Vi fortsätter blanda och ge

Tinga - härligt när man kan slå flera flugor i samma smäll!!!

Ja shit, jag var verkligen uppe i superbra flås i förra veckan och kände då jag endast tränade 3 konditionspass att jag denna vecka skulle dra i lite mer och köra 3 konditionspass och 1 styrketränings till helgen. Trist att behöva ta uppehåll när det känns så jäkla bra med träningen.

Såg på deras dator att det nästan är exakt ett år sedan jag var där senast .. för halsfluss. Undrar vilken åkomma jag kommer att ha i mars nästa år?

Tinga, det låter ju väldigt effektivt .

Nu måste jag gå, ha det så bra allihopa!

Apropå balkong: Det är fortfarande sol på vår balkong här och bara det inte blåste så infernaliskt skulle man kunna dricka sitt eftermiddagskaffe där. Jag tror bestämt vi måste fixa någn slags möbel ditupp...

Apropå springa med tvillingvagn...skulle jag dö om jag gjorde tror jag..men skit i det: Jo, en granne till oss var helt träningsfanatiskt-man såg henne jämt och överallt omkringkutandes, smal som ett rö och med sin vagn med först en, senare två ungar i -UTAN reflexer på vare sig sig själv eller vagn eller barn!

Jävla IDIOT!!! Mitt ute i det Svenska vinter- och höstmörkret utan en gatlykta någonstans och UTAN trottoarer och heller ingen vägren eftersom det var diken direkt där oljegruset slutade. man höl ju på att skita ner sig varje gång man _inte_körde på dem.
En annan granne skällde ut henne. Då saakffade hon nåt litet reflexarmband. ÅÅÅÅH jag börjar nästan hyperventilera av upprördhet när jag tänker på det där... HUR kan en atomfysiker (jo hon hade något sådant där värsta smarta jobbet) vara så korkad och ansvarslös!

Fast själv blev jag otroligt trött på alla som flöjtade "NJUUUUUUT av bebistiden - den kommer aldrig tillbaka!!!" och själv kunde jag inte vänta på att hon skulle bli större och kunna kommunicera bättre vad hon ville, sluta vakna kl 04.30 på morgonen (jag som är kvällsmänniska dessutom), att amningen skulle börja fungera, mm mm. Det är inte så himla lätt att ta de där människorna då när man själv sitter där hålögd med lätt förlossningsdepression - och sitta och njuta. Hur i helvete då?! Och så får man ju ännu sämre samvete för att man är en dålig mamma som inte "njuter" av sin bebis. Det var inte direkt sämre samvete jag behövde när jag redan mådde dåligt...

PB: just det - det var en annan sak jag fick höra jämt och ständigt - "sov när du kan!" (dvs på dagen). Men min unge sov ju fasen aldrig på dagen Max en halvtimme, och det efter kämpande. Det fick jag ju ordning på till slut men det var en jäkla kamp som inte direkt underlättade "njutandet". Jag fick ingen egentid över huvud taget. Och jag är nog sådan som behöver lite egentid - jag är inte den där "150% mamman".

PB: håller med dig om reflexer. Här i Götet har många föräldrar reflexer på barnvagnen men inte på sig själva. Men det är väl bra att de åtminstone har på vagnen - så att har de den i släptåg så blir de inte påkörda iaf

Det värsta är väl folk som genar över gatan (där det inte finns övergångsställe), mitt i mörkret, med sina svarta vinterkläder. Japp, de syns ju jättebra. Jag tror att de tror att om de ser bilen som kommer så ser föraren dem också?

Mugglan, Usch ja! De flesta olyckorna är visst vintertid i städerna, då stadsbor tror att bara för att det finns belysning så syns de.

Nä fy egentid, det existerade öht inte för mig heller och eftersom jag var deprimerad redan sedan innan så var det en ganska dimmig tid. Min son sov heller aldrig mer än 30 min. Det var ett töcken av amning, dvala och åter amning faktiskt.
Fast jag hade liksom inga andra förväntingar. Kände inte ett skit för att flänga runt på bebisaktiviteer eller träna, träffa kompisar eller något som helst.

Jag är också utpräglad kvällsmänniska - min son undrade häromsistens om inte vi också kunde ha sådana där uppdukade helgfrukostar som hans bästis familj har. Tror inte det. Jag är inget trevligt frukostsällskap och jag kommer inte till frukosten förrän alla andra vill ha lunch.
Jag har dessutom hopplöst svårt att sova på dagen. Somnar nästan aldrig i soffan eller bilen-som sambon ALLTID gör. Därför var jag tvungen att liksom låta mig själv slumra till lite, åtminstone en powernap på dagarna där jag satt i soffan.

Min egentid behövde jag till att glo rakt fram och låta själen sväva fritt därinne i väntan på att någonsin landa igen.

På ett sätt kanske det var lättare för mig att bara existera där och då och vara i den fas barnet var - jag hade helt enklet ingen förmåga att vara otålig framåt eller något driv att göra en massa saknade saker från förr.

Dessutom är jag ingen träningsstjej och rätt nöjd hemma med videofilmer eller en filt i trädgården. OCH _viktigast av allt_ eftersom jag hade haft så svår ångest med ruggiga ångetsatacker under graviditeten var min enda stora skräck att de skulle komma tillbaka eller att min sambo skulle tröttna på sin galna kvinna och lämna mig. Alltså var tristess och sömnlöshet helt uthärdligt i jämförelse med skräcken för Monstren som lurade i mörkret.

Jag blev helt blåst på att må som en sprudlande äppelkäck madonna under min graviditet. Jag var livrädd att inte kunna älska eller knyta an till mitt barn. Därför tror jag lättnaden när mitt hjärta svämmade över av kärlek och alla instinkter om att "det här är MITT barn, undan och passa er om ni ens liknar ett hot" var så stor. Det var en befrielse. Jag kanske inte var förmögen att njuta i någon större utsträckning. Men jag klarade att vara närvarande och det var en seger för mig. Fy fan! Jävlar vad dåligt jag mådde iunder den där tidn! Jag blir alldeles tårögd nu när jag sitter och verkligen minns...

Jag har aldrig varit den där 150% mamman utan är i mångt och mycket en rätt slö en. Fast min son gillar mig för det mesta ändå. Så det får duga.

Vad jag verkligen hoppas av min tid här på jorden är att jag inte hela tiden ska missa det som är gott här och nu medan jag otåligt och missnöjt bara strävar framåt.

bev inte så många fler inlägg för mi, jobbade på bra idag ( m jobbet alltså) och nu kommer resten av familjen hem inom bara 5 min så nu är det over and out nja, inte den stora hon försvann alldeles nyss rosenrasande för att jag sa nej till sommarjacka och tygskor när ALLA ANDRA har det...*bara max 4 år kvar bara max 4 år kvar bara max...osv *

Håller tummarna för att lilla Astrid mår bättre snart - såg ngt om RS?

Lappis - vilken tur att din make känner dig så bra be honom skriva upp att du ska till läkaren om ett år igen utifall att du inte tänker gå då heller

Alla andra, kramar och hälsar tillbaka, kan tom bli så att jag jobbar hemma vajre tisdag, har en fantasisk bra uppkoppling direkt mot servern o som tom är snabbare än om man är inloggad på kontoret så det lockar för mer hemarbete

Hejja Oms, det ÄR för tidigt för sommarjacka och tygskor!

"Jag behöver inte sköta om Alla Andra när hon blivit dödssjuk, bara dig. Så jag nöjjer mig med att bestämma över dig min lilla rosenknopp." He he!

Själv gick jag in och tittade på sommarskor och drömde mig till värme och sol när jag ändå fick vänta på bussen efter läkarbesöket.