Tantvarning 4

1,70...
Jag såg ut som en strafffånge.
Min mamma lyckades smyga in mig backvägen till en diestist på det sjukhus hon jobbade på. Eftersom jag åt bra, men la inte på mig något utan gick ner efter förlossningen, såvisste hon varken ut eller in. Hon gav mig glycos att blanda med vatten som måltidsdryck i hopp om att bromsa viktminskningen. Dessutom ammade jag och sonen hade svår kolik, och det var enormt stressande!

Flera år senare fick jag genom jobbet träffa en kost/hälsorådgivare. Han fick slag när han gjorde olika mätningar på min puls i vilande och i aktivitet. Konstaterade att hjärtat mitt jobbade som en galning (fast jag blev varken anfådd elelr visade tecken på ansträngdhet) och att min kropp förmodligen hade en förbränning utan dess like.
När han sen hörde vilken gottgris jag var (åt massor av godis och drack cola dagligen) var det bara att konstatera att glycosen utvecklat ett sockerberoende som höll på att stjälpa mig.

Idag mår jag bra. Men som sagt den psykiska hälsan har verkligen en stor inverkan på ens vikt.

Tinker, jag står stum och chockad!

Jag akn inte ens fatta att du säger att du väger 52 NU DET är ju bara 2 kg fårn MIn minimivikt och jag är 6 cm kortare än du...

39!

Jag fattar inte att det är på iktigt det du säger!

Du måste ju sett ut som de de hittade när de öppnade lägren när Tyskarna förlorade kriget!

Sorry, jag blir helt tagen i hela hjärtat och magen här!

Tinkerbelle; Jag är såååå glad att du tagit dig igenom det nu. Kramar om, o plockar vackra blommor på min gård För att ge dom till dig.

Ha en supertrevlig helg, m superhärligt sommarväder!!

Hej på er.
Oj, TinkerBelle, så skönt att du mår så mycket bättre nu! *lätt förstummad*

Jag blev jättestressad när jag upptäckte att jag tappat 5 kg förra vintern. Några kompisar skojade om att jag försökte gå ner i vikt inför bröllopet, medan jag blev hypokondrisk och tänkte på cancer. En sansad arbetskamrat påpekade för mig att jag som är smal och jobbar ganska fysiskt kanske inte ska äta lätta pastasallader till lunch utan mer rejäl mat. Testade hennes teori och slutade tappa vikt.

Blomman - Ja jag såg hemsk ut, men inte en ända gång försökte mitt ?ärkeas? (mkt bra uttryckt!) prata med mig om det, hjälpa mig gå upp i vikt eller ens frågade sig varför jag var så stressad. Det är många gånger som jag anklagats för att ha anorexia fast så inte var fallet.

Didis ? Alla människor är inte stöpta i samma form och under livets gång förändras man. Det viktiga är att man mår bra och har hälsan. Och visst är det händigt med lite take away på fredag kvällen med ett glas vin?

Utan kolhydrater skulle jag inte finnas!
Sånt som är många andras fiender är mina bästa vänner - potatis, fullkornspasta, ostar och patéer...

Det är verkligen otroligt olika.
Tänk om jag inte fick äta pasta eller potatis... *snyftar till*

Och det går verkligen inte att förstå hur ditt ex resonerade.

Tack!

Blommorna sätter jag i en vas på köksbordet.

Im yours skrev 2009-05-29 18:56:59 följande:

Mitt ex resonerade inte alls - han var självupptagen!