannen (!) såg mig och öppnade åt mig.

Därefter var lillkillen orolig. Vaknade och skrek, kräktes, somnade om, vaknade, kräktes, skrek, och fortsatte sedan vakna och skrika med någon halvtimmes mellanrum. Framemot 3 på natten lugnade det sig dock, tack och lov. Stackars lillkillen, han har faktiskt aldrig skrikit så mycket!