Lös biljett till barnkarusellen!

Hej BS - vad skönt att ni slapp undan magsjuka den här gången och kom iväg till Öland som ni skulle. Med tanke på att det bara hänger trevliga tjejer här i tråden blir det säkert kul på träffen!

Haha, ja visst är det otroligt att vi alla är så himla trevliga!!!

Apropå att ingen partajar här, skulle inte Cicci och maken skaffa sig barnvakt och partaja lite när de nu skulle ner till hennes föräldrar? Det blir ju inte så mycket skumpa och bakis för Cicci förstås men ändå!

Hej hej allihop!

Hoppas ni haft en trevlig jul...

MrsB: Triiiist med sjukhus, men skönt att det börjar bli bättre.

EA: Några plussitiva tecken?

Lappis: Hoppas verkligen att det inte var någon fara med dig, blödning sådär helt apropå låter märkligt.

Partaj kan jag hjälpa till med, tror jag. Lär nog bli bra drag i nyår. Skulle varit på fest på juldagen också, men festarrangören drabbades av influensa, och det blev inställt. Tyvärr, jag hade behövt det...

Har fallit ner i ett djupt träsk av grubblerier och litet depp... Samtidigt som det kändes litet larvigt, därav har jag inte ens startat datorn och skrivit här. Kanske jag borde gjort ändå. Trots att det bara är tre månader som jag har försökt bli gravid så hade jag (mot all vett och sans och statistik) halvt räknat med att jag skulle bli gravid fort. Vet egentligen inte varför jag tror att jag skulle avvika från statistiken, men både min mamma och min syster har haft väldigt lätt för att bli gravida. Liksom övriga, som inte är släkt med mig.

Plus att jag alltså behövde några månader innan jag vågade sluta med p-ringen, just för att det var så jobbigt mentalt att behöva välja bort träning och tävling. Nu är jag istället i ett jobbigt läge när jag måste ställa in mig på att det blir en del tävlingar i vår, med allt vad det innebär. Det känns som att jag inte orkar båda delar, men har jag inte det ena måste jag ha det andra. Så att satsa på träningen känns som att välja bort graviditet...

Vilket är otroligt larvigt, och ologiskt... För jag är inte nere på sådan BMI att mens och ÄL störs. Så jag kan mycket väl bli gravid även om jag tränar för fullt. Och vi har fått en bra värvning på damsidan i klubben, så det kan bli riktigt roligt på tävlingarna framöver... SÅ jag borde vilja satsa. Men det tar emot.

Detta har jag alltså legat hemma i soffan och grubblat över mest hela tiden. Med litet avbrott för släkt-träffar...

Eeeego: Jag mår illa.

nenne-hjärtat, saknar dig!

Lappis - Glömde skriva om din pappa! Vilken oväntad julklapp! Fast det ska till en sjuhelsikes ursäkt för att förlåta det som hände känns det som...?! Hoppas även jag att ni har det härligt nu och att du inte fick mer besvär. Skitkropp.

BS - Skönt att ni kom iväg!! Har en riktigt ledig vecka nu och passa på att njuta med maken på nätterna.

Tinga - Roligt att det går så bra framåt med piff o puff!

Mrs B - Åh, vad skönt att ni äntligen fått en bra läkare!!! Hoppas allting löser sig nu så ni får komma hem allihop snart.

EA - Instämmer, sååå oansvarigt, smitta en liten bebis!!! Trist för er också såklart, aldrig roligt när nyårsplaner går i stöpet!

Ore - Förstår dina tankar även om jag hade de motsatta, dvs har alltid "vetat" att jag skulle ha svårt att bli gravid. Tycker det är jättebra att du resonerar kring det här i tråden, det brukar underlätta att dela med sig och få lite moraliskt stöd. Det är nog rätt vanligt att man blir deppig efter 3-4 försök, sen brukar det gå över ett tag igen, när man accepterat att man inte är frögurka, för att komma tillbaka när det magiska året närmar sig.

Ore - problemet i tillvaron är ju att det där optimala tillfället antingen inte dyker upp ELLER inte funkar. För antingen så finns det aldrig nåt bra tillfället, eller så inser man i efterhand att det var ett sådant men att tillfället inte prickades... Själv har jag också saker som jag kommer att få pausa om jag skulle bli med barn. Saker som jag trivs otroligt bra med att ägna mig åt men som svårligen kombineras med graviditet och amning, men som går att återvända till när ett ev barn slutat amma. Jag brukar vrida och vända på detta på så många håll att jag blir TOTALLESS på mig själv.

Alltså har jag för tillfället landat i följande: Jag fyller snart 32 och blir inte yngre. Nu har jag uppnått de kritierier som jag hade satt upp: Gift, villaboende, har fast jobb som jag jobbat på ett år. OCH jag har insett att även om jag njuter av tillvaron idag, är jag skeptisk till att jag skulle förlåta mig själv om tio, tjugo år om jag inte försökt få egna barn.

Alltså - igen - är det bara att hoppas på att frågan om fertilitet visar sig. Och att ev barn dyker upp förr eller senare. Antalet dåliga tillfällen minskar faktiskt, mitt egoliv är inte lika megastort nu som för kanske 5 år sedan.... så sjuuuuuuuuuuuukt sakta blir nog även jag motiverad till att försaka vissa saker för att kasta mig in i något annat.

Jullovskramar till dig!!!

/Vickan
som nu ska cykla över till mormors lägenhet och tömma kylen... hon kommer ju inte flytta dit igen....

Tack för uppmuntran! (Det behövde jag).

Jag har vridit och vänt på tankarna så otroligt mycket de senaste dagarna. och är som du säger Vickan, less på mig själv nu.

Dessutom så har jag fått den lilla nojan att mensen var konstig senast. Det blödde som vanligt, upplevde jag det som. Men jag hade ingen som helst mensvärk, vilket jag alltid har haft. Istället har det kommit litet lätt molvärk efteråt, och magen känns emellanåt litet "konstig". Ibland litet svullen, ibland litet bubbligt, men inte helt normalt. Nu kan det ju vara mina grubblerier som påverkat magen, men jag har nästan fått slå mig själv för att inte ta ett graviditetstest... Och det hjälper inte grubblerierna direkt.

Minst tiotal gånger har jag nästan bestämt mig för att köpa ett test, men lyckats ändra mig. Jag hade mens. Alltså är jag inte gravid. Men kanske att jag för min egen sinnesfrids skull borde slå undan grubblerierna. Jag avskydde verkligen att få ett negativt test, men om jag är inställd på att inte få ett plus? Fast hur inställd kan man vara på det om man testar? Då har man ju ändå en viss förhoppning...

Sorry att jag är så ego idag...

Ore: Vänta på nästa mens (om du klarar det) och kommer den inte så kommer den inte.. Och "bestäm" dig för att du inte är gravid..
(martyr)! Men kan du inte det så är det lika bra att testa och får det feta minuset isf!

Tinga: Låter super med maten!

Hoppas trådträffen är(var?) trevlig!!

Och ore: Det är okey att vara ego!!

Tack för att ni låter mig vara ego, och för att ni muntrar upp mig. Det fungerar, ska ni veta...

Inser att jag var dum som inte startade datorn när jag låg i soffan och deppade...

Ore - man måste få vara ego när det kommer till det här krånglet! Och det där med att köpa test... hm... jag måste fascineras över att man kan få för sig att allmänna svängningar i kroppens funktioner genast måste härledas till ev graviditet... Just i detta nu är min mage lite lagom ur spel... men jag hade stormande mens för två dagar sedan så graviditet är det inte... det FINNS ju andra åkommor också... och så nojjar jag vidare... hm...

Så jag har hittills INTE köpt nåt test...