• lanovia 08

    I vått och torrt (del 5)

    Vi började prata med varandra då vi delade längtan efter att snart skaffa barn. Vissa sitt första, andra har redan barn. Vid det här laget har några plusat andra kämpar vidare. Genom kampen förbi ÄL, BIM och alla förkortningar som finns i detta ämne delar vi också livets alla andra glädje- o sorgeämnen.
    Finkänlsliga ombedes att gå någon annanstans då vi inte alltid håller oss på den rumsrena nivån.

    Någon mer som skall ge sig in i kampen efter ett plus, varmt välkommen hit!

  • Svar på tråden I vått och torrt (del 5)
  • passionsblomman

    Men herregud Ankan vad ledsen jag blir för din skull!!!

    Börjar också gråta här nu...

    Om jag ändå kunde krama dig på riktigt!!!!
    Det finns ju inte ens något man kan säga och inte någon tröst och ingenting!

    Vilken katastrof och här satt man och peppade att det inte skulle vara någon fara!

    Jag har inga ord för hur mycket jag känner med dig nu gumman! *kramar allt jag någonsin kan!!!!*


    Ankan80 skrev 2009-03-18 17:12:57 följande:
    Hej tjejer!Tyvärr gick allt åt skogen. Sitter här o gråter.Hittade inga hjärtljud hos BM. Hon trodde dock inte det var någon fara, men ville ändå skicka mig till UL, så jag inte var nervös. Fick en tid 15.15, så det gick ju väldigt snabbt.Väl där fick jag göra ett VUL (ve o fasa, inte vad jag väntade mig) och direkt så vände han bort skärmen. Började prata om vad jag jobbade med och om jag var gift osv. Mer än jag skiter i. Vill ju bara veta om bebben.Sen till slut sa han "det här såg ju inte bra ut" Bebisen var bara som i v. 9 och inga hjärtljud.Var rätt nollställd där ett tag, sen började jag gråta o tänka på alla planer och förväntningar. Tur man bara köpt ett par mammabyxor och inget annat...Min kommer inte hem förrän senare ikväll, men jag har pratat med mamma iaf...snyft snyft....Har fått en tid nästa onsdag för återkontroll samt för pillerupstoppning...blä!Får väl ta nya tag, men just nu är jag långt under isen....puss o kram till er alla för ni vill lyssna/läsa.
  • Ankan80

    Tack *kramar tillbaka*
    Ofast är det ju ingen fara, men i vissa fall så...
    Tycker bara det är taskigt när det gått så pass långt....

    Men det var väl antagligen något fel, så bättre missfall nu än att barnet är sjukt.....

  • passionsblomman
    jaaaa, det har du ju föralldel rätt i men FYYYYY vad ledsamt! Nu i min upprördhet har jag plötsligt glömt vilken vecka du är i?
    Ankan80 skrev 2009-03-18 17:22:02 följande:
    Tack *kramar tillbaka* Ofast är det ju ingen fara, men i vissa fall så... Tycker bara det är taskigt när det gått så pass långt....Men det var väl antagligen något fel, så bättre missfall nu än att barnet är sjukt.....
  • Ankan80

    15+3... ...så man trodde ju liksom det var lugnt...

  • Ankan80

    Nu väntar jag med fasa på att det skall börja blöda o göra svinont....

    Vill ju bara ha bort barnet..känns inge bra alls med det kvar....

  • Hvidbrud

    Nej men lilla gumman! Usch och fy! Oj vad ledsen jag blir! börjar också att gråta.
    Åh, vad jobbigt för dig. *jättekram* Och sitta och vänta på att maken ska komma hem. Nej det fins inget jag kan säga som kan göra det bra igen, hur mycket jag än önskar, men jag tänker på dig och skickar alla kramar och goda tankar som jag kan.
    Lilla stumpan! *jättekram*

  • Hvidbrud

    Ja, så är det ju oftast, naturen sköter det där själv och det är ju skönt att man slipper välja själv.
    Åh, gumman, vill bara hålla om dig just nu.


    Ankan80 skrev 2009-03-18 17:22:02 följande:
    Tack *kramar tillbaka* Ofast är det ju ingen fara, men i vissa fall så... Tycker bara det är taskigt när det gått så pass långt....Men det var väl antagligen något fel, så bättre missfall nu än att barnet är sjukt.....
  • passionsblomman

    Just nu känns det förjäkligt att inte kunna komma över och vara hos dig på riktigt!
    Hoppas din man kan komma så fort det bara går. Vet han om det här???
    Och jaaaaa nu trodde man ju att det skulle vara lugnt...

  • Ninnispinnis

    Nej men lilla söta du! Usch och fy och j*vla skit! Vet inte heller vad jag ska säga... Som du själv sa så är det förmodligen kroppens sätt att själv stöta bort ett litet pyre som inte är friskt... Men det är antagligen en klen tröst just nu...

    Åh, vad jag känner med dig! Hoppas att din man kommer hem snart, så att ni kan vara tillsammans i detta jobbiga.

    Önskar också att jag hade kunnat krama och trösta dig irl...

    *kramar jättehårt*

Svar på tråden I vått och torrt (del 5)