Jag blev så ledsen, ska man inte hjälpa sina nyss utflugna barn

H2O,

jag tror INGEN här tycker det är positivt med "dörrmattor" av endera könet.

Däremot har vi olika tolkning om vad som är rimligt beteende och vad som är rent ut oförskämt och översittarfasoner.

Absolut!!!! Toffla skall INGEN göra oavsett kön ,,, det handlar alltid om att ha en respekt för sin partner,,,,,,

Varför jag tar upp det som jag gör är just för att diskussionen alltid kommer av att mammor skämmer bort sina söner,, men inte många diskuterar detta när pappan hjälper till med punka eller klippa gräs eller så,,,,,,,

Nog från mig nu tror jag ,, jag har för länge sedan tröttat ut er med mina "moralkakor"

Ha det bra alla i sommarvärmen!

Har ej läst allt, men för guds skull, det låter ju helt knäppt att städa åt sina släktingar såvida de inte är 85 år gamla eller så.

Möjligtvis flyttstädning kan man väl hjälpa till med, men annars? Det får man göra själv!

Tycker lillmusen resonerar märkligt. Om hon bodde där hade ni inte hjälpt till - då hade det varit en annan kvinnas sak att passa upp på honom? Nej, det visar tydligt att du hjälper för att han är man. Det är förjäkligt. Låt honom lära sig, annars får han väl sitta i sin skit.

Tycker det är lustigt att många har föräldrar som städar hos dem. Våra föräldrar skulle aldrig röra nåt här, det gör man väl inte som gäst?

Min mamma har hjälpt mig rätt mycket med fönsterputsning, handtvätt (har ingen bra tvättho) osv. Inte har jag tagit nån skada för det utan jag är väldigt tacksam över att hon ställer upp och erbjuder sig att hjälpa till. Jag ber henne aldrig utan det är hon själv som frågar om jag vill ha hjälp. Och Electric Lady, jag är tjej inte kille . Så visst kan en mamma hjälpa sin dotter med hemarbete också. Däremot skulle jag inte vilja att hon kom hem och putsade fönster t.ex utan att ha frågat mig först.

Jag fattar inte vad det skulle vara för skillnad med att hjälpa ens barn att städa nån gång emellanåt om "barnet" inte har något emot det och att hjälpa till med annat t.ex barnpassning, assistans vid byggnadsprojekt osv. Då borde ens föräldrar inte få hjälpa till med det heller.

Sen tycker jag flickvännen gjorde fel som skällde ut sin pojkväns sambo. Eftersom hon inte bor hos honom så har hon således inget att säga till om angående om hans mamma vill hjälpa honom med städning. Det är ju hans lägenhet. Flyttar de ihop så är det en helt annan sak tycker jag. Men då ska hon prata med killen i första hand och inte skälla ut hans mamma. Förresten behöver man inte skälla utan det är bättre att prata i normal samtalston om man vill ha en förändring.

Håller med någon som tidigare skrivit att det är ju svårt att veta hur situationen är när man bara får lillmusens version av det hela. Flickvännen kanske HAR pratat med sin pojkvän, men han kanske inte vill prata om det med sin mamma (hypotetiskt nu...), men han kanske höll med flickvännen. (kanske inte vill göra sin mamma ledsen...) Vi vet ju inte som sagt.

Jag vet att min mamma kan få för sig saker, tycka att alla är "elaka" mot henne. Har en förmåga att alltid överdriva, tro det värsta och ta diskussioner som bråk (säger jämt till mig och min sambo att sluta bråka när vi diskuterar något. Vi tycker det är kul att ha livliga diskussioner, men hon tycker (antagligen) att så fort man har olika åsikter så bråkar man). Säger givetvis inte att det är så i detta fallet, men det är ett exempel på att olika personer uppfattar saker på olika sätt.

Lite OT men ändå kanske lite relevant:
Såg häromdan en sak på DR. Phil (ja, jag erkänner att jag kollar...) om att man gör inte sina barn en tjänst genom att ta hand om allting och passa upp på dem. Barn måste lära sig ta hand om sig själva för att kunna förbereda sig för ett "independent" liv utanför föräldrahemmet. En liten notis bara....

H2O! Naturligtvis är det så att man kan riskera att göra en björntjänst genom att hjälpa till, men ofta hjälper jag till med saker åt min mamma och inte för att hon är skrupplig eller sjuk eller gammal utan för att hon ibland behöver hjälp och kan jag då så ställer jag naturligtvis upp,, liksom hon ställer upp med barnpassning etc,,,,,,, sen erkänner jag också att pappa hjälper mig med vissa saker i hemmet då min man är mycket borta i veckorna,,, skulle det vara fel att göra så???? Skulle grejjerna få vara till min man kommer hem 4 dagar senare så att när han äntligen kommer hem och vi får umgås igen så skall han fixa en massa tjafs som pajjat under veckan,,, Nä för mig är relationen viktigare än att man skäller över att man inte gör saker själv jämt utan ibland får hjälp,,,,

Och återigen så är det inte relevant att skälla som flickvän på sin blivande svärmor ocvsett om hon pratat med grabben eller inte,, för det vet vi som sagt inte om hon har gjort,,,

Kan faktiskt t om vara så att hon har pratat med pojkvännen och han sagt att ja du vet morsan är så där,, jag försökte sätta stopp men hon lyssnar inte,, för att rädda sitt eget skinn eller för att det kanske var så t om det spelar liksom ingen roll,,, för problemet blir hennes först när hon flyttar in där,,,, och man skall väl aldrig skälla ut någons mamma för sånt här man får väl diskutera precis som någon skrev,,,,

Ja titta jag kunde inte låta bli att fortsätta diskussionen,, jag tycker det är intressant hur olika vi alla tänker,,,,

Ha en bra dag / Marie

Jag tycker att det är VÄRRE om morsan själv erbjuder sig. Hade man kris skulle man väl kunna fråga, men att erbjuda sig spontant tyder väl på att man inte klippt navelsträngen utan ser det som att barnets hushåll är en del av ens ansvar.

Jag har inte läst hela tråden, men en sak som skulle göra att jag drog öronen åt mig, det var om min pojkväns mamma kom hem till honom och städade. Även om det bara rör sig om ett par gånger, så tycker jag ändå att det skulle kännas som att min pojkvän inte hade klippt navelsträngen riktigt.

Det finns säkert en del föräldrar som inte tror att deras barn klarar av att ta hand om sitt hem "ordentligt" (dvs på samma sätt som föräldrarna tar hand om sitt hem) men att flytta hemifrån innebär att man tar ansvar över sitt eget hem och städar, tvättar, lagar mat och sånt.

Det är en helt annan sak om det rörde sig om flyttstädning eller om pojkvännen bett sin mamma att hjälpa honom att t ex tvätta fönstren - alltså att de hjälptes åt och att han fick tips på hur det blir bäst (det är svårt att få fönstren fina tycker jag).

Sen om det var rätt av flickvännen att skälla på svärföräldrarna, det kan jag inte svara på - det låter väl som att hon i första hand skulle ta upp det med sin pojkvän, vilket hon kanske hade gjort.

Florentina,

rent filosofiskt kan man ju som i och för sig diskutera till vilken grad navelsträng SKA klippas och vad det innebär. Det extrema är förstås att man som förälder inte hjälper sina barn med någonting inkl laga cykeln, passa barnen eller putsa fönstren.

Jag tycker, att så länge det är på samtliga inblandades villkor så är det inte så stort problem. Givetvis tycker jag inte att "mammor" ska städa åt sina "söner" men, som Marie skriver, då ska inte "döttrar" ringa "pappor" om cykeln med punka heller.

Men sen då när era föräldar blir gamla, är det fel även att hjälpa dem med lite städning nån gång eller liknande? Hur frigjorda från våra familjer måste och ska vi vara?

Jag tror att en av kärnpunkterna är att olika familjer har olika nivåer av acceptans och krav på närhet mellan olika individer. I en familj är det självklart att alla ställer upp med alla resurser för den som har det knepigt (och att den som har det jobbigt inte ska ens behöva be om det, man kommer bara med sin hjälp), i en annan är det självklart att alla ska klara sig själva.

Det jag argumenterat för i hela tråden är att när man kommer in i en familj måste man till viss del anpassa sig till den familjen alldeless oavsett vad man själv har i bagaget. Visst har man rätt att sätta gränser för andras behandling av en själv, men jag tycker att det är gränslöst att gå in och försöka ändra i sin pojkväns relation till sina föräldrar, framförallt om det innebär att man skäller ut föräldrarna...

Ejnie,

Jag håller i stort sett med dig. Jag pratade först och främst om hur jag, som flickvän skulle _känna_ om min pojkväns mamma städade åt honom. Det beror nog på att just städning är en sån där typisk syssla som traditionellt sett har varit kvinnornas område, och som inte anses speciellt viktigt. Därför skulle jag reagera mycket på om min pojkvän inte "kunde" städa. I fallet som trådstartaren beskriver framkommer det ju inte om killen "kan" städa eller inte, så jag kanske drog förhastade slutsatser.

Men om vi säger att han bara plockar undan lite och kanske städar badrummet nån gång men lämnar resten till mamma, ja då hade jag tyckt att det varit jobbigt. MEn jag hade inte skällt ut hans mamma utan snarare pratat med honom och tänkt mig för en och två gånger innan jag flyttat ihop med honom.

Att städa hör till "baskunskaperna" när man är vuxen tycker jag, även om jag har förståelse för om folk inte hinner städa för att de prioriterar sina barn eller sitt jobb istället. Så, vad jag tycker egentligen, är att det är ynkligt om en kille eller tjej inte städar hemma bara för att det råkar vara bekvämare om mamma gör det. Man kanske inte är så bra på det, men man kan iallafall försöka. Och be om hjälp för att bli bättre på det. Det gäller även punkteringar eller att skruva ihop IKEA-möbler.

Florentina,

fattar precis vad du menar - jag skulle vara skeptisk till en man om han tycker det är rimligt att andra är till för att lösa hans problem (inkl städa efter honom). Då är det lätt att se sig själv gå där med dammsugaren inom inte alltför lång tid...

Att hjälpa till med städning etc tycker jag är acceptabelt när det gäller äldre personer. Men nyss utflugna barn....nää, det är ren bortskämdhet!