Är ni överens om efternamn???

Vi har olika efternamn. Jag hade tyckt att det vore jättekul om han hade bytt till mitt. Att jag skulle byta till hans övervägde jag inte ens.
Han ville ha kvar sitt namn och så är det med det. Vi älskar varandra precis lika mycket ändå och är precis lika mycket gifta.

Ärligt talat så är det väl inget speciellt att byta till just mannens namn? Varför är tjejer villigare att sudda ut sin identitet än killar? (För det var därför ingen av oss ville byta.)

Nu skrev jag ju det med viss ironi, självklart kommer de inte att bli ovanliga. Jag tänker mer att när alla vill heta något ovanligt blir det ovanliga till slut vanligt om du förstår hur jag menar.

Jag tycker att det är intressant att svenskar är så benägna att byta efternamn, faktum är att vi är det folk i världen som gör det mest. Kanske är det för att vi är individualister som vill utmärka oss och inte har så starka band till vår familj och släkt. Intressant är också att det mest populära är att byta från vanliga -sson namn till adelsklingande efternamn. Var denna nykonservativa trend kommer ifrån vet jag inte? Samtidigt som vi vill vara moderna och predikar jämlikhet och jämställdhet så blir det allt mer populärt att byta till namn som förknippas med en institution som står för allt annat än dessa ideal.

Sen förstår jag inte de som tycker att kvinnan ska ta mannens namn, det är ju bara gammalt och förlegat.

jag byter till hans vi pratade lite om det, han är mer fäst vid sitt än jag vid mitt. Funderade på att lägga till hans men det skulle bli så långt att skriva och varför inte bara byta till hans? kände jag

Vi har lite samma problem... jag vill inte heta mitt namn men inte heller hans. Detta pga. diverse konflikter som funnits med hans numera bortgångna mamma som hade det namnet. Jag vill alltså inte heta samma som henne, under några omständigheter.

Han vill heta sitt namn för det är ju det alla känner honom som. Jag skulle helst vilja byta till ett helt annat namn som finns inom släkten... Ingen av oss har vanliga efternamn redan nu så det lär inte bli lätt detta. Jag har ett finskt efternamn och min sambo har ett turkiskt.

Ojoj, blir svårt det här... :s

Min sambo ska ta mitt efternamn. Detta beror främst på att mitt efternamn dör ut om vi inte för det vidare och det vill ingen av oss. Sen ville vi ju även att hela familjen skulle ha samma efternamn den dagen då det förhoppningsvis även kommer barn. Han ville däremot inte ta bort sitt nuvarande namn utan han tar det istället som mellannamn.
Helst skulle jag också vilja ha hans namn som mellannamn. Det ska ju gå på nåt sätt, men våra kommande barn kommer tydligen inte att kunna få båda namnen, enligt skatteverket när jag talade med dem.

Ja är ju viktigt vara överens i god tid innan stora dagen. Man måste inte byta namn heller, var och en kan ha kvar sitt. Dock klart praktiskt en familj har samma efternamn och jag förstår den där känslan av att "höra samman".
Jag är lyckligt lottad, min blivande ville så gärna byta till mitt efternamn. Han tom. frågade själv utan att jag ens tagit upp det. Han är glad slippa sitt gamla.

Till er som inte kan komma överens skulle jag vilja säga:
(En väninna till mig hade stora efternamnsproblem, men de löste det till sist)
1. Tala om det i god tid, så ni är 100% överens till innan stora dagen
2. Var öppna, ärliga, tänk på BÅDA ska ge och ta
3. Vissa löser det genom ta helt nybildat efternamn, gammalt släktnamn, bilda nytt efternamn genom slå ihop halva, eller delar, av bådas efternamn
4. Hör i god tid med skatteverket alternativt patent och registreringsverket om hur det fungerar, kostar, tid, lagar, regler etc.
5. Försök vara öppna för olika lösningar och kompromisser. Svårt när en part är "låst" vid att det SKA vara dennes namn, men i så fall kan man ju fråga sig hur framtiden blir om ens blivande är så låst i en namnfråga. Hur blir det då angående
andra svåra frågor i framtiden?
6. Klen tröst, men kan ni inte komma överens behåller var och en sitt tidigare efternamn enligt den info min väninna erhöll från skatteverket.

Hoppas detta varit till hjälp för någon.

Vi är inte överens... nu är vi ju inte i någon bröllopsplanering heller, så jag hoppas vi löser det tills dess.

Vi har båda väldigt ovanliga namn. Mitt är ca 300 år gammalt, hans är påhittat av hans pappa (då blir det ju naturligt färre som heter det). Mitt namn är för mig starkt kopplat till den släktgård dit vi ska flytta, och det skulle kännas konstigt att inte ha det släktnamnet som min släkt som bott där i över 150 år.

Han å andra sidan vill ha sitt för att det dels är tradition att man tar mannens, sen att det är färre som har hans... sen har det väl lite att göra med att det var hans pappas namn och han är död sedan några år tillbaks. Dock hade de ingen superrelation, så jag vet inte...

Samtidigt vill vi ju heta samma sak som våra barn båda två, och jag vill heta samma sak som min man. Vi får väl se hur det blir i slutänden...

Vi har ett par år kvar tills det här måste vara löst för vår del, men vi har definitivt samma problem. Någonstans är båda överens om vi VILL ha samma efternamn när vi har gift oss. Problemet är att vi inte vill ha varandras.

Mitt namn ÄR ovanligt. Hans är egentligen inte det, om man ser till antalet i Sverige, men i hans familj är de bara två. Och han är fäst vid det, precis som jag är vid mitt.
Så vi diskuterar det ibland, men kommer ingenstans. Jag har föreslagit att han skulle kunna behålla sitt som ett mellannamn, men det verkar han inte vilja.

Så jag vet inte hur det där ska lösas för vår del heller.

Det där med att göra ett nytt namn är ju en lätt lösning när ingen vill ha sitt eget, men fungerar ju inte alls om båda vill ha sitt eget. Då blir ju ingen nöjd...

Vi löste det så att barnen har mitt namn (de får ju alltid mammans automatiskt) och sedan heter de som sista förnamn sin pappas förnamn och dotter, typ Joakimsdotter.

Vi har inga problem alls med att heta olika och det känns inte konstigt heller.