äktenskapsförord Fan vad jobbig
Min blivande man har tillgångar sedan tidigare. Ett hus som vi bor i och pengar på banken.
Vi har barn ihop.
Nu då vi snart ska gifta oss har han tagit upp frågan om äktenskapsförord. Först kände jag mig väldigt sårad, jag har aldrig sett på ett äktenskap på det sättet. För jag är inte sådan. Jag skulle aldrig ha krävt det av honom om det hade varit tvärt om.
I alla fall så vande jag mig vid tanken och då var det sagt så att de pengarna han hade på tjänat innan vi träffades skulle vara hans vid en eventuell skilsmässa, samt huset.
Kan säga det att det här huset kommer aldrig att kännas som mitt hem. Kanske låter löjligt i era öron, men så känns det. Det är min dotters hus mer än mitt.
I alla fall så ändrades snart summan på pengarna till " det han hade på banken fram till Nu"
Fine sa jag, men det är inte rätt. Du skapar en klyfta mellan oss på det här sättet.
Fram till idag då när jag skulle läsa igenom förordet och nu är allt ändrat.
Fastigheten är hans och vid en eventuell omplacering är även all vinst hans eller det han köper för pengarna hans.
Detta gäller även pengarna på banken. Gör han aktie-klipp är avkastningen hans. Köper han trisslotter är det hans. Köper vi ett annat boende blir det hans, ETC ETC.
Till saken hör att han säkert har tjänat 500 000 kro på börsen under tiden vi levt tillsammans och då har han alltid sagt- älskling kolla vilken fin affär vi har gjort nu. Vad tycker du vi ska göra? VI VI VI
Det var visst bara talspråk.
Till saken kommer även det att jag måste anpassa mitt jobb till hans, jag kan inte tjäna lika mycket för att jag måste ha ett schema som är anpassat efter hans tider.
Jag kommer vara mamma ledig , det är en ren ekonomisk förlust.
Jag trodde det skulle vara roligt att gifta sig, att det skulle föra oss närmare varandra. Det känns som vi bara glider längre isär.
Han gifter sig inte utan att jag skriver på papperet. Och om han inte är intresserad av att gifta sig... Tja ni förstår.
Vad händer om jag står där ensam om 7 år, med tre barn.
Vad har jag då??
Om han skulle dö vill han inte ens att jag ska ärva huset, det ska dottern göra- vem fan är jag? Ett avelsto?
Hade jag vetat detta om honom då vi träffades- då hade vi ärligt talat inte varit där vi är idag.
Tycker ni att jag är helt osanolik i mina tankar. Eller kan ni förstå mig.
det handlar inte om pengarna utan om ojämlikheten. jag hade hellre varit med en kille so var pank och vi delade på allt, än det här.