Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Jag gick som sagt hem en timme tidigare igår. Maken åkte och handlade och jag tog en morfar i soffan med vovven. Han älskar att ligga under filten, på mina ben. Det är inte mycket som är mysigare än att ligga och slumra med en varm, mjuk, småsnarkande liten varelse på benen... ♥
Maken hann både handla, komma hem och laga middag innan vi lämnade soffan 
Sedan var jag på ridlektion, vilket tyvärr gjorde att jag missade slutet av Kallas guldlopp. Tårarna rann likafullt när jag såg reprisen 
I övrigt njuter jag av blotta tanken på att maken och vovven är hemma den här veckan. Det ska inte så mycket till för att glädja en pendlaränka
Killarna är i Göteborg över dagen, så jag ska träna efter jobbet. Sen ska jag titta på OS och njuta av att huset är varmt och hemtrevligt med både fotsteg och ljudet av små tassar... 
Ja visst är det så. Samtidigt blev jag så less helt plötsligt nu.Vi som har klarat så mycket ihop.
Jo, det har vi.
Kan man inte bara få leva lite också?
Ska hela skiten bara gå ut på att klara av, ta sig igenom, bita ihop, försöka tänka positivt, ha tålamod, ge det tid...
Fasen, snart är man död och jag kan inte ens lyssna på min favvoversion av Pata pata på You Tube för den är blockerad!
Och inte ska man äta godsaker för man är redan för tjock som det är och helst borde man träna så man kan leva och kämpa lite längre.
och vad ska vi äta till middag idag? Och varför finns det inga rena strumpor? Och vem ska trösta knyttet...
Knäppt nog så vill jag när jag känner så här inte säga något till er, för då tänker jag att ni kommer att tänka "men herregud HUR kan hon ens överväga fler barn om det är SÅDÄR instabilt i deras förhållande, de borde inte göra ivf, de borde gå i terapi..."
Blommis, du uttrycker det så himla bra, att man måste kunna sätta sig över det jobbiga. Jag kan känna nu att jag har låtit vår nuvarande situation påverkar det "riktiga livet" på tok för mycket...
*tröstar knyttet*
Blommis, du ska ALDRIG känna att någon av oss skulle ifrågasätta dina beslut eller ditt omdöme när det gäller vare sig din relation eller barntillverkning! Det är få människor jag känner så stor tilltro till som dig.
*puss på lillan*
Ser att mina tidigare inlägg blev lite malplacerade, sorry!
Lanovia, stor kram till dig också!
Och till Daa!
