Happy as a Hippo: Jag som aldrig har förlorat någon närstående kan inte ens föreställa mig hur tomt det måste kännas.. eller, jag vill inte ens föreställa mig. Än går du ju och hoppas men det låter onekligen ganska hopplöst. Håller såklart bägge tummar för att det där miraklet ska inträffa.
Och - närå, jag har bara varit busy med promenader, simning, långbrunch, legobygge, ABC-bokmakande och, eh, dans ;) I morgon ska vi göra ett ultraljud för att kolla att han mår bra därinnne, annars brukar man inte göra det förrän efter två veckor. Under tiden njuter jag av lugnet.
Izunia: Jag vet att det inte är viktigt eller så, men jag förstår inte riktigt varför du ska fila ner dina tänder, du är ju riktigt wow-snygg och dina tänder är en del av det. Nu handlar allt såklart om tycke och smak men personligen har jag alltid gillat personliga tänder framför syntetiskt raka, om de inte är riktigt extrema men det är ju verkligen inte dina.
Sen är jag ju sån att jag gillar de små "defekterna" hos folk. Såg t ex foton på mannen innan han hade tandställning (när han var tonåring) och han var - faktiskt - mycket finare då. Tack och lov har monstret fått hans charmiga glugg, jag ska göra vad jag kan för att hindra henne den dan hon eventuellt börjar eftersträva perfektion.
Men i slutändan är det ju bara man själv som vet vad man behöver för att vara nöjd och må bra. Och då handlar det såklart om var man drar gränsen. Klippa håret är ju också ett sätt att förändra / förvränga sig på.
Här är en massa härlig pudrig snö, har lovat monstret att jag inte ska hämta henne med bil utan med vagnen, hur det nu ska gå till, sen blir det nog lekdejt med vilda tvillingarna med en massa té. Jag har snöat in på téer nu, har värsta stora Kusmiboxen, ett ljuvligt Ladurée-te och några Kusmi lösvikt så jag vågar numera bjuda hem även de värsta kaffevägrarna med gott samvete.
I övermorgon fyller monstret två. Hoppas verkligen inte att Lillebror planerar att komma just precis då. Man vill ju inte ha bittra barn.
Kram, G