Livets toppar och dalar

Jag är så himla glad för att jag har den här jobbcoachen!

Skitbra möte. Jag känner mig full av hopp om att jag ska kunna bli "det mesta jag kan bli av mig själv" och att jag ska kunna hitta kanaler för min potential och få använda det jag bär på, har med mig och kan.

Att det sedan är en väg att gå, som innehåller svåra kurvor, halka och gupp-och kanske ett och annat dike, det ingår. Men det är MIN väg. Och ingen annan kan gå den bättre än jag.

PB - hoppas verkligen att du snart kan få känna att du kommit på fötterna sysselsättningsmässigt!!!

Omsan - ett gäng stödkramar till!

Ego - Trollet ägnar sig åt att testa sin röst... dvs ta i med all diskant han kan uppbringa.... gaaaaaaaaaaaa mitt tålamod är sådär... Men just i detta nu sitter han i babysittern och försöker äta upp lekbågens tvättlapp! = lugn råder!

Härligt PB!! det är ju preciiiis så man ska känna sig efter ett möte med en coach!jag har ju själv haft en men hon var värdelös, menade på at jag hade så mkt go i mig själv och då skulle det lösa sig autoamtiskt det var hon säker på osv osv... nu fungerade ju det också iofs för det gick bra för mig men tänk om det inte gjort det? då had jag känt mig  än värre!jag avbröt vår kontakt och fixade jobba själv och när jag avslutat "jobbsökarprogrammet" så smsade jag henne o meddelade att jag nu fått ett nytt jobb och inget mer med det.

Att coacha ngn är svårt, det nog vi alla som var handledare, utbildat, lämnat över arbetsuppgifter till en efterträdare eller vad det nu kan vara. det gäller att man passar för yrket. JAg är bra på att coacha i yrket men inte lika bra privat då jag kan bli trött på att människor fastnar i ett tänk och när jag är ledig då vill jag var ledig typ (ja, ngt sånt, hör att micron piper att maten är varm nu) 

PB: vad otroligt skönt att du fått tag i en bra jobbcoach! Vad bra att den möjligheten finns.

Jag tänkte lite vidare på det där du skrev att "vi i Sverige" är så snäva i våra ramar. Men tror du verkligen att det är bättre någon annan stans? Jag tror inte vi är mindre toleranta i Sverige än i andra länder, men kanske ser deras ramar annorlunda ut. Sedan har  hela den här amningsdiskussionen fått mina ramar kring det att utökas ngt, vilket ju är positivt Det är väl det som är den stora meningen med diskussioner tycker jag.

OMS, ja det gäller verkligen precis som med psykolog och andra samtalspersoner, att man hittar någon som man klickar med så man både fattar vad den snackar om och man själv känner att man når fram.

www.gp.se/nyheter/valet2010/1.459297-ny-partisekreterare-i-moderatpussel

GO Fredrik! Krossa gubbväldet

ang coach - nu är jag ju inte arbetslös men ibland skulle jag önska att jag hade en mentor. Har då och då träffat på personer som skulle kunna ha blivit en bra mentor, men av olika skäl har det runnit ut i sanden.

Vickan -

PB - jo visst är det oerhört intressant hur vi männsikor fungerar, varför man har olika ramar att förhålla sig till och varför ngt kan vara positivt för ngt och negativt för ngn annan? det är ju så otroligt intressant och oerhört komplext. jag har en väninna som i skrivande stund tentar i etniska/kulturella skillnader mellan kvinnor och män utspritt på 3 generationer och 3 världsdelar. oerhört intressant och mkt av det vi pratar om här kan man återfinna i det ämnet. som sagt komplext och lärorikt

Mugglan, nej, jag tar i viss mån tillbaka det tror jag. Fast bara i viss mån. För jagtror faktiskt att eftersom vi är fostrade i det här "alla är lika mycket värda" och ett väldigt solidariskt grundtänk i vårt samhälle, så vill vi gärna tor om oss själva att vi vare sig har fördomar eller är fördömande, trångsynta eller snäva.

Jag tror det gäller att utmana sina egna tänk hela tiden-och det måste vara viktigt att man också utmanar varandras. Och DET känns inte så tillåtet i Sverige. Det är väldigt ycket konflikträdsla och man tar minsta diskussion eller ifrågasättande som något väldigt jobbig t upplever jag.
Om man tex ser på judendomen så är hela den kulturen en diskussionsbaserad både religion och kultur. Man samlades på Jseu tid i templen för att diskutera skrifterna och det gick ofta rätt hett till. Det är också en ganska fri och tillåtande religion på många sätt.
Medan kristendomens diskussioner istället oftast blivit "meningskiljaktigheter" som uteslutit människor och där man då istället startar ett nytt samfund-som mer stämmer med ens eget tänk.och tolkning. Istället för att de diskussinerna annars kunnat leda till att de som diskuterar båda utvecklas-liksom de som lyssnar.

Sådana där saker och väldigt mycket annat tror jag präglar ett lands befolkning på tusen sätt. Jag är jätteintresserad av sådana här saker och likheter/skillnader i hur vi i olika kulturer beter oss och vad som uppfattas som normalt osv.

Jag håller helt med dig om att folk världen över antagligen är rätt lika i just det att man ser i "vi och dom" och att det nya, främmande och avvikande blir konstigt osv.
Men som tex Sweet och andra jag känner som bor/bott i USA; så finns det där ganska mycket större plats för individer att göra på egna sätt. Det är inte samma kollektiva tradition där som här. Med baksidan att man kanske också lämnar folk mer åt sitt eget öde där också. Eller om det är en bra sak, för det talas ju mer och mer om i Sverige att vi "daltar" flör mycket med allt och alla...

Å andra sidan så framstår ju inte alltid USA´s befolkning som den mest insikstsfulla delen av mänskligheten heller. Tankegångarna runt dödsstraff i Texas tex. herregud. Såg någon den dokumentären häromkvällen?

Hjälp, detta är ett jätteämne och det finns en brunn att ösa ur!

googlade gustav fridolin för att se hur det gick för honom, hamnade på en internet tidskrift sida som visade sig vara "svenskarnas partis tidskrift"... jag läste lite och gick sen in på på just nämnda partis sida och kollade in deras politik klickade vidare på ngt som handladr om partihistoria... läste och blev mörkrädd.... Där pratar vi förtäckt rasism, man får det att låta som om samhället har gjort fel o därför så finns det kriminella invandargäng so skrämmer alla men sen efter ytterligare några rader så framkommer det ändå att om man har ngn ättlig utanför sverige gränser så är man inte en av dem... de ska se till att det genetiska arb som vi vikinga up north har inte får bli utspätt eller på ngt vis skändat...

nä, det var ju inte detta jag skulle kika på, febern (39) har fått mig att säga tack o hej till jobbet och nu skulle jag ju vila lite innan jag hämtar lillskruttan på dagis