Vi fortsätter blanda och ge

Är förresten rimligt sur på maken.. ha ha ha... han har fattat så långt som att jag inte riktigt ids ta hand om Trollet ikväll... och mycket riktigt befinner sig maken och Trollet på övervåningen och jag får vara ifred med mitt muttrande...

Grattis Snaily!!!! Hoppas plusset håller sig!
Och grattis PB till ägget. Skickar lite virtuell distraktion...

Vänner o Cicci - krya på er!

EA - KRAM - man FÅR deppa här inne även när andra är glada.

Hos oss går allt i ett. Dagarna med Mindre är superintensiva, och de utan henne hinner vi bara äta, amma och sova middag känns det. Grynet är ännu rätt lugn och kan ligga själv o finurla när han är vaken. Men det krävs nog mer aktivitet snart.

Själv slåss jag som Vänner mot hormonmonstret och känslan av att inte räcka till, inte ha koll och kämpa själv med allt. Tror inte maken riktigt förstår, och jag känner mig gnällig om jag försöker förklara hur jag vill att han ska vara.

Nåja, det ger sig väl...ska fortsätta mata mig själv o lillkillen nu, får se när han gör kväll.

Porchez - www.ica.se/FrontServlet&state=recept&receptid=631786

Grattis till att ha sett det pickande hjärtat September!!! Härligt att det visst kan vara helt ok att inte ha symptom.

Är superimpad över dem som tar med sina små till jobbet när de är så små, ser en viss symbolik i att ta med sig dem till lönesamtalet också. Arbete och barn går att förena, heja heja. Grattis också vickan till inlägg 9000 :-0

Lappis - hm, läge för maken att vara tydlig över semesterplanerna kanske? Var har ni tänkt åka Kanske står att finna i ngn resetråd iofs

Parnassia, verkar som om du gillar att vara gravid?

Nu måste jag posta, har räknat ut att sidan laddas om var tionde minut hos mig = adjöss med långa inlägg som skrivs direkt i svarsrutan.

Har en alldeles underbar make som är på pusshumör OCH tvättar OCH lagar mat OCH har bäddat utan att jag tjatat om det. Själv sitter jag och surfar

PB ? jag tänker ofta i de banorna, att vad häftigt det kommer att kännas när Piff & Puff klämmer en hel pizza var. Vi skojar ibland om hur roligt det kommer att bli att berätta då om när han ?åt? sitt livs första mål och fick hela 1 ml.

Muggles ? fastare puréer skulle defintivt kunna vara ett alternativ, men det stora problemet är inte att maten trillar av från skeden på väg till munnen, utan att Piff inte är särskilt intresserad av att föra in skeden i munnen. För tillfället känns det helt hopplöst, för det kvittar vad vi serverar honom, för ska han äta själv stoppar han inte in skeden i munnen och försöker vi så kniper han bara ihop munnen och vänder bort huvudet. Jag fattar inte vad som ska till för att få honom att äta! Antingen serverar vi honom bitar, som han faktiskt stoppar in i munnen, men inte sväljer eller så serverar vi puré och då kommer den i princip inte in i munnen, men om man skulle råka lyckas så sväljer han den lätt. Vad ska vi välja liksom; inte svälja eller inte öppna munnen?

Det var ju bra att undersökningen inte gjorde ont och att det visade sig vara fritt blås för simmarna att ta sig fram. Vad är nu nästa steg?

Nenne ? det där var ingen dålig meny! Förstår att ni blev nöjda med er helg. Du får förresten komma hit och greja i vår trädgård precis när du vill ? det är en del att göra innan vi kan rulla ut den nya gräsmattan.

BS & Cicci ? jag måste verkligen försvara dagispersonalen här, för de är verkligen engagerade i Piff & Puffs matproblem. Särskilt en av dem har verkligen tagit uppgiften på allvar. Hon har massor av idéer och tankar kring hur de ska kunna lockas att äta, och har tagit flera egna (bra) initiativ. Problemet är att hon tycker att de ser framgångar hos Piff, vilket de ju gör eftersom han nu åtminstone stoppar in mat i munnen för det gjorde han inte när han precis börjat på dagis, men jag, liksom logopeden, är tveksam till om han verkligen sväljer något. Han gör ju inte det hemma åtminstone. Under helgen var maken och jag övertygade om att puré är den rätta vägen, men om ni läst mitt svar till Muggles ovan så inser ni ju att jag just nu tycker att det känns som att det kvittar hur vi gör.

Koko ? jag tyckte absolut inte att din kommentar om att låta Piff äta själv var dum; hellre övertydlig än otydlig. Dessutom vet jag att alla råd här är välmenta, så jag skulle inte ta illa upp oavsett vad ni skriver.

Vänner ? ojdå, det låter jobbigt med två sjuka vuxna samtidigt som man har en nyfödd och en pigg treåring. Hoppas att ni snart kryat på er. Skönt att det iallafall går framåt med foglossningen. Även om man såklart vill bli helt fri ifrån det och kunna röra på sig som vanligt måste ju det viktigaste vara att få vardagen att fungera, som t ex att kunna gå inomhus utan kryckor. Hoppas att det fortsätter i den här takten! Kram! Vilket fint namn Lillprinsen fått, förresten.

September ? grattis till det lilla livet! Vad skönt att allt såg bra ut.

Vickan ? haha, det blev lite roligt när man läste ditt senaste inlägg, för först skrev du att Trollet skrek för mycket för att du skulle känna dig bekväm och sen skrev du att du skulle tillbaka till jobbet först 1:e novemer, och då tänkte jag på besök, inte för att arbeta, för att besöket idag blev lite jobbigt.

Liten ? skickar en antihormonmonster-kram!

*Vinkar till Tinga*

Har inte lyckats skriva berättelsen idag heller, det har varit för många telefonsamtal. Men det är ju trevligt att så många vill veta hur vi har det.

Parnassia, Maken var på Apoteket och fick med sig någon sötsliskig dryck därifrån som jag dricker varje morgon och nu börjar magen komma igång. Men tack ändå för tipset!

Sept, Stort grattis till pickande hjärta!!

Och kul att det är många som gillar lill-prinsens namn!

Ska nu ta mig nåt att äta så jag klarar av att bli äten ifrån halva natten och sen lägga mig. God natt!

Vänner
Gillar också lillprinsens namn, jättefint! Krya på dig, vidrigt att vara sjuk ovanpå de andra krämporna!

Parnassia
Håller tummen för att Korven vill se dagens ljus snart!

PB
Tycker det låter bra att du är vid dina sinnens fulla bruk fortfarande efter 9 dagars ruvning , det är väl ungefär allt man kan begära! Håll ut!

September
GRATTIS till det pickande hjärtat!! Vilken vecka var du alltså i nu? Jag har inte helt fattat hur man räknar än...

...Pratade nämligen med Falun igår som sa att ett tidigt VUL bör göras om ca 3 veckor. Mailade min hemortsläkare om det - som såklart hade påsklov men ändå svarade på mailet, guldsjärna åt honom - som gav oss en tid den 15/4. OM man räknar ÄP som v 2+0 - gör man det??? så ska jag vara i 7+0 den dagen, det är exakt 5 veckor efter ÄP. Är det för tidigt för att se något? När har ni andra IVFare fått göra det första VUL-et?

Har idag varit iväg och åkt skidor med en kompis som är i närheten den här veckan (=11 mil bort, ett stenkast ). Trevligt, men nu väntar duschen och sängen!

Hattis - om jag gillar att vara gravid... Jag gissar att du menar det jag skrev ang att sakna magen och sparkar. Och det kommer jag att sakna, känslan av att det är ett _barn_, ett riktigt liksom, därinne. Det är helt fantastiskt tycker jag. Och jag har lite ångest över att detta kanske är sista gången för mig. Men samtidigt finns det gränser, nu är jag fööör tjock, så här kan man inte gå omkring i evighet, det orkar ivf inte jag.
Så det är lite blandade känslor.
Men sammantaget. JA, jag älskar att vara gravid trots krämpor, otymplighet och illamående. Man är ju knäpp.

Vännerfan - vad bra att du fått tag i nåt för magens skull, det finns ju massor med produkter och det viktiga är ju att man hittar nåt som funkar.

parna - Tack!

nån som kan inboxa mig länken till galleriet? hittar den inte längre, ska ha sparat den bland mina favoriter innan jag deletade mailet från Telis, men nu är den borta...