Är ni överens om efternamn???

Vi var snabbt överens om namnfrågan - ingen ville byta så vi behåller våra efternamn.

Ingen stor fråga, man är varken mer eller mindre gift om efternamnen är olika.

Vi traditionella människor. Vi tar hans efternamn, precis som man "ska".

Dottern heter redan det så det har varit tanken hela tiden.

Trots att mitt efternamn är ovanligare än hans.

Så DET slipper vi kiva om i alla fall...

Vi ska ta hans efternamn eftersom att det är enligt gammal tradition.

Jag vet inte om det är något vidare romantiskt i att vara överens heller.

Jag har redan bytt namn en gång (skilda föräldrar)och tycker väl inte att namnet är så där superviktigt för min identitet. Jag tycker att det är vitkigare att vi heter samma.

Vi har båda namn som varken är vidare vanliga eller särskilt ovanliga. Det finns dock färre som heter som sambon gör. Ingen av os har typ -son namn.

Vi tar hans namn eftersom han tycker det är viktigt.

Fru Osbeck skrev 2010-04-07 13:45:32 följande:

Vilken gammal tradition då? 100-150 år tycker jag inte är särskilt gammalt...

Haha ok då inte så värst gammal. Men man kan tänka så här. Mannen byter oftast inte efternamn. OM ni skulle separera någon gång så är det högst troligt att bruden byter efternamn och inte mannen. Vilket efternamn ska barnen ha då om man har barn?

Jag vet många exfruar som fortfarande heter som sin exman. Lite konstigt när/om exmannen gifter om sig.
Fru Osbeck skrev 2010-04-08 12:51:54 följande:

Jag kommer byta till fästmannens namn. Jag heter -sson och han heter något spanskt så det blir lite roligare! Vi vill ha samma namn.

Jag tar fästmannens namn när vi gifter oss. Har alltid sett fram emot att "bli av med" mitt krångliga namn(ovanligt på orten, men inte i det stora hela). Hade han hetat Andersson eller Eriksson hade jag kört dubbelnamn med bindestreck (bor inte i Sverige) helt enkelt därför att jag har ett så vanligt förnamn och då hade vi varit 3-4pers på samma lilla ort som heter precis samma sak.

Tycker att det är viktigt med namn, så jag förstår ditt dilemma!

Om jag hade t.ex. företag eller designnamn som bar mitt efternamn hade jag säkert tänkt annorlunda. Nu ligger min identitet inte i själva efternamnen, utan en lustig omskrivning. Jag hoppas att mina vänner fortsätter att använda mitt smeknamn, även om jag inte bär efternamnet längre. Det tror jag att de gör. =)

Vi har nog lite problem med namnen. Mitt efternamn är ovanligt där vi bor, men vanligt i andra länder. Men det känns speciellt, och är en ganska stor del i min identitet.
Hans namn är vanligt här uppe i norden (inget -sson) men det känns lite tråkigt. Han vägrar byta namn för hans företag heter samma som efternamnet... Och dubbelnamn skulle bli 18 bokstäver :-/

Oj, kollade just upp båda namnen på www.publicprofiler.org/worldnames/Main.aspx och då är mitt mycket vanligare :(
Måste verkligen fundera på det där. Det är ju en stor grej! :)

Jag kommer ta hans namn men lägga till mitt som mellannamn. Vill ha kvar det på nåt sätt, plus att mitt företag och artisteri är förknippat med det. Det är pappas namn och på något sätt vill jag hedra honom med att behålla det. Han själv finns inte kvar i livet.

Men det var knepigt att komma fram till. M2B har ett par fina släktnamn som är väldigt ovanliga.