Livets toppar och dalar

mugglan - usch, låter superjobbigt med alla mardrömmar. Minns själv hur det var när jag ruvade vid IVF och vaknade alldeles kallsvettig. Nätterna och tidiga mornar var alltid värst. Håller tummarna ska du veta!

Är på sidan 1034... tror jag, för jag gråter för fullt här och alla siffror och bokstäver blandas ihop friskt, herregud vad mkt känslor, fina ord och dikter som skrivits ned i tråden den senaste veckan! jag blir helt matt o oerhört berörd av allas ord och kommer än en gång på att man inte kan föreställa sig smärtan av att verkligen förlora ngn så nära förrän man har gjort det (barn, syskon och föräldrar som vi trådisar förlorat)

skickar tusen kramar till alla som behöver det i sin sorg, då, nu eller sen.

Snorkis - du är jättestark som kommer in här o öser ur dig och du har så vettiga tankar runt det hela och inget är konstigt utan fullt normalt och hälsosamt skulle jag vilja säga. låt det ta sin tid, stressa inte fram ngt, känns det bra m jobb så jobba annars inte, vill ni ha tusen barn så jobba fö det annars inte - det är ER känsla/vilja som styr inte ngn annans. kram!

måste jobba lite nu...

Muggles - det är ju uppenbart vad dina medvetna tankar snurrar kring hela tiden, med tanke på hur ditt undermedvetna jobbar på nätterna. Hoppas verkligen att det lilla blodet inte betyder något (i de flesta fall gör det väl inte det), och hoppas att tiden ska flyga iväg till VUL. Men idag är det väl redan en vecka sen du plussade? Jösses vad tiden flyger iväg (åtminstone för mig ). Kram!

Mugglan, fy farao vad jag känner igen de där drömmarna och önskar du slapp dem. Hoppas verkligen att blodspåren bara är sköra hinnor och att tiden kan få flyga lite även för dig fram till första VUL.

Klockarbol, jäklar vad tufft med sådant inkomstbortfall! Håller tummarna stenhårt för det där jobbet!!! Deu vore förresten kul att vetamer om vad du jobbar med och din firma. Vill du får du gärna inboxa om du inte vill outa dig för mycket.

Hattis, jo precis sådär funkar jag med. Jag vet ju att alla de där processerna pågår i mig och att jag HAR planer, drömmar och röda trådar etc. Och jag vet ju att hon vill att jag ska få se det konkret för att landa i att det kanske inte är så flummigt i mitt liv ändå. Men jag sa nog ja till att få ihop lite för många oilika saker den här gången. Och då fär jag väl släppa det jag inte kom i mål med och ta det med till den här träffen.

Tinga, usch ja! Det är olidligt när man inte sover tillräckligt och rätt less på sig själv blir man ju när man vet att man bara kunde sett till att komma i säng. Men det funkar ju inte riktigt det heller, iaf för mig. För finns där inget sovtåg på perrongen så somnar jag inte. Och jag behöver varva ner och så vidare.
Det var värdelöst när jag jobbade från 05-14 och skulle upp 03.50
Man var ju DÖD när man gick upp. Och körde bil......

Ojsan, nu måste jag verkligen sticka!

Bra där! det är ju så man ska gör men inte alltid gör, dvs återkoppla till vårdgivaren direkt så att de får chans att bättra sig! tabletter är oftast underskattat om de är små o barnen likaså, tycker nästan att det kan bli jobbigare när man pratar större barn o tabletter då de ska svälja själva m vatten och ibland låter de åka runt i munnen för länge vilket gör de mkt svåra att tillslut svälja.

mkt amningsfrågor har diskuterats här inne coh månag såväl hårda som snälla ord har sagts men efter att ha skummat igenom sida efter sida tycker jag att det löste sig till det bättre! en fantastisk tråd det här! man kan säga ogenomtänkta saker och sen ändå få chans att förklara sig och bli förstådd. Bra förklarat Cissi hur du tänkte och du med PB - mkt intressant läsnign så här efteråt!

jag har inga åsikter i detta och jag anser att det är färdigpratat men jag vill ändå dela med mig av lite kunskap som jag besitter.

jag har ju halva mitt hjärta i västafrika och har således lite erfarenhet därifrån när det gäller just amning. tyvärr (i det här fallet) så är det ett väldigt västerländsk land där kvinnor har bh o vanliga kläder och jobbar o studerar de med så det är int e den där fria amningen man tänker på när man säger afrika.

men, åter till frågan, De som har det bättre ställt ammar i ca 1 år (dock inte helt). sen slutar man då man har råd med mat och man oftast dessutom vill ha sin kropp tillbaka och kunna lämna barnet med andra under lägnre tid då många gånger ens arbete kräver det.

De som har det sämre ställt ammar till 2-års ålder men oftast inte längre. detta då mjölken inte ger tillräckligt med näring längre och i afrika är det just därför man ammar - mat. man börjar dock ge barnen smakprotioner precis som vi gör hör runt 4-6 mån ålder och amningen är mer ngt man gör inför att barnet ska sova, som komplement till mat och framförallt som vätska då det är oerhört varmt.

men oftast när man täner på afrika tänker man på små halvnakna kvinnor med små nakna (men oftast rätt så stora till åldern) barn som ammas och flugor som flyger runt dem... så är det säker i de stora fattiga länderna, i flyktingläger samt också på landsbygden lång in i Gambia men inte ngt som jag ngnsin har sett under alla mina resot dit genom åren.

Omsan: det är väl ofta det som är felet, att vi klumpar ihop alla länderna i den otroligt stora kontinent som är Afrika, och tror att de lever likadant överallt. El ja, inte för att vi tror det eg, men ofta är det den omedelbara bilden som kommer för en när man säger "Afrika" (=fattiga människor på landsbygden). Sedan vet man ju eg att det är stor skillnad på tex Nigeria och Sydafrika...

Jag har VUL inbokat om 12 dagar.... lääääänge kvar. Jag fick ringa 3 samtal innan jag kom rätt. Först Sjukvårdsupplysningen som skickade mig till Sahlgrenska som skickade mig till en vårdcentral. Fy vad nervös jag kommer att vara - om jag tar mig så långt utan blod. Men maken är inbokad att följa med, inga fler "ensam är stark"-stunts för min del...

Tinga: ja det är väldigt uppenbart vad som är min största skräck just nu. I morse kände jag mig dock väldigt glad och kände hur FANTASTISKT det är att jag lyckades bli gravid igen. Och sen gick jag på toa på jobbet och såg blod (en liten mikrofläck visserligen). Jag pappersmuffade(!) och då hittar jag inget men när jag torkar mig så är det små fläckar med rött färskt. Så jag vet inte vart det kommer ifrån... Fy faen vilken gastkramande ångest det är att inte veta om det här kommer att gå vägen el om det var början till slutet jag såg.

Men hörrni - det är ju..........

FREEEEEEEEEEEEEEEEEDAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG!

*fuldans*

PUH!! Jag har läst klart tråden OCH...glömt allt jag skulle kommentera en sist.... heeeeelt otrolgit! lyckades tom glömma lunchen (loggade u på tfn men inte gick jag o åt inte o nu e telefonen igång igen!)

Ett stort TACK för att ni finns! tack för att ni bryr er och hejar på, kramar om och bara lyssnar! Det värmer oerhört att vi här inne kan stötta varandra i olika delar, att det inte behöver var ngt jättestort för att man ska få stöttnng, medlidande, hejarop eller bara en liten kram.

provsvaren vet jag inte när jag får, troligen om ca 1-2 veckor då jag lämnade in de sista proverna i tisdags. dock så har jag ju gått hos både företagshälsovården (började med en liten hälsokontroll som sen visade på ngt annat osv) och sen nu hos min husläkare där jag också kommer att fortsätta gå. problemet är att alla provsvar inte kommit till min husläkares kännedom och jag tror att när hon fått dem ( har det sista hos mig nu idag) så kan man bilda sig en uppfattnign om vad det är som jag lider av. den sammantagna bilden kan ju kanske tom utesluta vissa saker o stärka andra (det är min förhoppning) så det ska bli mkt spännande att se vad nästa besök genererar i.

jaja, jag vet hur jag ska prata m läkaren och jag vet hur jag ska kunna få sec opinion och hur man går vidare om ngt är fel osv så jag känner mig lugn, dock nyfiken måste jag säga, tycker att detta är spännande.

sen alla symptom suger ju! och stressen på jobbet och m dottern osv osv men men det beklagade jag mig över i förrgår så ni vet redan det.

nu ska jag logga ut en sväng från jobbdatorn o värma en bit av den tacopaj jag gjorde häromdan...

 

OMS, intressant att höra dina iakttagelser från "afrika".
Det stämmer rätt väl med vad jag tänker mig om vätska, om sova/närhet/tröst och med yrkesarbetande. Hade jag själv inte varit hemma ända tills min pojke var 2,5 så hade allt antagligen sett annorlunda ut. Och hade det inte varit amning på nätterna och allt det som gjorde att jag trappade ner allting väldigt små steg i taget, så hade det säkert heller inte tagit sådan tid. Men det är tråkigt när andra problematiserar och förfasar sig, äcklas av och helst vill incestförklara en utfasning som vare sig för mig eller mitt barn varit ett problem, utan bara tog sin tid.

Jag håller med Mugglan om att det är ju precis klumpar ihop vi ofta gör. Inte bara Afrika utan säkerligen det mesta annat också. Och det var precis det som egentligen var kärnan i mina tankar. Var kommer våra ramar och normer ifrån? Och hur kunniga om hur "man" väl gör och hur "fok är och gör mest" är vi egentligen?

Framförallt om vissa saker är så äckliga och skamliga i andras ögon (för jo, det spelar förbaskat stor roll för hur högt man vågar prata om saker), att det inte bara sker privat i det tysta för att det inte angår någon annan, utan för att man faktiskt inte ågar säga det alls.
Det är knappast en slump att min inbox de senaste dagarna efter debatten i den andra tråden och den här, innehåller andra kvinnors inlägg "fast det kan man ju inte säga högt".
Det är sorgligt tycker jag och begränsande. Absolut inte bara när det gäller amning, utan väldigt mycket här i livet. Vi fattar ofta inte hur snäva ramar vi har och hur mycket vi begränsar både varandra och oss själva i och med det.