äktenskapsförord Fan vad jobbig

Inget fel att ha ett förord i sig som sagt. Men att skydda sig själv helt och ställa sin partner på bar backe är faktiskt inte riktigt rimligt. Att inget man byggt ihop (där den ena kanske lägger in mer pengar, men den andra mer tid - som i det här fallet) ska vara gemensamt är inte juste och båda måste i det läget kunna se om sina intressen.

Kan bara hålla med föregående... Tycker att du ska tänka på en och två gånger innan du skriver på några papper!!
Han kan väl inte ställa sådana ultimatum för att ni ska gifta er.. Det gör man ju av kärlek och ekonomisk/juridisk TRYGGHET. Han sätter dig i en position där du är fullständigt beroende av honom!

Vill du någon gång lämna honom senare i livet så kanske det blir ett stort problem för dig, man ska inte behöva leva med en människa för att man inte har råd att gå isär.

Nä stå på dig TS!!! Ställ honom mot väggen ordentligt.
Och du kanske bör ställa dig frågan om det ska kännas så här när man ska gifta sig med sin livskamrat? Är det egenskaper du kommer att kunna leva med "tills döden skiljer er åt"?

Stor styrke kram till dig!!

Vill bara tillägga att äktenskapsförord inte är fel på ngt sätt, bara det skyddar båda parter!
Vi kommer att skriva ett ang m2b´s två företag vilket är en självklarhet för mig.
Pengar och tillgångar har vi delat på från början... + att vi har köpt hus och allt vi äger tillsammans vilket är skönt. Tror att det är bra om man har den möjligheten, att inte bo i ett hem som den ena har köpt själv. Känslan är mer VÅRT och man behöver inte fundera över ev vinst vid försäljning, allt är 50/50..

Hej,

Jag blir lite osäker när jag läser ditt inlägg.
Min blivande hade en bostadsrätt när jag flyttade in till honom. Den var ju givetvis hans. Vi sålde hans bostadsrätt och vinsten på den anser jag är hans. Denna vinst investerades sedan i ett nytt boende, och på resterande summa har vi ett gemensamt lån. I min värld, om vi skulle skiljas och sälja vårt hem, så är det så, att om vi gör vinst på vårt hem, så skall han få tillbaka sin insats (vinsten från hans bostadsrätt) och resterande ev vinst delar vi på. Alla aktier som han köpt är hans, alla som jag köpt är mina, och alla vi delar på är våra. Är det inte så det står i äktenskapsförordet? Min man tjänar mer än vad jag gör, och då är det hans pengar tycker jag. Vi delar lika på alla utgifter, han är dock alltid generös och bjuder mig på mer saker än vad jag bjuder honom på, eftersom han tjänar mer.

Nu har vi inga barn, men om jag skulle göra uppoffringar med min egen lön och inkomst för barnen, och inte han, så skulle jag förvänta mig att han tog ett större ekonomiskt ansvar och betalade en större del av räkningarna hemma.

Alltså - om du står ensam där om 7 år med 3 barn, så äger du dina egna saker och pengar, samt avkastningar på gemensamma investeringar, men du äger ju inte hans pengar, eller missuppfattar jag? Det låter som helt normala förord tycker jag.

Dessutom så handlar det väl inte om hur ekonomin ser ut när ni är gifta, utan i fall ni skiljer er?

Jag har sett andra trådar som handlar om äktenskapsförord och blir ständigt lika förvånad! Varför gifta sig alls om man är så himla rädd om sina "egna" pengar. I vårt fall är det jag som inte har några tidigare lån, äger en bostadsrätt som är värd mycket pengar mm....han har studielån och äger inget annat än en skruttig bil :) Hade det varit tvärsom och han hade varit det som var i god för en stor summa pengar och han hade krävt äktenskaps förord så hade jag förmodligen känt att han inte var den rätte för mig och jag hade inte tackat ja till hans frieri. Att gifta sig handlar för mig om att skapa ett liv tillsammans, på gott och ont och att dela ALLT! Jag skulle aldrig ens finna mig i att ha delad ekonomi, vi har haft varenda krona gemensamt från den dag han flyttade in, för mig är allt annat otänkbart då våran relation ska bygga på kärlek, respekt och ömsesidig trygghet inte pengar.

Jag förstår verkligen att du mår dåligt över det här...jag har väl tyvärr inga goda råd att ge annat än att vara ärlig med honom och förklara precis hur du känner,håll inte inne med nått. Är du tveksam på att gifta dig med honom under dessa förutsättningar så kanske du borde vänta. Jag tror vi alla skulle tjäna på att lyssna på våran magkänsla lite oftare, känns nått fel? ja då är förmodligen något fel också! Önskar dig iaf massa lycka till i framtiden och hoppas din karl kommer till insikt och får ett lite mer VItänk än vad han verkar ha idag :)

skonie Jag vill att han ska ärva mig om det händer mig något men om det händer oss båda något så vill jag inte att våra familjer ska dela allt rakt av eftersom jag har fått pengarna till min lägenhet från pappa som han ärvde efter farmor. Min m2b har en ganska girig pappa som jag inte vill ska kunna ta del av mina pengar. Om jag och min m2b får barn så ska allt gå till honom och barnen om jag dör så klart.

Nä, jag tycker att sånt här är sååå orättvist. Helt ärligt så hade jag inte kunnat gifta mig med en människa som tycker att man ska ha mitt och ditt...!

Jag tyckte det första lät rimligt. Hans hus och pengarna han hade innan ni träffades.
Allt annat är bara tråkigt och onödigt.
Prata med en jurist och kanske prata med din m2b så han förstår vad du menar.
Har han satt ihop detta själv eller en jurist somm jag antar..

lillfragge; ok, då missuppfattade jag. Ditt resonemang var fullt rimligt!

Jag skulle aldrig gå med på ett sådant äktenskapsförord. För mig är att gifta sig att ha ett gemensamt liv, att dela allt, också ekonomi. Vi bygger ett liv tillsammans, vill ha barn tillsammans och då är vi ju en familj inte två individer med skilda intressen och skild ekonomi. Vi gifter oss i september och för oss är situationen den omvända, jämfört med TS: Jag hade innan jag träffade min man en bostadsrätt värd 1,5 mkr, inga lån utom studielån, och ett par hundra tusen på banken. Vi har lika hög lön. Redan när vi flyttade ihop valde jag att inte skriva samboavtal, utan vi äger lika mycket av vår nya lägenhet oavsett hur mycket pengar vi har lagt in i lägenheten eller hur mycket pengar vi hade innan vi träffades. Om vi i framtiden skulle skilja oss tycker jag att det är självklart att vi delar på allt: värdet på lägenheten, pengar på banken, möbler, saker. Däremot äger både jag och min m2b en del av varsitt sommarställe, som är familjeställen som har varit i min respektive hans släkt länge. De husen skyddas vid eventuell skilsmässa av att vi äger våra delar som "enskild egendom", detta för att inte släkten ska påverkas och tvingas köpa ut någon om vi skulle skiljas.

TS, jag kan inte säga vad du ska göra - men jag tycker att det är bra och viktigt att du problematiserar det här. Det är ju tydligt att du och din m2b har olika åsiker om vad som är grunden för ett äktenskap och en bra relation. Bättre att reda ut det före bröllopet än att upptäcka det efter... Lycka till!