• Compis

    Till er frivilligt barnfria!

    Halloj!
    Jag har letat efter forum på nätet för oss som frivilligt valt att inte skaffa barn. Det verkar inte finnas så många hemsidor men jag hittade flertalet äldre trådar i ämnet här på Bröllopstorget.
    Jag vänder mig till er som bestämt er för att inte skaffat barn oavsett av vilken anledning det än är. Vi tillhör ju inte den grupp som dominerar i samhället direkt och därför vore det skoj att lära känna andra som är i samma sits som en själv. Tror vi barnfria kan ha utbyte av varandra genom samma inställning och synsätt.
    Jag är nyss fyllda 30 och är helt säker på att jag vill avstå från att skaffa barn. Tack och lov har min sambo precis samma åsikt, annars tror jag inte vårt förhållande hade fungerat. Vännerna runt i kring får barn på löpande band och även om man fortsätter umgås blir ju inte relationen på samma sätt efter att en ny liten person dykt upp i kompisens liv. Jag tycker det är kul barn men är helt till freds med att bara träffa dem lite nu och då. Tack och lov har jag aldrig haft några problem med folk som ifrågasatt mitt val av att avstå barn utan jag har mer känt mig unik. Har inte behövt förklara mig och det känns bra.
    Hoppas några likasinnade där ute vill skriva några rader till mig! Jag är inte ute efter någon debatt för eller emot barnafödande så ni som bara ska ifrågasätta varför vissa inte vill ha barn kan luta er tillbaka.

  • Svar på tråden Till er frivilligt barnfria!
  • Jessie Gustav

    Fjosok.. kan du inte skriva till mig när sidan är igång??Är oxå intersserad av en sån sida på svenska då jag är urkass på engelska.Har kollat en massa andra liknande sidor men som flera andra skrivit så finns det ingen att hitta på svenska..

  • Jessie Gustav

    Jag puffar lite.Hur gick det med den där hmsidan det pratades om??blev det någon sådan??Nyfiken ju.skulle ju vara kul om det fanns en sån på svenska som nåon sa.

  • En till präst

    Jag har försökt kolla Fjosoks hemsida, men inte lyckats manöverera mig in...

  • Jessie Gustav

    ja det har jag oxå men det funkar inte alls för mig heller.

  • Tooticki

    Oj, denna tråd har jag helt missat medans jag var i Sydamerika!

    Vi är också barnfria (på heltid, för alltid)! Jag är nyss fyllda 24 år så det har inte börjat komma jättemycket frågor än, kan tänka mig att det blir värre när jag närmar mig 30. Maken är 31 och vill inte ha barn han heller. Vårt liv är intressant och lyckligt som det är och vi saknar inget. Jag känner igen mig i alla argument som folk anför här, tiden, miljön, samhället vi lever i, alla barn som inte har (tillräkneliga) föräldrar och som behöver hjälp etc.

    Det jag undrar är på vilket sätt föräldrar växer som människor av att vara föräldrar? Vad är det för mening livet får? Är den metamorfos ni genomgår större än den som vissa genomgår när de studerar på universitetet, skriver en avhandling, är nära döden men överlever, räddar någons liv etc? Tycker ofta att dessa påståenden får stå (oroväckande) oemotsagda/ej ifrågasatta och önskar därför att någon skulle ta sig tiden att utveckla!

  • Svanboet

    Jag vill bara skriva en liten kråka även om jag inte tillhör denna kategori av människor, planerar att skaffa barn i framtiden. Jag ville bara önska alla frivilligt barnfria och barnlösa lycka till och jag hoppas att ni finner ett forum som passar.

  • Stardusty

    Halloj!

    Jag är än så länge rätt ung så jag vågar inte sia om framtiden, dvs. jag är inte 100 % säker på att det aldrig blir barn. Men för tillfället känns det väldigt avlägset.
    Jag tror att det beror på att min man har barn sen tidigare och att jag fått ta del av småbarnslivet för barn som inte är mina. Man får inte samma känslor för någon annans barn och för att vara helt ärlig, vilket man väl får vara här, så längtar jag bara tills de flyttar hemifrån. Som tur är har vi dom bara varannan vecka, tror faktiskt inte att vårt äktenskap skulle hålla om vi hade dom jämt. Det är barnvaktsletande så fort vi bara ska gå en promenad, det är 40 kilo tvätt efter tonåringen varje vecka, allt i kylen tar slut på två dar, det smutsas ner överallt, det ligger leksaker och skit i hela huset, det är bråk om regler och rutiner med båda två varje gång de bor hos oss... On top of that är det ju bara själva ansvaret över att ha barn, man är FÖRÄLDER och ska föregå med gott exempel, vara intresserad av skola, gå på möten, bidra till klasskassan, köpa kläder och sportutrustning, ja listan kan göras lång!

    Som jag brukar säga till folk som säger "jo men du kommer känna helt annorlunda för dina EGNA barn"; Jag är för självisk för att bli mamma. Mitt liv är underbart som det är (de veckor vi är barnfria), varför ändra på ett vinnande koncept?

  • En till präst
    Tooticki skrev 2008-12-19 08:44:21 följande:
    Det jag undrar är på vilket sätt föräldrar växer som människor av att vara föräldrar? Vad är det för mening livet får? Är den metamorfos ni genomgår större än den som vissa genomgår när de studerar på universitetet, skriver en avhandling, är nära döden men överlever, räddar någons liv etc? Tycker ofta att dessa påståenden får stå (oroväckande) oemotsagda/ej ifrågasatta och önskar därför att någon skulle ta sig tiden att utveckla!
    Jag var med om en skrämmande upplevelse när min make promoverades i Stockholms stadshus efter 7 års forskarstudier. Någon hade blivit utsedd att hålla de nypromoverades tal, och varför de valt henne är mig obegripligt. Kvinnan i fråga hade nämligen fött barn efter att hennes avhandling spikats, så hela talet gick ut på att det där att doktorera var ju blahablaha jämfört med att få lilla Hugo som var livets mening och jordens centrum.
  • Tooticki

    En till präst skrev 2008-12-19 18:42:51 följande:


    Jag var med om en skrämmande upplevelse när min make promoverades i Stockholms stadshus efter 7 års forskarstudier. Någon hade blivit utsedd att hålla de nypromoverades tal, och varför de valt henne är mig obegripligt. Kvinnan i fråga hade nämligen fött barn efter att hennes avhandling spikats, så hela talet gick ut på att det där att doktorera var ju blahablaha jämfört med att få lilla Hugo som var livets mening och jordens centrum.
    Oj! Skumt sätt att lägga upp det på...
  • passionsblomman

    En kanske korkad fråga, men vad blir man när man blir promoverad?

    En till präst skrev 2008-12-19 18:42:51 följande:


    Jag var med om en skrämmande upplevelse när min make promoverades i Stockholms stadshus efter 7 års forskarstudier. Någon hade blivit utsedd att hålla de nypromoverades tal, och varför de valt henne är mig obegripligt. Kvinnan i fråga hade nämligen fött barn efter att hennes avhandling spikats, så hela talet gick ut på att det där att doktorera var ju blahablaha jämfört med att få lilla Hugo som var livets mening och jordens centrum.
Svar på tråden Till er frivilligt barnfria!