Vi fortsätter blanda och ge

AM - tror nog vi känner igen varanda numera så du lär inte behöva sitta ensam i något hörn.

Idag trotsade jag isen och tog högklackat på mig. Är så jäkla trött på att traska omkring i varma, sköna men ack så trista skor.

Sitter och småskrattar för mig själv åt PB:s "krönika"! Precis så som jag menade att jag brukar känna inför vårens ankomst. Fast inte just i år tack vare alla hormoner.
Tack PB, så himla bra skrivet!
Har funderat på hur det gått med ditt jobb. Vad trist att de inte hört av sig. Du har inte funderat på att ringa själv? Fråga om ansökan kommit fram och hitta på någon fråga relevant för jobbet? Så brukade alltid jag göra när det var nåt jobb jag ville ha.

Liten, Jag har tyvärr inga bra tips att ge ang. detta att mamma/pappa ska bort. Känner inte igen det. Om det inte är lite "kan själv" över det för det känner jag väldigt väl till... Och då är det ju bara att låta de hållas och få försöka. Har läst mycket i Barnaboken på sistone. Om trots, om syskon och om nyfödda. Och har tänkt att våra bebisar nu verkligen blir lika i ålder då du gått över tiden. Kul att du också gillar AW:s teorier så vi kan hjälpa varann att få ordning på tillvaron sen.

Lappis, Pussel tycker jag också en jättebra present. Men om du inte vet vilken nivå barnet är på skulle jag hellre ta ett lite svårare, för då kommer det ju komma till användning någon gång iaf. Hellre det än att det är för lätt tänker jag. Prinsen la 50-bitars pussel för 5-åringar när han var 2,5 år och de pussel han fick i julas som var för hans ålder la han på 5 min och sen var de ju inte så roliga längre.

Lappis, tyvärr måste jag säga att det bara är det gamla vanliga. I min bransch är folk RIKTIGT dåliga på att sköta rekrytering på ett seriöst sätt. Liksom allt annat som har med anställningaar att göra. tt exempelvis få ut ett riktigt betyg är som at försöka klämma det ur hälleberget och det är jädrigt många som inte ens har sina anställningspapper påskrivna. Jag är dö-less på hela grejen och börjar känna att det är låpngt under min värdighet att jobba för någon som inte ens kan och sköter sådant.

De flesta andra jobb man söker får man först ett bekräftelsemail och sedan åtminstone ett skriftligt meddelande när tjänsten tillsats- och ett tack för visat intresse. Såaan thar inte blomstrhandlare tiiiid med för de har ju så mycket att gööööra.
Ansökningstiden gickutden 26 februari. Med den inside info jag skaffat mig om nisarna som driver företaget så har jag hela tiden trott att det skulle vara precis så här.

Egentligen vill jag ju inte ens helhjärtat ha jobbet, så kanske är det lika bra. Nu sökte jag iaf och AF kan inte klaga .

Det positiva med hela saken är faktiskt att jag nu fick tummen ur och tog tag i att jag måste ha ett cv och jag är så GLAD att AM hjälpte mig, för nu har jag ett och kan fila på både det och personligt brev framöver inför andra ansökningar, som då mer är bara att slänga iväg än att sitta och nojja över.

Men dåligt är det av de som annonserar.

Jag har bara ett par skor som jag kan ha. Jättetrist att mina fötter blivit för svullna för mina stövlar, för till skorna kan jag inte ha klänning eller kjol och det är ju det som är skönast när man är såhär stor. Eller jättetrist är väl att överdriva, men lite trist är det allt.

Trist att de inte sköter rekryteringen seriöst. Men som du skriver så är det ju kanon att du har ett fint cv nu. Det är ju vid första ansökan man nästan får göra allt jobb. Sen är det ju bara att ändra lite i texten här och där till kommande jobb. Och sen plötsligt händer det!

Vänner, ja plötsligt händer det! och då är Det förhoppningsvis istället värsta feta plusset och arbetsmarknaden kan klara sig själv utan mig i något år. SEDAN ska jag ha yrkesliv och komma på vad det egentligen är jag vill. Just nu funderar jag massor runt vad man skulle kunna jobba med där man är med och påverkar saker lite mer.
Jag läste om rektorstjänster och tänkte-rektor, det kan jag bli! eller jobba i något som Rädda barnen eller så, inte ideellt då, utan de måste väl ha anställda för olika saker. fast vad de titlarna är och vad de egentligen gör vet jag inte...

Liten, här känner vi så väl igen oss, imorse var det stort bråk mellan Iris och maken när jag var tvungen att ta Astrid och Iris bara skrek "Neej, gå BORT!" varje gång han kom i närheten.

Vänner, Iris fick ett niobitarspussel förra veckan och det står det från två år på, hon är ju två och ett halvt nu, men hon klarar det inte, hon förstår överhuvudtaget inte hur pussel fungerar än.

Vänner, min stackar syrra svällde upp av vätska så hon fick köpa träskor, massor av nummer för stora och gå i med raggsockar-mitt i jämtländska vintern och -27 grader. Hennes fötter såg ut som lklumpar! man blev ju helt rädd!

Vänner - det blir super att utbyta idéer när det kommer till standardmodellen och annat som är mer syskonrelaterat. Vi får väl skaffa ett privat forum så de andra inte tröttnar på oss.

Vad gäller skor så var det betydligt värre med svullnaden förra gången - då var de enda skor jag kom i de där från Salomon. Tur att jag kan ha vinterkängorna denna gång. Men jag skulle ju inte klagat över en lagom sval sommar med stor fladdrig klänning...

BS - Mindre vill ju oxå ha bort pappa till förmån för mamma för det mesta just nu. Trist för båda. FAst igår var det endel "bort mamma" med när det var nåt hon inte ville göra - vilket var mycket. Känner tyvärr att jag inte orkar med annat än mig själv o magen mentalt just nu, och de vibbarna når nog fram. Skönt att hon får vara hos dagmamman där det mesta är sig likt i alla fall!

Och det där med att Astrid skriker när du är med Iris är nog något man får lära sig acceptera med andra barnet - de måste ju få tid själva med. Du o iris får väl konspirera mot skrik-Astrid när ni stjäl er lite gemensamtid.

Pussel - Mindre förstår konceptet, men inte hur bitar passar ihop. Och köper man pussel till småbarn ska de vara hållbara av trä. Mindre fick en skoj pusselbok i present, men gnager gärna i sig av pussel"plupparna" som är i papper. Det blir svårt att passa ihop...

Är det någon som kan tipsa om en skön, lagom peppig tidning att köpa o götta ner sig i? Jag har inte riktigt ro att leta upp någon bra bok (brukar älska att läsa om gamla favoriter när jag är så här, men lusten är borta), tänkte att en tidning kunde göra susen.

Träning, livsstil, resor...?
Gissar att jag kan bli otålig att läsa om träning när jag knappt kan gå, men nåt lite inspirerande i allmänhet kanske finns?