Livets stora och små frågor

Ja, i ett fall (det här är ett antal år sen nu så jag tror inte att sånt händer nu för tiden) så skulle paret adoptera en pojke. Allt är klart i Sverige och när de åker för att hämta pojken på barnhemmet så säger personalen att han har en lillasyster. De undrar om inte paret vill adoptera henne också. Och det ville de ju så klart. Kommer inte ihåg om de fick ta med henne hem med en gång eller om de fick åka hem till Sverige först och sen åka tillbaka och hämta henne. Måste vara ganska chockartat. Det måste verkligen varit en omställning för dem när de kom hem som två-barnsföräldar.

Snart ska jag ut i solen och äta lunch med maken på kajen här utanför kontoret - NAJS!

Vi tar oss nog en tur till en badplats i eftm - tar ut lite flex och sticker ut.

Min man var inte med på inskrivningen... Tycker nog att även för den mest intresserade pappan så är det nog ganska ointressant. Min man får jobba och bygga hus istället, än så länge Vet att hans jobb är betydligt lugnare i höst, så jag ser hellre att han är med då...

Oupsie, ja, vi ska göra nästan samma sväng som Lappis förutom att vi inte ska till några vingårdar och att vi ska till Las Vegas istället.

Muggles, hahaha, jag visste att du skulle vara skeptisk till den där undersökningen! Nu väntar jag bara på att koko kommer med ett liknande inlägg.

Jag säger inte att man måste tro på alla nya undersökningar jämt och ständigt. Men *om* det kan finns en risk för mer långsiktiga "biverkningar" av ett kejsarsnitt så blir det inte ett lika enkelt beslut *för mig* längre. Jag trodde att det *enbart* rörde sig om att kejsarsnitt kunde vara sämre i det korta perspektivet. Men det kan ju ändå bli det man väljer i slutändan (*om* man nu någonsin får ett val). Mycket *om* och *kanske* i mina tankar också alltså.

Muggles, klarade du inskrivningen på en halvtimme, det var imponerande! Jag tror inte jag klarat mig under en och en halv timme någon av gångerna och då har jag inte räknat med urinprov- och blodprovsbiten!

Telis: är jag så genomskinlig menar du?! Ja men visst blir kanske beslutet svårare. Men jag är så trött på att vården i Sverige är så emot kejsarsnitt och så för vaginal förlossning - det finns liksom ingen neutral attityd. Jag tycker att det är mammans val som måste styra i första hand. Självklart ska man informera mammor (och pappor) så att de vet riskerna men man ska inte försöka påverka dem i någondera riktning.

Och jag skulle aldrig frivilligt själv välja kejsarsnitt men tycker att det är upp till var och en.

Lunch!

Får inget gjort idag utan har övergått från att läsa om olika gravsymptom till adoptioner.

Här är faktiskt ganska lugnt idag. Det var väldigt varmt i solen!

Muggles, apropå att det är mammans val, min kusin kan förmodligen inte få egna värkar utan blev igångsatt med båda barnen, nu väntar hon sitt tredje, den första fick hon gå över två veckor med, den andra tre veckor innan det blev akut och fostervattnet var borta och de var tvungna att sätta igång på en gång på kollen. I alla fall så satt hon hos BM och grät och bönade och bad om att få slippa gå och vänta längre men hon fick bara en klapp på axeln och fick höra att du förstår att det här gör vi inte för din skull utan för barnets bästa. Hon fick uppfattningen att de struntar fullkomligt i hur mamman mår. Detta apropå att jag tyckte igår när vi satt och pratade att hon borde få en tid för igångsättning redan nu, hon är beräknad i augusti men räknar med att få gå och vänta till i september.