Vi fortsätter blanda och ge

Intressant med amning i bil, vi åkte mycket långt med lilla tjejen och vi stannade jämt kändes det som. Låter effektivt!

Så var maten avklarad och undandiskad. Raggmunk i ugn och bacon. Så gott och smidigt!

Hade sett fram emot en lugn kväll med maken hemma, men svärfar ringde och behövde honom. Han har egen firma (svärfar alltså) och en av maskinerna hade gått sönder så då fick sönerna rycka ut.
Men man kan ju inte vägra maken att åka på sådana uppdrag. Trist bara.

Vänner - jobbigt om inte mjölken räcker... hoppas det reder sig snart!

Och fint namn på lillprinsen!! Min bästa kompis son heter så, annars hade det stått högt på min lista!!! (till saken hör att kompisen och jag har samma förnamn... så man kan ju inte röra till världen så mycket att även ungarna har samma namn... surt nog har hon tagit mitt favvoflicknamn till sin dotter också.. hm... )

Snorkis - du verkar precis lika TRÖG på det här med att det blir barn som jag!! *fniss* Kan avslöja att även om Trollet finns så är det konstigt ändå!!

Vickan, jag fyller i med att det inte blir särskilt mycket mera fattbart när de plötsligt är nio, man hittar minnen från bebistiden och försöker greppa både att det var han som bodde därinne i magen , honom vi fick alla stunder med när han var liten och hur galet snabbt tiden går...

Ego - gaaaa min första MAMMAPÄRS är avklarad. Åka till jobbet var sannerligen ingen promenadseger.. gurgel och stånk! Trollet kände av att jag blev nervös så han gastade friskt och länge... Jag fick i mig sparsamt med lunch men hann i alla fall babbla med kollegorna när Trollet pausade sitt skrik. Och lönesamtalet med chefen gick bra, packade in Trollet i bärselen och då var han stenlugn. Pust! Nu är jag helt utmattad och dessutom halvsur på maken som inte riktigt förstår hur hårt sånt här svider i mammahjärtat - när ungen bara vrålar och man inte får tyst på honom.. Men men.. får nog sova på saken så har jag nog nya krafter imorgon.... Och japp, jag längtar tillbaka till jobbet.. som vanligt...

Visst är det helt sanslöst vad trött man kan bli nr man gör sådana där projekt? Jag åkte väldigt sällan iväg ifall jag inte var tvungen, men jag hade ju heller inget jobba tt sakna och sådär.

Hur länge var det nu ni tänkt att du skulle vara hemma innan maken tar vid?

låter precis som du säger smidigt och gott! hur gör man det?

Det som var tröttande var alltså att Trollet skrek för mycket för vad som kändes ok i min värld... jaa förutom att det är lite jobbigt att rodda allt kring att lasta i och ur vagn och annat jox plus köra 14 mil själv...

Jag ska tillbaka till jobbet 1 november. Och kom överens med chefen om att smygbörja lite tidigare. Har några trådar som bara blir rörigt av att be nån annan ta hand om, så jag hoppar in och fixar det.. och troligen blir det i oktober bara.

Vickan, jo, jag förstår precis vad som var det jobbiga...det var en rejäl dagstur du gjorde! Duktigt gjort!

Tack!!! Jaa lite duktig känner jag mig.. hm.. inte alla som drar iväg en 6 veckors bebis på sådana äventyr... Men ÅÅÅÅ vad jag är lycklig över att ha så goa kollegor! Saknar dem verkligen! Och Trollet fick fina presenter av dem också! Fick bland annat en sån här badcape www.spoketlaban.com/send_hint.asp FIN!!!