Tantvarning 4

Om några timmar börjar den här tanten några dagars ledighet. Tänker tillbringa dem städandes och plockandes, inte kul men så nödvändigt! Har ex antal tomma kartonger som står därhemma (har lagt över kläder i plastlådor) och det är bara snuttisarna som vill ha dom där. Skall dessutom hinna med och träna några pass allt möjligt blandat. Är också gravt snutteabstinent (Blomman gör ju inte saken bättre med sina kisongar!) så jag kommer nog ägna mer tid åt dom än städningen...
På lördag natt har jag jour på sjukhuskyrkan, hoppas på en lugn natt utan att bli inringd. Som min chef säger: "Det är alltid så ruskiga saker när de ringer efter dig", jo, det är väl först när det blir riktigt jobbigt man behöver en präst, eller?

Har ni vägarna förbi Tryde utanför Tomelilla på lördag kväll är där en liten helgmålsbön/konsert i sommarkväll med en rätt hyfsasd kör... ;-D

Didis - jag respekterar din åsikt, men förstår inte varför det skulle upplevas stöttande för våra gäster? Blivande svärfar beter sig mest som ett obstinat barn och kritiserar allt som inte han gillar.

Att säga att vi är STARKT religiösa känns som en överdrift.
Jag är troende därmed inte sagt att jag är BOKSTAVSTROENDE.
De ritualer och ceremonier som finns inom svenska kyrka har mig
ett högt symboliskt värde. Ger mig stöd och stryka att hålla kvar det jag tror på är rätt, fortsätta att tro på att vi som människor har kraften att göra gott.

Tillsammans börjar vi nu resten av våra liv och det löftet ger vi inför Gud. Att samtidigt få konfirmera vår tro känns som en understyckning av det viktiga steg vi tar.

När vi igår pratade om det kändes det rätt för oss båda.
Min familj har inga problem med "Nattvard och hela köret" då vår relation bygger på förståelse, tolerans och öppenhet.

Jag känner ofta att religösa ritualer i samband med de olika skedena i livet blir så överdramatiserade istället för att få vara en naturlig del av vår tillvaro.

Precis min tanke!
Att ha nattvarden är inte för någon annans skull utan för oss.
Vi gifter oss inte i kyrkan för att glädja någon annan utan för att det är så vi vill befästa vårt äktenskap, vår relation.

Hej!!
Har tänkt på er idag
Har varit så JÄVLA (ursäkta) arg på mitt ärkeas till ex, så jag kände att jag behövde tanternas stöd, det kom genom rymden, utan att jag sa nåt så sköööönt att ni finns!

Ärkeaset hade loooovat barnen att komma hem idag (jobbar i Norgen med det ligger ju nära här) för det är skolavslutning ikväll och stora tjejens födelsedag...
Men hoppsan... järnvägen hade visst gått sönder! så han bara måste köra lastbilen för det fanns ju iiiingen annan...uäck!!!

Jag skiter i vart han är men han gör tjejerna så ledsna, och så här är det VARJE GÅNG! Jag var så arg så jag skrek till honom i telefon... inte smart med skönt!
Han ska ge fan i att lova barnen och överraska dem istället (om han nån gång skulle lyckas slita sig från allt han bara "drabbas" av)så skulle de må så mycket bättre!

En kul sak i alla fall, Stora tösen kommer in genom altandörr och så hör jagbara ett vrål!!
PALT!!!! JAAAAAAaaaaaaaaaaa, älskar dig mamma!!!!
Så skönt i hjärtat!!
Har lagat hennes älsklingsmat idag..blodpalt med kokt kött och märgben (undras hur många som ryser när nni läser det )

Sen blir det kyrkan och avslutning och fika (ja, jag har varit snäll och bakat)och så hem för att se om vi hinner se Grey´s

Kram till er alla!!

Men är det inte så att i vårt svenska samhälle, där vi inte har hunnit lika långt med utformningen av de borgliga vigslarna, tyvärr har en tendens att gå för kyrklig vigsel bara för att vi inte vill ha 3 minuters versionen?

Är inte alls orolig för att det ska bli långdraget och tråkigt.

Är inte säker det hade känns lika bra om vi inte hade fått en sån bra kontakt med prästen. Tror inte han hade föreslgit det om han inte kännt att det var rätt för oss.

Ååååh jag gillar inte telefonjobb

Jag ryser då definitivt... blodpalt var inte min grej när jag smakade det...!

Jobbigt med exet Just att barnen blir så besvikna.

Om det vore så väl! Njä, jag jobbar som kulturproducent och manager också, och dessvärre hamnar jag lätt i säljsituationer i samband med dessa två uppdrag. Jag tycker att det är jätteroligt att lägga upp strategier, söka scener, ha auditions för att sätta ihop ensembler och så vidare.. Har inget emot budgetar och bidragsansökningar heller, även om det kan vara segt. MEN dessa säljsamtal... Varför tror folk att försäljning och marknadsföring är samma sak? Jag är utbildad marknadsförare, inte säljare! Sedan råkar jag vara en bra säljare, men jag avskyr det - åtminstone över telefon. Jag avskyr telefonförsäljare själv...

Men å andra sidan har jag lyckats få alla jag pratat med nu intresserade, och de ska diskutera mina förslag i styrelserna (ringer till kvinnliga företagarföreningar), och ingen har velat slänga på luren eller så... Men jag tycker inte om det ändå

Sommar 2010 skrev 2009-06-10 15:20:20 följande: