Barnkarusellen

Lappis!
Hur går det med ruvandet??????

Och ja Pirr tror jag har kläckt nu??
Elller så kläcker hon för fulla muggar????

Annars hade hon säkert tittat förbi för att säga att inget händer...

sweetstreet - nej, visst är det säkert så. jag tror mest att vi inte alls har tänkt på det tidigare som gör att det känns inaktuellt nu. vi är liksom inte där ännu!

vad häftigt det är att man själv kan uppleva att miljöpåverkan är så pass stor! . har du några syskon (adopterade också?) som det också märks på?

gosnosen - det verkar ju jättekonstigt att kvalitet och kvantitet skulle hänga ihop! Det måste ju vara så att det räcker med ett endaste ägg, om det är det "rätta". Vad jag förstår så påverkar väl inte FSH-värdet kvaliteten på dina ägg, utan bara förmågan hos äggstockarna att producera ägg? Om de väl lyckas bör väl inte det påverka kvaliteten?

Jag kan delvis förstå din mans tankar angående äggdonation, men samtidigt får ju barnet iallafall mer av era gener än vid en adoption, men adoption är kanske inte alls aktuellt? Eller ja, det kanske ni inte har funderat så mycket på än. Precis som Sweet säger så skulle du ju få gå igenom en graviditet som "vem som helst" vid en ÄD, och på det viset blir det ju mer likt den vanliga processen än när man adopterar.

tinga - det är nog så att adoption inte känns aktuellt. åtminstone inte i nuläget. om vi om fem år är i samma situation kanske vi tänker om.

måste bara säga att jag tycker att det verkar jättespännande med era tvillingar! två på en gång som kommer att ha jättestor glädje av varandra genom hela livet.

Gosnosen,
nej jag har inga syskon.
Men jag tror att miljöpåverkan är väldigt stor ändå, även om generna självklart spelar en stor roll de med! jag tror att man föds som en personlighet (alltså gener) men attolika sidor man har påverkas olika beroende på miljön omkring en. Vissa förstärks medan andra blir mindre påtagliga.
Tror t ex att jag i grund oh botten varit ungefär samma personlighet om jag hamnat i en familj i säg USA eller Tyskland. Men att jag ändå varit väldigt annorlunda pga av annan miljö. Men ändå ite alls lika annorlunda som om jag t ex stannat kvar i Korea (jag är adopterad från korea) eftersom kulturen där är så otroligt annorlunda. Kände av det lite när jag och maken var bjudna till ett koreanskt par (kollega till maken och kollegans fru) båda från Korea. Och jag var till utseendetlik dem såklart, men jag kände mig ändå sååååå feeeeel!!!!! För hans fru var exakt sådär näpen och nätt och tyst och artig som man ska vara som asiat! Men jag kunde såklart inte hålla truten, som vanligt, utan gafflade på om än det ena än det andra. och skrattade högt och ljudligt och mycket och ofta. OJOJOJ! Helt fel i deras kultur. Så jag ahr sällan känt mig så svensk och så "mig själv" som vid den middagen.
Där ser man hur mycket miljön verkigen påverkar oss!

Dessutom om jag tittar på t ex min make och hans syster så är de inte lika någonstans. De är som natt och dag personlighetsmässigt. och då delar de ju ändå genpool!!!!

Sweet - så du menar att du inte är så där söt och näpen? Känner igen det där men då har jag ändå till viss del umgåtts med min biologiska far (japan). Hur annorlunda hade jag inte blivit om jag hade bott där.

Gällande ruvningen...typ nada aning om vad resultatet kommer att bli. I ena stunden optimistisk och i nästa tror jag inte alls på det. Fast mest optimistik...tyvärr...för fallet blir så stort om det misslyckats.

Ska nu springa iväg till SATS - har inte varit där på 10 dagar!

Haha! Fast visst kan man fundera över gener.
Jag jobbar ju med gener hela dagarna så det är något man ständigt tänker på.

Fast jag måste säga att jag i vissa fall är glad att jag inte delar gener med min biologiska famiklj. Ialalfall i vissa avseenden.
OCH jag funderar ibland över hur ens barn kommer bli med tanke på att jag tycker att en del drag i amkens släkt (inte han själv då men vissa andra släktingar) kasnke itne är de mest sympatiska dragen....??
Så jag hoppas att ens barn inte ärver de dragen iallafall. Men det får man ju se....

Men det är ändå lustigt detta med hur mycket barn härmas och så. För när jag var liten var det jättemånga som tyckte jag var så lik min mamma. men det kan ju inte varit till själva utseendet. Så det måste ju varit att man har liknande kroppspråk och kommunicerar på liknande sätt???

SATSa lugnt lappis!!!!!!!!!

jag hoppas iallafall järnet och håller tummarna för att din optimism ÄR välgrundad!!!!

Och näe, mycket kan man nog kalla mig. Fast inte söt och näpen och nätt....