• EdithGreen

    När är det läge för barn?

    Ja, som rubriken antyder så är barn något jag börjat fundera lite fram och tillbaka kring. Jag är 28 så tankarna börjar surra... Inom några år, kanske.

    Viktigt för mig är:

    - Ett stabilt förhållande, där man bestämt sig för att leva tillsammans resten av livet. (Jag skriver "bestämt sig" för jag tror att ett livslångt förhållande måste vila på en tudelad grund; dels att man älskar varandra och dels att man valt varandra för resten av livet.)

    - En stabil vardag med bostad och jobb. Därmed inte sagt att man måste ha kommit så långt att man kommit precis dit man vill ännu.

    - En stabilitet i sig själv. Man måste känna sig själv och ha en grundtrygghet.

    Vad tycker ni är bra kriterier för att vara redo att börja försöka?

  • Svar på tråden När är det läge för barn?
  • EdithGreen
    viktualia skrev 2007-09-11 16:04:55 följande:
    Förresten - ett tillägg till mitt långa inlägg från Tor 6 sep.Då i november när mina p-piller tar slut har jag i bästa fall blivit av med min övervikt (som varit så illa att det skulle varit ett hinder för graviditeter). Har hittills blivit av med 15 av 30 onödiga kilon. Så visst laddar jag för att bli gravid, på mitt egna sätt...
    Ja, jag tänkte just fråga om det. Jag såg på din presentation att du gått ner 14 kg *applåder*, men tänkte ta några till. Hur känner du inför det i kombination med att påbörja 'operation kottealstring'?

    Jag gick själv ner 14 kg under ett år (för tre år sedan). Nu har jag tyvärr gått upp 5 av dem igen (jag började jobba...). Det är ingenting jag har panik över, men jag tänkte lägga om lite vanor nu och sakta återta min trivselfigur.

    Om man ska vara i topptrim någon gång så borde det väl vara när kroppen ska härbärgera ett nytt växande liv, eller hur? Å andra sidan kanske det känns omotiverat att gå ner de där allra sista kilona när man ändå hoppas börja gå upp. Hur känner du inför det?
  • EdithGreen
    Skottdagen2008 skrev 2007-09-11 15:46:31 följande:
    Nej, enkelt är det inte. När jag var 28 trodde jag inte ens att jag skulle skaffa barn innan jag blev 35 eller mer. När jag var 20-25 trodde jag överhuvudtaget inte att jag skulle ha barn alls. Man mognar och vad jag menar är att när man funderar om det är läge eller inte så kanske det är bäst att vänta till det helt enkelt känns rätt.
    [/citat]

    Fast det låter ju lite som att ni själva mer "kastade er utför stupet"...? Och att det funkade bra för att ni mognade ikapp med beslutet s.a.s.? Om man läser det du skrev:
    Skottdagen2008 skrev 2007-09-11 14:17:44 följande:
    [citat]
    Men så en kväll efter några glas när "regnrocken skulle på" frågade min sambo mig "men gör det något om det blir något" och just då kändes det bara så rätt, jag var mogen för barn och mer än ett försök behövdes inte. Visst kändes det lite som om vad har vi gett oss in på, men när vår son väl var född kändes det mer som VA FAN gjorde vi inte detta tidigare.
  • viktualia

    Jag känner att jag vill bli av med övervikten en gång för alla. Sen inser jag att det inte är så säkert att det blir EN gång för alla.

    Dels är det vettigt att bli av med övervikten INNAN graviditeten. Dels bevisar min nuvarande strävan att jag KAN banta och då blir det inte lika läskigt att gå upp under en ev graviditet.

    Dessutom är det ju inte säkert att jag ens KAN bli gravid eller att jag blir det på direkten - och då är det ju dumt att sträva efter någon annan än drömvikten när jag ändå inte vet NÄR jag kommer att gå upp igen - om du fattar.

    Alltså: Jag jobbar på att bli av med hela övervikten och vet till efter en ev graviditet att jag kan nå tillbaka till min drömvikt igen.

    (använder aftonbladets viktklubb om nån är nyfiken)

  • EdithGreen

    Ojdå, jag försökte citera två gånger i samma inlägg, och det gick visst inte. Kan ni ser vad jag menar?

  • jennysnartfru

    Jag och min M2B har bestämt att jag ska sluta äta p-piller när vi gift oss, sen får vi se om det kommer någon bebis efter det. Kan ju dröja vad jag förstår om man ätit p-piller en längre tid.
    Jag känner verkligen att min biologiska klocka tickar dels tror jag för att jag känner att jag träffat rätt man. Han är underbar på alla sätt. Jag slutar mia studier i kombination med att vi gifter oss. Vi kliver då in i en ny fas i livet och förhållandet. Vill ha familj så jag tror att man känner det inom sig om det är rätt nu eller sen.
    Hade en gång en målsättning om att få mitt första barn innan 30 och tror skarpt att jag kommer hålla på det. Längtar verkligen efter att få bli mamma. Än så länge får jag hålla tillgodo med min brorsson som är 7 och mia två bedårande gudbarn på 2 ½ och 4 år.
    Lycka till

  • Danielaa

    Väldigt svårt att hitta kriterier för att de ska va "rätt" att skaffa barn just vid den eller den tidpunkten... Låter mer som att ni är osäkra...?
    Vi fick vår son när jag skulle fylla 23 och min sambo hade precis fyllt 27. Det passade oss alldeles utmärkt, vi kände oss mogna för barn då vi började planera det, medans många andra inte alls känner att det är dax såpass tidigt... Så, som sagt, kriterier kan jag inte hitta några...

  • EdithGreen

    viktualia,

    Jo, jag fattar - och det låter sunt!

    Man kan ju inte satsa på att gå ner under eventuell graviditet så det är lika bra att ta så mycket som möjligt innan. Om man dessutom gör det genom sunda vanor så hjälper det säkert till i försöken

    Däremot kanske vi som har lite lätt att lägga på sig ett par extra kilon ska tänka ännu mer än andra på att inte ta en graviditet som förevändning för att äta lite extra...

  • viktualia
    Danielaa skrev 2007-09-11 16:27:29 följande:
    Väldigt svårt att hitta kriterier för att de ska va "rätt" att skaffa barn just vid den eller den tidpunkten... Låter mer som att ni är osäkra...?..
    Osäker var ordet sa Bull och eftersom det, som sagt, måste till ett aktivt beslut (=att sluta skydda sig) kan man nojja i evigheter om det är dags eller inte...
  • EdithGreen
    Danielaa skrev 2007-09-11 16:27:29 följande:
    Väldigt svårt att hitta kriterier för att de ska va "rätt" att skaffa barn just vid den eller den tidpunkten... Låter mer som att ni är osäkra...?Vi fick vår son när jag skulle fylla 23 och min sambo hade precis fyllt 27.
    Jag tror att det kan vara samma fenomen som att äldre föräldrar är mer oroliga vid en graviditet och för sin bebis, för att man med lite mer erfarenhet har sett mer som gått fel. Unga föräldrar tenderar att i större utsträckning *generaliserar* att mer köra på och förutsätta att allt går bra. (Vilket iofs nog ofta bara är sunt!) Detta gäller nog även när man "skaffar" barn - man klurar mera hit och dit, helt enkelt. Vad är det du tror att vi är osäkra på *nyfiken*?
  • EdithGreen

    Danielaa,

    Grattis förresten till förlovningen !
    Jag läste din tråd "Nu kan jag inte hålla mig!!".

Svar på tråden När är det läge för barn?