Till er frivilligt barnfria!

Tror det till stora delar handlar om att många som har barn har sin värld runt barnen och därav har dundersvårt att förstå. Det handlar helt enkelt om rätt och fel eftersom deras värld rämnar om dom skulle ha "fel". Trots att rätt och fel inte existerar.

Ah, ni förstår, även omd et blev vimsigt

Jag upplever faktiskt att det är helt tvärtom, åtminstone om man ser till hur det ser ut i mediaklimatet och allmänna debatter. Det är i det närmaste PK att se barn som onaturliga missfoster utan någon funktion för mänskligheten överhuvudtaget. Den som frigjort sig själv genom sterilisering hyllas som hjälte, att vilja resa till Australien är ett fullgott, närmast rekommenderat skäl för abort medan den som väljer att skaffa barn innan 42 års ålder ses som en bakåtsträvande bonnläpp utan några som helst mål och ambitioner i livet.

Ja, okej, jag spetsar till det lite, men fan vad olika upplevelser man kan ha ändå. Förmodligen projicerar man sina egna åsikter i frågan på det man stör sig på eller något.

besserwisser: tråkigt att höra att "barn är äckliga". I min värld är barn människor med alldes unika egenskaper, vissa tilltalande, andra inte... Precis som du och jag... Jag känner att den kommentaren inte gör dig ett dugg bättre än en person som förknippar människors egenskaper med deras hudfärg/ursprung m.m.

Lite trångsynt kanske...?

rockabilly bröllop skrev 2008-11-02 09:39:44 följande:

Kanske var kommentaren lite onödig men jag kan tycka att det är minst lika vidrigt när folk går på och säger att barn ger mening till livet och att man "vuxit" som människa när man får barn eller den värsta kmmentaren av alla "det förstår du först när du får barn". Är inte det trångsynt så vet jag inte vad som annars skulle vara det. Dessutom finns det hundrafemtio trådar här på bröllopstorget som sågar ner oss som int ehar barn med ovanstående argument så kanske behöver vi också en tråd där vi får uttrycka "förbjudna" tankar om barn?

Känner igen argumenten mot oss som inte ska eller kommer gifta oss. "Jomen vänta du bara ..."

Det är lågt, väldigt lågt ...

Jag tror att det beror på vart man kommer ifrån och vilka "kretsar" man rör sig i. Jag personligen kommer från ett gansa litet samhälle och här är det så att man är helt enkelt dum i huvudet om man inte skaffar barn, man får inte utsticka sig från normerna och inte göra det. Mne det är klart kommer man från kanske en storstad där åldern är mycket äldre för först barnföderskor är det nog mer "accepterat" att man inte vill ha barn. Men kommer man som jag från lite trångsynta samhällen så får man kämpa hysteriskt för att få fram att det är minst lika bra att välja att inte bli förälder som de som är det.

Sedan måste jag bara säga en sak som en del som jag möter på som inte har barn inte verkar förstå. Jag jobbar till exempel på ett korttidsboende för barn, min bästa vän har barn som jag gärna umgås med osv. Jag HATAR inte barn men jag vill inte ha några själv. Det verkar som om det blir så defensivt att säga att man inte vill ha barn att man automatiskt är en barnhatare. Så är inte fallet för mig. Men jag stör mig fruktansvärt på folk som bestämmer sig för att skaffa barn utan att tänka efter en enda gång utan gör det för att det "ska man" väl liksom. Att skaffa barn är dett absolut viktigaste beslut man kan ta och med det menar jag inte det största utan helt enkelt att det är ett så fruktansvärt ansvar att uppfostra barn til bra individer idag så det beslutet anser jag inte att man ska ta lätt på.

trampetroll skrev 2008-11-02 09:49:25 följande:

Vad i hela friden yrar du om? Hur skulle det vara vidrigt och trångsynt att säga att man växer som människa när man blir förälder? Nu är inte jag förälder själv, men nog tusan kan jag tänka mig att en så pass stor grej ger en helt ny dimension till livet (och den fulla vidden av det förstår man nog inte innan man själv sitter där och matar ett litet bylte med välling heller). Sen är ju inte barn den ENDA vägen till personlig utveckling, man kan givetvis växa som människa på många sätt.

Man givetvis respektera människor för deras val. Alla vill inte bli föräldrar, och ska behandlas med värdighet precis som vem som helst annars! Men om man rör sig från individnivå upp till samhälls/kulturnivå tycker jag dock att det är synd att det blivit så familjefientligt. Folk vill förbjuda allt från barnvagnar till amning på offentliga platser, barn omtalas i termer som "äckliga" och "vidriga", de är "hinder", den som skaffar biologiska barn i fertil ålder utmålas antingen som "egoist" eller har skaffat barnet som substitut för det "självförverkligande" normerna föreskriver att man borde ägna sig åt åtminstone upp till tidig medelålder. Det finns mycket negativt kring föräldraskapet idag (för att inte tala om hur "misslyckad" man är som person om man inte toppresterar på jobbet, tränar fem gånger i veckan, har sju fritidsintressen igång, går på alla fester, fikar med polarna regelbundet och reser utomlands varje år som småbarnsförälder).

Jag anklagar det kravfyllda affluenzasamhället!

Här är en till som är barnfri! Barn är inget för mig och som tur är så är min h2b på samma linje. Jag är inte speciellt förtjust i barn, men de brukar vara förtjusta i mig. Kanske för att jag behandlar dem som en individ och inte håller på att dalta med dem?

Jag har inte alls fått uppfattningen av att det har blivit familjefientligt som Hammerman1 nämner. Däremot har det blivit något mer accepterat att välja bort barn, även om det är långt kvar tills folk slutar "rynka på näsan" åt det. Det är väldigt sällan jag stöter på någon som inte säger "Du har lång tid på dig att hinna ändra dig. Den och den ville inte heller ha barn men nu har den fyra och den två barn. Blablabla..." DET tycker jag är respektlöst!

Även om jag inte är förtjust i barn så är inte det den största anledningen till varför jag har valt bort barn (jag inser att man kan tycka om sitt egna barn även om man inte gillar andras barn...). Den största anledningen är helt enkelt att jag inte vill föda barn till den här världen. Den är inte så kul som det ser ut nu, och jag må vara negativ, men jag tror det dröjer lååång tid innan det ändras. Dessutom, det finns andra barn jag kan ta hand om istället, om jag nu skulle ändra mig i framtiden. Jag anser att det är bättre att ta hans om och stötta de familjelösa barnen först.

Hej alla! Klart att man växer som människa när man blir förälder, precis som man växer av många andra stora händelser i livet. Naturligtvis berikar mina barn mtt liv, men jag skulle inte heller påstå att mitt liv inte hade en mening innan de kom, eller att det inte skulle få en mening utan dem... Det vore ju att påstå att barnlösa eller barnfrias liv är mindre meningsfyllt än föräldrars... NATURLIGTVIS menade jag inte det. Jag anser bara att det är hemskt att tillskriva alla barn en negativ egenskap, precis som med alla människor.

Ett stort problem i den här världen är att man inte ser barnen som människor... Självklart är inte alla barn underbara, kan jag inte påstå att jag tycker. Men man kan inte heller säga att alla barn är äckliga!! Som jag tidigare nämnt, är denna kommentar att jämställa med rasism!

Vi barnfria har kallats omogna, oseriosa, SJALVISKA, bekvama, lata osv osv i all oandlighet...

Jag har inte mycket ont att saga om barn, men daremot foraldrarna!! Att folk inte har pli pa sina ungar, jag star inte ut! Vet att jag skulle ha det. Visst, vissa ungar ar svara att hantera och helt vilda, det jag menar ar foraldrar som inte ens forsoker kontrollera dom. Min systers ungar ar helt galna t.ex, men jag vet att hon forsoker.
Och sen att tonaringarna ska springa runt pa stan hela natterna...

Jag erkanner att jag ar bekvam kanske, men inte det andra. Min syrras barn ar det viktigtaste jag har. Deltids-mamma, perfekt!!