När är det läge för barn?

Jag håller med dig om alla dina kriterier som du tycker ska vara uppfyllda innan man skaffar barn men det viktigaste innan man skaffar barn är att reflektera över sig själv. Kommer du bli en "bra" förälder? Och allra viktigast, vad har du och lära dina barn? Det är en livsuppgift som man bör tänka över starkt innan.

Jag tänker inte skaffa barn innan jag känner att jag är beredd och satsa fullt ut på mitt barn och göra mitt bästa för att den ska bli en så lycklig, självständig och fördomsfri individ som möjligt.

Men hur vet man om man är beredd på det då? Hur vet man hur mycket som är rimligt att vilja ge upp? Och vad som kommer att finnas kvar i ens liv fast man fått barn? Karriärambitioner - vilken nivå får/bör de ha för att vara vettiga i förhållande till att "satsa fullt ut på mitt barn"???

Jag har lång erfarenhet av att vara ledare för barn och unga i scoutrörelsen och har faktiskt rätt gott självförtroende vad gäller hur jag blir som förälder. Jag tror att jag kan uppfostra barn lika bra som vem som helst annan.

Det som oroar mig är insikten om att fokus ska flyttas från MITT ego till nån lite ny människa. Och hur balansen mellan makens, mitt och ev ungars ego och själförverkligande ska göras....

Viktualia
Självklart menar jag inte att man måste ge upp sitt liv om man bestämmer sig för att skaffa barn. Jag tror inte barn mår bra av att föräldrarna lever enbart för dom. Jag skulle själv aldrig ge upp min karriär för barn. Jag ska satsa på mitt barn i den bemärkelsen att jag ska ha en noga plan för mitt barn och hur jag kan ge den det bästa livet.
Jag håller med om att det säkert är problematiskt att kombinera alla faktorer i ens liv. Men om att skaffa barn innebär att ge upp sig själv så skulle jag aldrig någonsin vilja ha barn.

Min dröm var att först gifta mig och sen få barn just för att det skulle tyda på ett väl övervägt beslut. När vi började utredas för barnlöshet kvittade dessa "regler".

"Det är väl enda nackdelen med att ha en yngre kille - jag får vänta lite extra på att han ska känna sig redo för att kliva in i det äkta ståndet" skrev TS

Så var det ju här med -min MAN numera- är 6 år yngre, och kanske var hänsynen att vänta med barn och ta allt i rätt ordning mycket för hans skull. Men jag kan lova att han växte och blev angelägen när det indikerades att vi kanske inte skulle kunna bli föräldrar så lätt. Detta är ett djupt problem även för unga män!

Ja, det har du helt rätt i. Vi har faktiskt pratat om det, att man inte vet om det kommer gå. Det är lite klurigt det där - man kan ju inte testa och se utan att vara beredd på att det kan funka också...

När jag kollade med min kille (26, dvs 2 år yngre än mig) hur han kände inför om vi trots preventivmedel skulle bli gravida, så log han och sa ungefär att det såklart skulle vara välkommet i alla fall.

Så det är lite det jag går och klurar på - om vi båda känner att det skulle vara välkommet men ändå känner att vi inte skulle välja det just nu utan "vänta lite till" - kanske just för att det är så oåterkalleligt - hur ska det då kännas för att vi ska bestämma oss att sluta med preventivmedelen och se vad som händer.

Ja vi åker till Gran Canaria direkt efteråt

Det låter ju hur härligt som helst

Bara 19 dagar kvar!

har suttit och läst och det är många vettiga inlägg tycker jag.
att skaffa barn är något stort och man har en lång tid framför sig att ta hand om dem.
Så att ha ett stadigt förhålande är ju viktigt! Jag och min man hade varit ett par i 4 år innan vi skaffade vårt första barn och vi pratade verkligen igenom detta noga!!!
Däremot blev det inget bröllop förrän i år för det var karln inte redo för när vi skaffade barn! Himla konstigt hur visa karlar tänker.

Vi ville också gifta oss innan vi fick barn.. Så därför tog vi tag i att gifta oss.. :) Jobb vore så klart bra (mannen har fast jobb).. Men vet man inte vad man "vill bli när man blir stor" och vet att man iaf vill ha barn, så får man väl sattsa på barn först och jobb sen.. Det är min filosofi.. :)

Jag tänker lite så här.....funderar man på om det är läge att skaffa barn då är man nog inte mogen ännu för det. Att skaffa barn känns när det är rätt. Skit sedan i allt annat. tänk om ni aldrig får en ekonomi som ni vill ha ellelr det där jobbet eller bostaden osv..... skyll inte på annat. Visst det är en fördel, men allt kan hända ni kan förlora jobbet, få sämre ekonomi även fast ni har barn. Nä, känns det rätt kör på :)