Vi fortsätter blanda och ge

Jag har varit på möten, en "nätverkslunch" med gamla (kvinnliga) kollegor, och suttit och pratar bort säkert en timme med min kvinnliga kollega som är den enda som vet om våra barnförsök.

Koko: jo jag förstår om ni tycker jag är negativ. Men tankarna snurrar runt i cirklar och det är allt ifrån "det finns ju chans att jag blir gravid" i ena sekunden till att "det är nog kört, inse det". Det kan hända att det bara är mina negativa tankar som kommer fram för det är mest dem man behöver ventilera. Och dessutom har jag ingen lust att föda mina positiva tankar för mkt för jag vill inte hoppas på ngt fåfängt utan försöker tänka realistiskt på det här. Att jag känner som jag gör med min ålder grundar jag mkt på att jag blev gravid hyfsat lätt förra året (5 försök är ju inte mkt om man är 38 år, och då anv jag inte ens stickor förrän 5:e försöket). Medan jag nu sedan MA:t har försökt väldigt dedikerat med stickor och sex på rätt dagar i snart 9 försök utan ett plus. Moa blev ju också till efter 5 försök så det känns som att när det nu har gått snart dubbelt så många försök utan träff, så är det ngt fel.

Vilken historia! Jag började läsa (även om jag eg inte har tid) och kom inte så långt iofs, men gud vad många motgångar!!! Cystor, och blödningar, och rosea, och... Och så fick de tydligen inte ens adoptera (kom aldrig så långt). Den där telegramstilen hon skrev på gjorde ju också allt mer spännande, jag fastnade totalt (tills kollegan kom in). Näe, vad man känner med sådana människor...

Och ikväll ska jag träffa min singelväninna som är född samma år som jag och emellanåt blir deppig för att det hon helst av allt vill ha (partner, familj, och barn) är onåbart. Som hon säger, hon kanske får inse att hon aldrig blir mamma. Det ger också lite perspektiv på mina egna barnskaffarproblem...

Mugglan, jag förstår tankekedjan. Fast jag som fick försöka i ett helt år när jag var 30, och dessutom nykär så att det var ett mycket frekvent sexliv som resulterade i vår son, borde ju då verkligen ha givit upp varje tanke. Och för mig vågar du ju hoppas eller hur?

Alltså är nog realismen mer rädsla än realism när allt kommer till kritan.

Jag upplever dig inte som negativ. Bara lika ambivalent och frustrerad, längtansde och liten hjälplös och rädd som jag.
Med en önskan om att få välja och bestämma själv.

Hej alla!

Lappis: Tråkigt att maken inte tyckte om denna tanten lika mycket som förra, men gissar att det ändå känns ganska bra att ha kommit igång?

Annars önskar jag bara trevlig helg och skickar kramar till alla!

mugglan - kram och hur går det med er utredning? Har ni fått några resultat (något jag kanske missat)?

ego - funderade precis på de där två husen jag är lite sugen att titta på i helgen. Troligen en mycket dålig idé att flytta det närmast halvåret ... dvs byta stadsdelsnämnd och på så vis börja om utredning hos någon ny. Hmmmm...

MSW - det är skönt att ha få bollen i rullning och börja "jobba" på vårt mål än att bara sitta och vänta.

Lappis länk - jag orkade bara läsa den första biten.. maaaaj gaaad säger jag bara...

Jag har för övrigt sovit... Övertygade ett pipigt Troll om att det var sovdags och sov sedan en bra stund av eftermiddagen... gårdagens bilresa var nog mer tröttande än vad jag tänkt...

Men nu strålar solen! Jag har druckit kaffe ute i trädgården och konstaterat att mina tulpanlökar tagit sig!! Och att komposten såg halvskum ut efter att ha varit oanvänd hela vintern.

Och så är det ju FREDAG!!!!!!!!! Tjohooo! Hm.. fast det där med vardagar/helg känns lite annorlunda.. hm..

Vickan - härligt med sol och trädgård. Båda dera lyser med sin frånvaro!

Men FRRRRRRRRREEEEEEDAG instämmer jag i även om det även för mig känns ganska så diffust då jag varit hemma sen i onsdags och jobbat på halvfart (pga förkylningen).

Jag är också här *viftar litet försiktigt med rumpan*

Oupsie: Trist att ni bråkade, men skönt att det är utrett så att ni kan ha en riktigt härlig helg,m förhoppningsvis

Min senaste dispyt med maken har faktiskt utmynnat i mer egentid för mig, helt frivilligt från makens sida mer än en gång! (Några löprundor). Önskar att jag kunde få mer tid, men jag måste väl också offra något för husbygget, antar jag

AW låter riktigt trevligt Lappis. Och skönt att utredningen känns bra än så länge, trots gråtande. Och så får du komma ihåg att berömma maken för att han orkade vara så uppmärksam när allt var på svenska

Här är jag

Har haft utbildning hela dagen med 2 st vid varje dator, dvs ingen tid alls till att logga in här obemärkt

Blommis-skickar en kram igen och stöttar vid din sida

Här trilskas kroppen och envisas med att låta spottingsen komma tillbaka efter tanten....... så nojjar naturligtvis om att denna cykeln kommer att bli aplång och göra så att vårt nästa försök inte kan starta i början på maj. Det innebär att vi i så fall får resultatet i närhet av när vi åker till spanien veckan innan midsommar och ska vara sociala 24 timmar om dygnet med makens alla bröder *attans*.
Men inget jag kan göra åt det mer än att se när tanten behagar komma nästa gång (se liiiiiiiiite positivt tänkande ).
Hur var det för er andra, blev er nästa tant efter ivf knasig

Vickan-skönt med kaffe i solen och tupplur här blåser det rätt så kallt men tuppluren hade jag behövt

Oupsie-hoppas ni får det trevligt på hotellet

Mugglan-känner så väl igen mig i dina beskrivningar om att hoppet går upp och ner, man har sina bra och dåliga stunder med detta.

Lappis-så härligt att er utredning äntligen är på gång, trots bölande . Kan ni få den andra tanten som ni gillade bättre?

Hehe jag har tydligen skapat en liten debatt på jobbet (de kollegor som kommit in från andra avdelningar nyligen) om att de tycker att jag synts till för lite och undrar var jag är. Jag har ju bara berättat för min chef och en annan kollega om ivf-karusellen eftersom jag tycker att de andra inte har med det att göra. Chefen har accepterat att jag sitter mer hemma då alla besök tar tid, ÄP, återsättning, överstimulering och jobbigt resultat har tagit på orken, krafterna och den sociala förmågan. Men tydlligen inte alla som gillar det.....jag har resonerat att så länge jag gör vad jag ska och sköter mitt jobb är det ok att jobba hemifrån de dagar då det är nödvändigt under den här processen. Äh de får säga vad det vill sa chefen till slut