Livets stora och små frågor

EA/Nenne - 4 gånger, jag vet att det är ingenting i den här världen men jag trodde ju (som den idiot jag är) att det skulle gå lätt, mamma, moster och mormor har haft oroväckande lätt att försöka sig. Man hade ju hoppats att det hade gått i arv, visserligen var de säkert 10 år yngre men iaf. Min kusin tog det 3 mån för och då kommenterade mamma till mig att det tog sådan lång tid, att hon tyckte det var SÅ konstigt. Jag vet ju att hon inte alls vet hur det funkar med ålder och sånt, men iaf gjorde det lite extra ont att inte lyckas på nummer 4 heller, för jag vet att mamma kommer tycka jag är hemskt infertil. Jag känner mig misslyckad, vilket jag vet rent logiskt är korkat.

Jag hoppas att det gör mindre ont för varje gång, att man ska bli lite blasé till slut så man inte tar så illa vid sig.

Sweet ? jag har också läst om familjer som gått direkt till adoption istället för IVF och jag förstår deras tankesätt medan jag vet andra som nog känner som mig ? att man vill känna att man har gjort allt man kunnat innan man går vidare. Instämmer även med det där med generna. En av mina väninnor har sagt detta till mig detta och sedan tittat på sina egna blonda barn som inte är ett dugg lika henne, enligt henne själv. Som sagt, våra vänner som adopterat skulle absolut inte vilja ha det på något annat sätt men var sak har sin tid och jag tror det är viktigt att man försökt och sörjt innan man går vidare.

Vickan ? tror bara att det är positivt att du mår illa även om jag förstår att det absolut inte är skoj. Det betyder ju att något händer och går framåt. Tror att den här gången kommer att gå vägen!

Mrs B ? vad tröttsamt med rapporten. Konstigt att ni har missuppfattat varandra så pass.

nenne ? kram till dig och styrka att möta kompisarna. Själv ska jag träffa en väninna för lite picnic på Djurgården idag på lunchen. Hon och hennes otroligt bedårande dotter. Min väninna är en otroligt vacker, rågblond svenska och pappan är en tjusig italienare. Det kommer säkert bli ett intressant samtal för denna väninna var själv helt inställd på ett liv utan barn (mannen hon är tillsammans med har haft något testikelproblem och blivit sagt att han inte kan få fler barn ? han har redan en dotter sen tidigare) och så ooophhs en dag visade det sig att väninnan var gravid. Hon tänkte t o m göra abort och var väldigt chockad. Så där har vi en av de få jag känner som tycker och anser att det inte alls är konstigt att välja ett liv utan barn. Även om hon nu tillslut valde och älskar sin dotter över allt annat ? så förstår hon tankesättet och tar inte för givet att en familj består av mamma + pappa + barn.

snorfröken - välkommen till ångerklubben! Enligt statistiken här inne så kommer det säkert lösa sig för er.

snorkis
det går i vågor. Vissa gånger harjag känt mig blasé och bara konstaterat kallt att "jaha, naturligtvis fungerade det inte den här gängen heller, vad fan trodde jag". Och mest ledsen blir jag när jag läser om din mamma för att det finns folk som har de synpunkterna. Annars kanske vi inte känt det som något misslyckande. Hoppas att det löser sig snart för er del!

Man ärver inte fertilitet och åldern tar faktiskt ut sin rätt men genomsnittet är 7 försök om man är under 35 år och har det inte funkat på 1 år så går man vidare och kollar om man behöver hjälp. Är man över 35 år säger de att det är man bör ha lyckats inom 2 år.

Lappinettisen
låter som en härlig dag på Djurgårn! Jag hade ju kunnat hantera en mamma med barn (framförallt en som inte predikar om föräldraskapets fantastiska värld och "du förstår nog sen är du får barn") men en hel drös...hmmmm ja som sagt, det är en dagsformsfråga.

Men först ska jag jobba ... nenne önskar att det vore en hel dag på Djurgården och inte enbart en lunch.

hehehe en lunch är ju ändå en hel timme lång!

nenne - kommer nog ta två !

ja men då är det ju nästan en hel dag.