...hur går man in annars då? Har varit på många bröllop i Sverige, men aldrig varit på något bröllop som ej haft brudöverlämning. Blev ju sådant ramaskri så jag antar att vi inte kommer att ha det på bröllopet ändå. Vilken ordning går man in?
Jag påverkas om fler och fler väljer brudöverlämning!
Mina döttrar och deras framtid påverkas.
Mina barnbarn kanske måste börja om på nytt med att kämpa mot en unken kvinnosyn eftersom vi tar allt den jämlikhet vi har för given och gladeligen kastar bort den.
Om jag vill ha på mig hakkors för att jag tycker att de är vackra, påverkar det inte någon annan?
För inte det tankarna till utrotning av judar och koncentrationsläger bara för att jag inte tycker det?
Jag kan säga: "Det var ju så längesedan, det gäller inte mig, det påverkar ingen annan, sånt händer inte här."
Påverkar det inte de som är lättpåverkade när de ser mig? Tänker inte de: "Hon väljer att hata judar, hon kanske har rätt, det ska jag också göra."
Jag tror knappast att folk som såg mig skulle tänka: "Så snyggt, för henne betyder det säkert att det är ett coolt mönster."
Om jag gjorde ett sådant val så skulle ni säkert ha lättare att förstå att en symbol inte ändras för att man själv vill det, samt även att en enda persons val visst påverkar och ger ringar på vattnet.
OBS!
Jag menar inte att brudöverlämning = judehat, det är ett exempel. Läs ordentligt.
Jag brukade ha en idé om att jag skulle gå in med min pappa men så fick jag förklarat för mig på detta viset som du beskriver och det är så grymt fint beskrivet att det vill jag aldrig missa. Någon sa till mig att man "går in i äktenskapet tillsammans"... man lämnar det gamla tillsammans och går rätt in i det nya - tillsammans.
Ni som väldigt gärna vill gå in med eran pappa men inte får det (av olika anledningar) jag råder er att tänka på det fina som är med att gå in tillsammans. Det fick mig att helt ändra sättet jag tänkte på.
Jag kan personligen fortfarande tycka att "visst skall folk få göra som dom vill" men nu är det inte alltid så och jag har helt ändrat uppfattning.
Hej!
Jag gifter mej i år i aug och min pappa kommer gå med mej in och sen möta upp min blivande man.. Jag ser det som hedrande av min far att han vill gå in med mej och att det är vackert... Jag älskar min far och min blivande man. Jag ser det inte som att han ska ge mej viadre för att min blivande ska försörja mej eller att det inte är jämlikt,, Jag har ju själkv bestämt att jag vill ha det så. Jag ser det som att min pappa ger sitt samtycke till att lita på den man jag valt kan se efter mig och mina behov,, Alltså vad jag menar är att han är omtänksam , trygg och pålitlig.. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva utan att det blir en massa påhopp.. Vi går ju ut tillsammans som man och hustru..
summa sumarum... det är så fånigt tänk på 2000 talet,, varför ska kyrkan bli jämlikt tänkande och fortfarande hänga upp sig om en sed som haft en betydelse långt bak i tiden, Varför kan man inte få en ny syn på det hela om man nu ska vara så jämlik??? Har för mig att kyrkan alltid förespråkat att äktenskapet består av en man och en kvinna men se hur det har gått frammåt! Vilket jag är otroligt glad över.
Att bli förd till altaret av en man till en annan man är en utländsk tradition (har aldrig funnits i Sverige) som kommer från den tid då kvinnan var omyndig och inte hade något att säga till om. Symboliken i detta är väldigt stark och tydlig fortfarande, det är dessutom en realitet för merparten av världens kvinnor, det finns till och med ungdomar i Sverige som blir bortgifta mot sin vilja.
Att du eller någon annan väljer att göra detta betyder inte att just du har problem med jämställdheten, det är det ingen som tror. Det som däremot händer är att du medverkar i en ceremoni som sänder ut signaler som andra tolkar oavsett hur du själv vill se på saken. Dessa signaler gör att samhället i stort påverkas vad gäller synen på kvinnan och detta påverkar i framtiden våra barn.
Vi har fått ett enormt arv av tidigare generationers kvinnor (och givetvis män) som har kämpat för lika rättigheter. Vi har idag en skyldighet att förvalta detta så att nästkommande generationer också får ta del av det. Om vi slösar bort allt för att vi tycker att vi har råd så tar vi inte vårt ansvar. Vi är inte så jämställda som vi vill tro och vi har inte varit det så länge, det kan ändras åt andra hållet också.
Många har inte tänkt på detta tidigare och det är flera som efter att ha fått reda på vad det hela innebär har valt att ändra sig och gå in med sin blivande istället. De som vill ses först vid altaret har valt att ses på kyrktrappan och få den känslan där för att sedan gå vidare in tillsammans.
En annan aspekt är förstås respekt gentemot svenska kyrkan, om det nu är där man vill vigas, eftersom de uppenbarligen inte tycker om detta och symboler är väldigt viktiga inom religionen.
men på riktigt.. bara för att det råkade vara så att bruden blev överlämnad av sin far DÅ.. å att det DÅ hade en massa med att göra att hon var omyndig å inte jämnställd å bla bla..
det behöver väl inte betyda att det är så NU??
ja ska inte gifta mig i kyrkan eftersom ja inte gillar religion..jag ska däremot gå fram till min blivande med pappa.. för att det är fint, och för att jag alltid har varit pappas flicka. ja skiter fullkomligt i hur andra har det, gör det, tycker osv. nu är det ju 2010, å ja antar att jämnställdheten mellan man å kvinna inte är vad den en gång var. å ja, ja e feminist oxå!
Vad gäller valfrihet - jämlikhet så är det inte utbytbara begrepp. Sign. knyttan skrev mycket bra i en av de andra trådarna såhär:
"Feminism innebär inte att varje enskild kvinnas personliga önskan måste bli tillmötesgången, varje gång hon önskar sig något. Kvinnoförtryck - som så många andra orättvisor - är ett strukturellt problem som bottnar i våra kulturella föreställningar om hur saker och ting är och bör vara. Varje gång någon reproducerar en sed, tradition eller rit som har sin botten i att en kvinna är underställd mannen förstärks detta kulturella intryck."
Detta gäller naturligtvis även varje gång en kvinna själv väljer att upprepa en sed som har sitt ursprung i en förtryckande situation. Att kvinnan själv väljer att upprepa denna tradition gör henne inte friare utan tvärtom förstärker det strukturella förtrycket, dvs föreställningen att en kvinna behöver en beskyddare eller att det är rätt att en far bestämmer över vem hon gifter sig med. Varje enskild handling kanske inte är en enorm förstärkning, någon nämnde om en "piss i havet", men som man bl.a kan se i Östersjön så blir havet till sist förgiftat om man häver ut tillräckligt mycket piss i det.
Men eftersom det här berör de drömmar många kvinnor har format mycket tidigt i livet så kan det vara svårt att se att ens egen dröm har en negativ baksida och också svårt att skilja sin dröm från sin person.
Jag tytcker att det är lustigt att alla blir så upprörda över just brudöverlämningen. Ingen som har funderat på att brudklänningens symbolik? Vit = OSKULD. Är det en bra symbolik eller? Är dom som klagar på brudöverlämningen oskulder? Det går ju säkert att hitta 1000 exempel på kvinnoförnedrande i bröllopet och kyrkan. Dom som klagar kanske inte borde gifta sig överhuvudtaget??
Det var brudkronan som symboliserade oskuld, inte den vita klänningen.
