Livets toppar och dalar

Ore: spännande med intervjun! Uppdatera oss gärna. (Och kom ihåg att förhandla upp lönen!)

Tack så mycket Ore och alla ni andra!

Parnassia, jag var i början på vecka 14.

Jag såg förresten Sommarpratarna igår (tack vare SVT play i Telias box, gött är det). Det var ett fint program. Dock har jag blivit än mer berörd av andra program i tidigare säsonger. Kanske hade jag för höga förväntningar el så är det så att olika ämnen berör olika människor. En gång som berörde mig starkt var när Camilla Läckberg beskrev sin förlossningsdepression - gud vad jag kände igen mig i de tankarna!

Apropå det, undrar hur det gått för Bliv?

Ja, förlossning och efteråt skrapning eftersom livmodern inte kom ut. Det var ju ett så litet barn, så själva förlossningen var inte fysiskt smärtsam. De trodde att barnet bara skulle komma ut, men när jag hade förlorat så mycket blod att jag svimmade när jag skulle försöka gå på toa så kallade de in jourläkaren. Jag minns inte vad han gjorde, men det blev mer likt en förlossning då. Jag grät hela tiden och ända tills de sövde mig.

Först var vi lite rädda för att se barnet, men när de kom in med honom så var han jättefin, allting fanns, fast det var så litet.

Muggles - vi har försökt och inte lycktas med flaska på kvällen. Hon hinner bli för trött och ger vi tidigare har hon inte hunnit bli hungrig sen middagen. Kort sagt vi behöver nog hitta nya rutiner, men kan just nu inte för mitt liv förstå hur de skulle se ut...

Aleta - usch vad jobbigt! Verligen hemskt! Jag blir så ledsen när jag hör din historia, livet är så orättvist!

Aleta: ja jag förstår att han var fin. De är ju liksom klara i anatomin el vad man ska säga i v10 om jag förstått saken rätt, då har väl alla organ och lemmar bildats. Man tror ju inte att det är så tidigt... Har ni gett honom ngt namn? Du får sluta berätta om det blir för jobbigt.

Parnassia: det löser sig som kärringen sa som sket i Valhallabadet! (men förstår om du är trött!)

Aleta - det låter verkligen hemskt! Usch vad jobbigt för er men samtidigt skönt att det faktiskt var ett så pass stort fel att han inte hade klarat sig. Vet att min bror + fru hade det dilemmat ... tänk om de "dödade" sitt efterlängtade barn och så hade han klarat sig. När han väl var "född" såg de att han inte hade klarat sig värst länge men de hade superjobbigt att ta det beslutet .. speciellt då de försökt att få barn ett bra tag och det hela tiden ledde till missfall.

Aleta - en mass svammel från min sida *kramar om*.