Livets toppar och dalar

Liten - håller med föregående talare ang lekkamrater och tillägger att det låter som en beskrivning av Stora i den åldern. Nu är hon ett år äldre och har mer börjat fråga efter kompisar, vill ta hem kompisar och/eller gå till dem.

Men fortfarande så är de lite äldre barnen spännande, men inte riktigt lika lockande tror jag. Snarare att de mindre barnen istället också ökat i popularitet, för med dem kan man leka på ett annat sätt, och man kan få vara den som bestämmer utan så stor konkurrens.

Ikapp!! God natt på er!

KOmmer sova som en gris efter en dag med massa vedsläpning och en kväll med middag på lokal med syster och kompis (tackar maken för att han tar hand om båda barnen och nattar dem, trots att han inte alltid står så högt i kurs, särsklit inte hos Lilla).

Dessutom var natten till idag ingen picknick. Lilla vaknade flera gånger och ville inget, inte äta, inte mysa, inte ha tutten, INTE helt enkelt! Dessutom, igen, blev Storas säng blöt...

Som sagt. God natt!

Izzie – när det nu gick åt skogen är det ju skönt att kroppen verkar klara av att ta hand om det på egen hand. Sen att du blir ledsen är ju helt naturligt; när man väl fått ett plus är man ju inställd på att det ska sluta lyckligt. Kram på dig!

PB – vad gött att föräldramötet gick så bra.  Och du verkar ju ha ett helt gäng nya väninnor på gång. Kul! Skönt också att du har en fortsatt positiv känsla angående sambons jobb. Hoppas att han inte är så besviken att han inte orkar fortsätta vara ”på” och hålla kontakterna varma, för det låter ju som att det vore en god idé.

Fru E – skoj med ny hoj! (Oj vad jag kan rimma! ) Tycker också att du är tapper som umgås med gravid-vännerna. Hade själv min bästa vän på middag här igår och ett annat par som har en 9-månaders flicka, och min vän har väl vid det här laget gått igenom 6-7 ivf:er utan resultat (ett MF i 8:e veckan), så jag förstod ju att hon bitvis led när vi träffades igår. Som väl är pratar både jag och den andra tjejen gärna om andra saker än barn, så jag tror att vi är OK att umgås med, även för en ofrivilligt barnlös.

Piggelin – åh, bokmässa! *avundsjuk* Gjorde ni några fynd?

Nenne – den där nyponbusken i underredet låter inte som någon hit, men det blir säkert bra vad det lider. De brukar ju veta vad de gör när du syr ihop sådana saker. Mitt ärr efter snittet syns nästan inte allt längre.  Låter som en lyx att få sova en ”hel” natt när man har en 1-månadsbebis. Skönt!  Och vad fint av dig att donera mjölk till neonatal! Sådant tycker en neomamma om att höra.

AM – vad trist att du inte fick jobbet du sökte.  Var det det som var drömjobbet, eller? Trist typ, din svägerska, förresten!

Cicci – gud vad roligt att det gick så fort för dig att hitta ett nytt jobb. Grattis! Och lycka till med löneförhandlingen; låter ju som att du är i ett bra läge.  Hoppas att den rätta magkänslan infinner sig också; lite kanske det handlar om att allt gått så snabbt att du inte riktigt hunnit fatta ännu?

Muggles – det är verkligen fantastiskt med ditt plus! Så himla underbart och jag är så glad för din, och resten av familjens, skull.  Tänk att det verkligen hände igen, till slut. Många varma kramar! Och det är klart att du känner oro, men att inte vara orolig, dvs inte vara gravid, vore ju värre, så jag hoppas att du kan se lite positivt i oron också. Som jag ska hålla tummarna nu, att det här går vägen.

Liten – här har vi ju två drygt 2-åringar, och de ömsom leker fint ihop, ömsom bråkar om grejerna.

Tack allihop för era ”enning”-grattis! Det är så härligt att få dela med sig av lite goda nyheter också, för ovanlighetens skull. Nu blir det sängen här; är dock försiktigt optimistisk om lite sovmorgon imorgon, efter att ha varit på 1-årskalas och Piff & Puff kom i säng först vid 21-tiden. Go' natt!

Hihi, jag skulle in och skriva några kommentarer jagliksom glömde i plusglädjen förut...

..men nu ser jag ju att Tinga skrivit väldigt ordagrant precis vad jag tänkte på till både Cicci, Izzie och Nenne, så jag skriver helt enkelt och bekvämt under på de kommentarerna.

Parnassia, jag fick medicinera för att få igång en blödning, med Primolut nor.
Den kom för ett tag sedan och nu när dag 21 kommer 6/10 så blir det spraystart och därmed väntan på ny blödning. Sedan börjar sprutorna för äggproduktion och hela den resan.

Angående jobbcoachen så ska vi ses igen i slutet av nästa vecka och till dess har jag ett par uppgifter att ta itu med. Mycket handlar om att komma en bit till i pusslet om vad som vore meningsfullt för mig, vad den röda tråden i mina tankar runt egen verksamhet är och att lista upp drömmar önskningar så de kan bli mer tydliga och konkreta.

Superduperstort grattis Mugglan! Jag blir så glad för din skull, att det har fungerat och att du äntligen fått ett efterlängtat plus! Håller mina tummar och tår att det ska gå hela vägen

Och hoppas självklart att det kommer fler plus i tråden och att det här är början på en ny plusvåg. Sådan behöver vi verkligen nu.

Cicci - grattis till ett nytt jobb. Håller tummarna att du får som du vill, hög lön, mycket semester och trevlig arbetsmiljö.

A M - undrar om det blev någon tårta igår. Din svägerska verkar komplicerad jag tänker direkt på exmakens konstiga familj även om det är milslångt mellan deras sätt och det du beskrivit.

Förlåt att jag inte kommenterar allt eftersom jag hade svårt att hinna läsa ikapp och så har jag lite koncentrationssvårigheter (allmäntillståndet är som det är...). Skickar en stor kram till alla som behöver en och vill ha och min lilla taxvalp bifogar många blöta hundpussar

Trevlig söndag!

Tittar in och önskar trevlig söndag! Grått, grått, grått här i Stockholm men vad gör det när man kan vara hemma och mensmysa . För superpunktligt dök hon upp igår. No suprises här inte.

Tinga.

skrev aldrig något om "enningen" inser jag. Både då och nu andas dina inlägg tillförsikt - underbart!

Stor kram till Frejis. Hundvalp är ren och skär glädje i stunden. Vad säger dottern och valpen om varandra?

Lappis. skittant! Men ok då, ska hon komma så punktligt dårå.

Tinga: självklart tar jag hellre oron än ingen grav - bra skrivet! Och det är som att jag är ganska lugn ändå, jag känner att jag inte kan påverka ngt, så jag "orkar" liksom inte oroa mig för mkt. Men det känns helt overkligt för jag känner inga symptom som vanligt. Och varje gång jag går på toa spänner jag mig innan jag kikar på papperet om det finns blod 

PB: härligt med svampen och den sköna dagen. Skit med mardrömmar

Frejis: åh klart att allmäntillståndet är som det är  Styrkekramar till dig!

AM: låter verkligen som att det är ngt fel med din svågerska! Men svårt att låta bli att bry sig... Otacksamt att höra "dags att ringa nu" när du ändå ringer - och det var ju bara eftm...

muggles - förstår oron och tycker det är superstarkt av dig att ändå känna att du inte kan påverka och på så vis mår riktigt bra. Håller tummar och tår!

Den här veckan har det varit otroligt mycket bebisar och graviditeter hit och dit. Det får en onekligen att tänka till men jag känner mig ändå nöjd och glad i o m vårt beslut för adoption.

Angående tårtan så hörde vi inte ett knyst från dem igår (de skulle ringa när de var tillbaka från restaurangen). Ingen tårta således. Skit samma. tänker inte lägga ner någon energi mer på den där människan. Jo möjligen för att säga åt henne att skärpa till sig och börja bete sig som en normal person. Som säger tack när någon ringer för att gratuelra på fördelsedagen. Och jag frågade henne faktiskt om hon hellre hade velat att jag hade ringt kl halv sju på morgonen när jag vaknade ... under dagen hade vi lite annat att rådda med, hon borde hon komma ihåg hur det kan vara som /små-flerbarnsförälder. Finns det förresten någon bäst-före-tid på fördelsedagsgratulationer? Innan läggdags tycker jag är helt ok själv.

Sorry mitt egoinlägg igen.