Jag blev så ledsen, ska man inte hjälpa sina nyss utflugna barn

Jag tycker att en del här är lite väl hårda mot henne. Hon sa att det bara var två gånger på ett halvår, och då tycker jag att det är lite annan sak. Det hade varit värre om hon gör det lite då och då, så att han lär sig att inte städa hemma..

Vi var på semester och bodde hos svärmor i en vecka. Konstigt nog föll min man tillbaka i gamla mönster, gjorde "ingenting" i hemmet förutom att sköta grillen o köra båten på våra utflykter. Och lite till i rättvisans namn. Det lustiga var bara att på vägen tillbaka hem stannade vi hos mina föräldrar ett par dagar. Och min man hoppade upp och hjälpte till med avdukningar så fort siste man lagt ner sina bestick!

Alltså har han ändrat sig på senare år, delar på ansvaret, det är bara hemma hos sin mamma som han faller tillbaka.

(Förhoppningsvis är din son likadan, lillmusen.)

elique,

du missförstår mig - och jag förstår faktiskt mer än du tror om detta... tyvärr... fast det inte är min nuvarande svärmor det handlar om...

Jag försöker en gång till:
"När flickvännen inte bor ihop med killen - vilken rätt har hon i egenskap av flickvän att skälla ut hans mamma för att hon daltar med honom?"

Det var alltså inte dig jag menade, det var för att sätta ur ditt perspektiv.

Jag vidhåller att om ni respekterar era män ska ni vara tydliga mot dem vilka beteenden ni förväntar er när ni är tillsammans - men INTE slåss för dem genom att t.ex. frigöra dem från sina föräldrar.

Du skriver "Man har ju rätt att säga ifråm hur man vill leva sitt liv med sin man. kan han imte ställa upp på det så tar det antagligen slut eller så har de något att gräla om i resten av sitt liv." - jag tycker du skriver precis det jag säjer här - att man ska säja ifrån till HONOM men inte till hans mamma!

Detta verkar vara ett känsligt ämne!
För min del ser jag inget konstigt alls i det lillmusen skrev. Det är ju inte så att hon sköter all markservice åt sonen utan har hjälpt honom någon enstaka gång. Och? Det finns ju tusen saker som vi hjälper någon annan med eller behöver hjälp med ibland. vad är skillnaden på detta? Jag är över 30 år oc både min man och jag jobbar otroligt mycket. Vi har under åren haft hjälp av mina föräldrar med barnvakt en massa gånger. Ibland har min mamma hjälpt mig att putsa fönster för jag har inte hunnit på 1 1/2 år. Jag är supertacksam för den hjälpen. Hjälper dem istället med skjuts ibland. Detta är ett sätt att visa kärlek och omtanke för varandra.
Ibland klipper jag gräset åt grannen, och ibland behöver jag hjälp med att köra bort saker till återbruket. Det är ett givande och tagande hela tiden.

Ejnie

Du har helt rätt i att det är mannen man bör säga till och att mannen i sin tur är den som ska sätta gränserna till sin mor.
Mamman kan närmligen lättare förlåta sonen än den blivande svärdottern.

Som svar på din fråga kan jag väl säga att flickvännen har rätt att skälla ut sin blivande svärmor eftersom flickvännen förbereder för ett sambogående med mannen. MEN det borde vara mannen som säger ifrån istället, även om flickvännen enligt min mening också har rätt till att säga ifrån.

Mitt sista stycke i inlägg 1753 igår var riktat till Lojsan, men jag hade så bråttom med tangentknaparna att jag missade skriva hennes namn.

Jag tycker hela diskussionen har blivit absurd.
För det första: VARFÖR ska man städa åt en vuxen karl? Jag har under 24 år aldrig fått mitt rum städat/städhjälp när jag flyttade hemifrån.
Som flickvän i det här fallet skulle jag också bli arg. Även om hon inte bor där kanske hon har vissa saker där (underkläder, hygienartiklar..) som jag absolut inte skulle vilja visa min pojkväns mamma, även om hennes avsikter bara var goda.

Om din son vill att du hjälper honom att städa så tycker jag det är ok. Som du sa så hjälper han ju er med andra saker.
Att fortsätta hjälpas åt när man är utflugen tycker jag är viktigt och bra.
Din son får ta ett snack med sin lilla tjej och tala om hur det är i er familj!
/ Lycka till...
Kram

Nej elique,

jag tycker du har fel. Det handlar om vems konflikt det är och dessutom i det här fallet har ju sonen ingen konflikt med mamman. Om hon inte accepterar sin killes relation till hans mamma får hon dumpa honom eller be honom ändra sig - men hon har INGENTING att göra med hans mamma så länge hon inte tränger in på HENNES revir!

Men vi lägger ned detta nu - uppenbarligen ser vi helt olika på detta.

Nussan, jag tror du slår huvudet på spiken varför flickvännen blev så upprörd d.v.s hon känner att hon delvis bor där. Det tog några år innan jag och min sambo flyttade ihop men jag hade många av mina grejor hos honom och det fanns en och annan pryl som jag INTE ville att min blivande svärmor skulle hittat!

Sen är det en stark överdrift att skälla ut dig, lillmusen! Förstår att du blev ledsen.

Jag skulle vilja lägga till en sak som _kanske_ får er att förstå vad jag menar:

Antag att flickvännen kör med sin pojkvän och får honom att göra saker som i mamman ögon är fel - ska mamman då skälla ut flickvännen eller uppmuntra sonen att göra det?

För mig är det glasklart - mamman ska stödja sonen, inte ta över hans konflikt... Samma sak om det är omvänt att flickvännen stödjer sonen mot mamman.