Lös biljett till barnkarusellen!

Har inga bra lösningar. Funderar med på hur vi ska få ihop kvällarna och dessutom få något gjort.

Nej, roligt är det inte, hoppas att det blir lite bättre när hon blir äldre.

Lappis: verkligen skumt det hela! Märkligt att inte blodprovet kan visa ngt säkert? Vad betyder det? Man kan väl inte vara lite gravid - det är väl antingen el? Jag fattar inte. El visade blodprovet också lite hcg? Det är ok att du smygläser men frånvaron noteras ska du veta!

Nenne: trist med jobbet men tror du tänker helt rätt - ibland får man vara glad att man har ett jobb och hoppas att det blir bättre.

Frullan: skittrist med uppdraget, hoppas du får det trots allt. Kul med dagisplats!

BS: trist med Iris humör. Jag tyckte att Moa var grinigare på kvällarna förr när hon sov för lite. Nu när hon sover bra både på dagen och natten så är hon en himla trevlig liten tjej. MEN mkt aktiv (beskrivningen på Mindre stämmer in). Och jag tror de kommer att få fullt upp med henne på dagis... Hon blir ju uttråkad efter ett tag om man inte hittar på saker. Samtidigt är jag glad att hon är aktiv, nyfiken och att det händer saker. Men visst kräver det lite extra av oss som föräldrar. Man kan inte sätta henne i ett hörn med en hög leksaker och tro att man får äta middag i fred... Men som tur är gillar hon diverse barnprogram som Teletubbies (det ordet är förbjudet hemma hos oss för då rusar hon fram till tv:n och SKA se det).

Liten: vi delar upp "arbetet" så att den ena (oftast jag eftersom jag jobbar) leker med/sysselsätter Moa medan maken lagar middag (han gillar ju att laga mat). Och oftast har hon redan ätit när vi sätter oss till middag så då får hon se på tv så att vi kan prata lite i fred och äta ostört. Efter det så är det lite mer Moa-aktivitet (läsa bok, bada osv) och efter läggning kan man få saker gjorda. Jag har insett att det blir MAX en grej per kväll; träning, städ, fixa med foton, el annat. Planerar jag fler saker så blir jag bara besviken att jag inte får dem gjorda så det har jag slutat med. Sänkt kravnivån

BS, jag har just hört att de går igenom en fas när de är 1 1/2 år. Victor som faktiskt har varit en solskensunge har visat samma sidor som Iris. Han skriker och tårarna sprutar om han inte får stå och blaska vatten i köket, eller om han inte får till tåget på rälset till tågbanan osv. Han vill att vi ska göra åt honom, rätt irriterande.
I går vill han inte äta, sen pusslade vi lite, det gillade han i 10 minuter. Men så är det ju, de kan inte fokusera så länge på saker och ting....
Mitt tips är att försöka att inte hetsa upp sig och bli besviken, de fattar ju ändå inte...
Tröttheten efter en dag på dagis tror jag spelar in mycket, för Victor är annorlunda på helgerna!

Det är så otroligt skönt att kunna vädra funderingar med er som är steget före. Och som ändå varit med "från början". Så mycket mer från början kan det ju knappast bli.

Hej!!!
Nu har jag haft mitt möte med chefen.
Det gick faktiskt bättre än väntat.
Hon var vädligt förstående även om jag vet att hon känner sig besviken, inte på mig, men på situationen som sådan. Det är TUFFT med forskning rent ekonomsikt och att inte få forskningsanslag händer ju hela tiden tyvärr. Trist bara när det är ens eget projekt som drabbas.

Till viss del "sätter jag henne ite på pottkanten" när jag drar för hon har ju ingen som kan ta över projektet. Inga pengar = ingen anställd såklart. Och jag vet att hon hoppats att jag skulle stanna åtminstone såpass länge som det fanns pengar d v s sommaren ut. Denna tid kanske hade varit tillräcklig för att vi skulle fått fram fler resultat vilket i sin tur skule gjort att hon kunde söka mer pengar igen för projektet. Men som det är nu så blir det ju bara ca 2 månader jag är kvar.

och FruLLan visst kan det låta länge till april, men ofta när man forskar med levande saker som jag gör (celler etc) så tar saker lång tid och 2 månader är tyvärr inte så länge i sammanhanget. Alltså förstår jag henne ich hennes sits också. Men det känns riktigt bra att hon faktiskt verkade förstå MIn också!
Även om jag är helt inställd på att hennes humör säkert lär kana upp och ner en hel del under de veckor jag har kvar här nu.

En av stötestenarna är att jag planerat en 2 veckors semester och bokat biljetter till Sverige i mars. Detta eftersom jag insåg att jag inte skulle kunna ta semester i sommar (om jag skulle jobba kvar här). Nu kommer denna semestr lite oägligt eftersom jag ska börja min nya anställning i april. Så jag kommer alltså att avsluta här med en semester. inte helt optimalt. Så vi diskuterade detta lite fram o tillbaka. OM det varit möjligt hade jag naturligtvis åkt hem till Sverige "In between jobs" men detta är helt uteslutet pga visumet. Jag måste ha en anställning här och sedan flytta denna till nya jobbet. Om jag reser hem utan anstälning kan jag endast komma in i landet igen på turistvisum och då kan jag inte starta min nya anställning. Krånligt och jobbigt! Hatar detta med visum etc! Varför kan inte gränder vara fria så länge man faktiskt har en försörjning!!?????!!!???

Jaja, jag tror det löste sig hyfsat bra iallafall. Jag hoppas nu att mina celler ska växa såpass bra att jag hinner med en del försök innan jag slutar och förhoppningsvis kan hinna screena och hittta vad jag söker. Det skulle kännas såååå mycket bättre att lämna ifrån sig ngt "mer färdigt" än att lämna ett projekt mitt i.
Men vi får se hur det går med det.

I vilket fall känns det underbart att ha pratat med chefen så att hon nu vet om vad som gäller. Hatar att gå runt med "hemligheter", men ville ju inte säga ngt till henne förrän allt var hundra klart och säkert med nya jobbet.

Och TACK alla för att ni stöttar och peppar!
Ni är så GULLIGA!

Härligt att det gick såpass bra med chefen Sweet!

(Men jobbvisum-tjafset verkar man inte vilja önska sin värste ovän...)

Lycka till med projektet nu på slutspurten

Vad skönt sweetan att det är över och att det gick bra. Förstår känslan med att ha hemligheter ... inte riktigt min grej heller.

BS
låter jobbigt med Iris, men kanske är det en fas just nu?
Nytt med dagis och så är det ju en massa saker som händer utvecklingsmässigt med barnen hela tiden. men ofta kommer det väl i etapper?
Så Cicci har nog rätt ifall det är en sådan period nu så kan det vara därför Iris är extra jobbig??

Ang det där med mat och välling.
Som utlandsboende har jag insett att välling är ett väldigt svenskt fenomen! Det finns inte här!!!!!!!
Jag bryr mig inte så mycket eftersom jag aldrig haft barn i Sverige så har jag heller inte vant mig vid välling som "mat" till mitt barn, men det är lite lustigt när man själv inte har en vara som alla pratar om och använder dagligen i Sverige.

Här är kostråden för bebisar att man börjar ge smakportioner vid ca 4 månaders ålder. Då kanske ca 1 ggr(dag och ca en matsked eller så.
Och då handlar det om gröt samt ngn frukt- eller grönsakspuré.
Vi började ge LillSkruttan detta när hon var lite äldre, kasnke 4,5-5 månader. Men hon gillade det verkligen så vi gick snabbt upp i "volym" gröt (först till 1 oz sedan 2 och nu 3. 1 oz motsvarar ca 30 ml) och sedan ökade vi till 2 ggr(dag. och nu vid ca 7 månader får hon gröt 3 ggr(dag och varje gång en frukt- eller grönsakspuré också.
Det går finemang!!!
Däremellan får hon ersättning. Även gröten blandas ut i ersättning. Tidigare var det ju bröstmjölk, men jag har slutat amma och pumpa nu och övergått till ersättning.

Vi ger henne nu gröt en gång på morgonen, sedan ger dagis en gång på dagen "lunch", och så får hon gröt innan hon lägger sig på kvällen.
Det fungerar strålande och hennes aptit är det inget fel på alls!