Livets viktiga och oviktiga frågor

konstigt nog inte - men det beror kanske på att jag sitter upp nu och att det har fyllts på lite mjölk eftersom det var ett par timmar sedan Hektor åt ... fick rådet at kontakta amningshjälpen och komma tillbaka till doktorn på måndag om knölen dyker upp igen ...

AM, men om den kommer och går borde den ju rimligen ha med amningen att göra och ingen fara, kan väl inte vara en cancerknöl som är där bara ibland?

Det bästa Iris vet är förresten att kramas och säga förlåt! Verkar dock inte stå i relation till att faktiskt säga förlåt utan mer något man gör när man blivit lite ledsen i största allmänhet...

Jagskrämde livet ur honom för jag var helt ursinnig så han blev helt knäpptyst och bara hickade av lite svald gråt.

Jag har sagt förlåt till min son MÅNGA gånger och tycker förövrigt att det är rätt viktigt att man både kan stå frör att man som mamma har ALLA sorts känslor-precis som de själva har, och inte ber om ursäkt för just känslorna, men att man kan säga förlåt när de orättvist drabbar någon annan och man är dum.

(som när jag senast igår snäste jätteelakt åt min son bara för att jag själv håller på att gå åt av all stress, huvudvärk och förkylning)

BS,

man måste nog få känna så. Jag tycker knappt 11 kg arg tjej är tungt, att ha en så arg Iris och vara gravid med ont kan jag inte ens föreställa mig. Klart man bryter ihop ibland. Som allt annat går det ju över, men såklart är det jättetungt nu.

Kram!

BS: Det låter inte ett dugg roligt med en liten fröken tvärtemot att ta hand om, och dessutom få foglossning... KRAM!

Ore, nej usch, inte roligt alls, speciellt när lilla fröken tvärtemot väger 24 kg och har utvecklat en teknik där man slänger sig på golvet och blir slapp och hal som en ål! Fast hon är väldigt söt när hon sover...

Tillbaka från läkaren, och Ru är "okejad".

BS- Låter supertungt! Det kommer ju bli bättre men förstår att det är en klen tröst just nu... KRAM!

Mrs B - det är bra med Puff, tack! Vi försöker gradvis vänja honom vid mat med lite grövre konsistens (från Hipps 6-månadersburkar till motsvarande från Semper), men det är knöligt. Han börjar ulka och framkalla kräkningar innan han ens smakat på vad det är som bjuds, så även gröten som han ätit i över ett halvår är besvärlig att ge; åtminstone de första skedarna. Men om man väl får igång honom gapar han lite bättre nu än tidigare, så nu brukar det ta ungefär 20 minuter att få i honom en portion, mot 40 när det var som värst. Dessutom är han helt galen i näringslösning, så han äter massor av den som "efterrätt". Trots att han nu inte längre är stilla en sekund i vaket tillstånd hade han gått upp 3 hg på mindre än tre veckor, och det är säkert tack vare näringslösningen.

BS - jag anmäler mig till gruppen som många gånger har önskat barnen åt pepparn. Och det verkligen på fullt allvar; jag har suttit och sagt till maken flera gånger när jag varit helt under isen att det varit bättre om Piff & Puff dött på neo. Det låter fruktansvärt, men så jobbigt är det ibland att ta hand om de här två små liven. En av dem hade varit fullt tillräckligt, men nu lyckades vi ju tyvärr få två stycken som är riktiga matpajasar. Hoppas att de äter någorlunda innan trotset kommer igång, för annars fattar jag inte hur vi ska orka här. Kram!

Häromdagen plockade vi fram min gamla gåvagn från 70-talet, och den ser lite annorlunda ut jämfört med de flesta gåvagnar; har högre kanter och är mer som en dockvagn. Nu kör Puff runt Piff i den och de är så söta att man håller på att smälta.

Tinga, just det, du har haft liknande känslor du också, fast av en annan anledning! Ja tänk om man hade haft två ggr Iris, fy sjutton, det vet jag inte om jag överlevt. Fast dina verkar vara milda till sinnet bara det inte gäller mat?!

När man är riktigt djupt deprimerad, som jag var när jag väntade min son och under den första tiden, då finns det stunder då man på allvar och i djupet av sitt trasiga hjärta känner att det hade varit bättre om man själv dött, så ens barn kunde få en annan-bra och normal mamma istället.

Det är fullständigt bottenlöst att känna så och värre skuld finns inte"jag kommer med min blotta existens att fördärva mitt barn och hans liv"

Det finns gott om sätt att få dåligt samvete på och svarta tankar man pratar för lite om.