När är det läge för barn?

Jag håller med lillamillan.
Innan jag och min man skaffade barn så tänkte jag att fast jobb och gift skulle jag vara.
jag var 25 när första barnet kom och jag hade bara vikariat men jag kände att jag ville ju integå och vänta på fast jobb för tänk om graviditen inte skulle funka på naturlig väg.

Många bra funderingar!

Själv kom jag på för några månader sedan att (och jag vet att det låter märkligt att plötsligt inse detta...) för varje år man väntar med barn så får man ett år mindre med sina barn och eventuella barnbarn. Som sagt, det är ju ganska självklart, men jag hade aldrig tänkt på det tidigare.

Som någon skrev så tror jag inte att det finns en magisk tid att skaffa barn!
Jag har två barn & fick den älsta nar jag va 21, och den yngsta när jag var 24.
Mvh Tess.

Men bör man vänta tills man har ett fast jobb som man kan va mammaledig från? Jag har ingen aning om hur vida man får ersättningar om man bara är timvikarie på något ställe. Please fill me in! För vi tänker oxå att : vi ska ha drömjobben, bo i hus, va gifta mm men jag e så rädd för att bli en "gammal mamma".

En annan sak också:det är ju så att inte alla har möjligheten att få barn. Dessutom är det inte alltid så lätt att bli gravid. Jag har tre barn. Två grabbar som "kom" direkt när jag slutade med p-piller. Så tyckte jag att jag gjort mitt på barntillverkarområdet. Jag steriliserade mig. Många turer senare träffade jag en ny man som inte hade barn. Och vi ville så gärna ha barn tillsammans. IVF och vår lilla prinsessa kom. Vad vill jag säga då??? Kanske att låta barnen komma när dom gör. Man planerar så himla mycket i sina liv, men att låta barntillverkningen bli "spontan"

jag är inne lite på samma spår som TS. Jag vill absolut ha barn, men det finns lite att ändra på i mitt liv först.

Har alltid sagt att jag vill gifta mig först, och det är ju bara 16 dagar kvar tills det kriteriet är uppfyllt.

Jag vill ha körkort och bil först. Det funkar säkert jättebra utan, men jag vill känna den tryggheten att om mitt barn blir sjukt och jag är ensam hemma ska jag kunna sätta det i bilen och åka till sjukhuset.

Är själv uppvuxen på landet, och det var underbart. Vill ge mina barn samma känsla. Både jag och min blivande vill så småningom bo på landet, om än inte lika långt ifrån allt som där jag växte upp (6 km till busshållplats och kiosk...).

Jag vill flytta, helst till hus. Nu bor vi fyra trappor upp utan hiss...

Jag vill komma in på min utbildning och gå klart den (två år, inom trädgård) och gärna börja starta upp ett företag. Det jag tänkt mig jobba med kan man sköta så väl höggravid som med barn. Vill kunna vara med mina barn så mycket som möjligt när de är små. (är ganska gammeldags av mig i det avseendet. skulle inte i nuläget kuna tänka mig att lämna mina barn på dagis när de är 1½ år...)

Om allt det här har att göra med att jag vill satsa på kärriären vet jag inte. Kanske delvis, men inte helt. Känner mig inte redo för att bli mamma än, även om det säkert är som ni skrivit, att man växer i mammarollen under graviditeten.

Det är klart att det underlättar om man har ett fast jobb som man kan va mammaledig från,
men jag vet inte hur ersättningen är för timvikarier.
Min man va heltidare, men inte jag.
Det löste sig utan större problem.
Jag tror inte att man blir en gammal mamma pga åldern, utan hur man är.
Mvh Tess.

Hej
Jag tror man känner i magen när man är redo för barn. Man kan inte vänta tills allt är perfekt. Det viktigaste är inte att ha en massa pengar som man kan köpa grejer till sina barn, givetvis bra om man har en så pass stabil ekonomi så man kan få fram mat på bordet varje dag men vilka har inte det i sverige,det viktigaste är att man ger sina barn kärlek,trygghet och TID.
Vi har en dotter som idag är 7 år och när vi skaffade henne så bodde vi i en fritidsstuga som bestod av 4 rum och kokvrå 50kvm. Under graviditeten så hitade vi ett annat boende men det hade säkert funkat det andra också en tid om vi inte hade hittat ett annat boende. Jag hade inget fast jobb och min sambo är egen företagare. Så vi uppfyllde väl inte så många av de där "rätt punkt" kritirierna men hon var planerad.
Man ångrar aldrig ett barn! Hon är det mest fanastiska som jag har varit med om.
Jag tror helt enkelt påatt man känner när det är dags och eftersom du börjar ha dessa tankar så är det nog på gång tror jag....

Thalia82,

Jag förstår hur du känner angående tidig dagsigång, men titta här:
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=400165

Det verkar som om det är bra för barn att börja tidigt på dagis. Däremot är det nog bra om man mjukstartar med korta dagar...

Jag kom på en sak som en av mina kompisar sa till mg en gång.
Det viktigaste är inte att skaffa barn med den mannen som du ska leva med hela livet utan den som du vet kommer bli en bra pappa hela livet.Man ju inte veta hur en relation kommer se ut i framtiden men givetvis tror jag att jag och min sambo kommer "leva lyckliga i alla våra dagar" men jag vet att även om vi inte kommer att göra det så kommer han alltid vara en bra far och det är väldigt viktigt för mig.
Han har en dotter sen tidigare och jag ser ju hur väl han behandlar henne och att han alltid finns för henne. Han är en bra far ehlt enkelt och det är viktigt för mig, mycket viktigare än att han och jag har en kärleksrelation hela livet.