När är det läge för barn?

Inte känner jag mig heller vuxen, eller är det det jag är.... Jag gör samma saker som förr. Går ut med mina vänner och dansar, åker på resor, träffas och fikar, m2b spelar online-spel på datorn, vi gör helt enkelt samma saker. Skillnaden är att vi får planera mer för att det ska funka.

Ja, det är ju ganska självklart att man är samma person... Men visst trodde man att man skulle inse när man var vuxen ?

En kompis berättade en rolig sak. Hon hade stått bakom en vithårig tant i kön på systemet som hade fått ett vin rekommenderat för sig och hon sa att hon inte gillade det, men att hon kanske skulle göra det när "hon blev stor" Cool tant, den inställningen kommer jag nog också anamma genom livet

Grattis Edith Green till det nya jobbet och att alla "kriterier" nu är uppfyllda! Hoppas ni får barn i helt rätt tid, lycka till! (jag längtar också... vill ha barn NU NU NU, men väntar trots allt så jag hinner jobba några år)

Fröken Figo skrev 2007-09-13 13:13:47 följande:

Tack, men det var l i s a som fått nytt jobb!

Själv har jag jobbat i snart två år efter examen, så snart kan man väl kanske börja tänka på att kunna ta föräldraledigt utan att skämmas

Jag som lusläst tråden igen för att se om jag helt hade missuppfattat att Edith redan hade jobb

Men tack Figo! Fast som sagt, jag kommer givetvis inte att gå och bli gravid på en gång. Det är mer känslan av att det är möjligt som är häftig. Kriteriet "jobb" är uppfyllt alltså men så länge jag är ny på jobbet är det inte en "stabil" vardag och det vill jag ju fortfarande ha. Grejen är väl att nu har jag möjlighet att få en stabil vardag inom överskådlig framtid.

Finns det några fler grubblare där ute...?

Jag har önskat att jag(/vi) skulle bli med barn av "misstag", för då hade det inte varit något svårt beslut att ta.. Men det känns som att det krävs en hel del att lixom bestämma sig för att nu, nu ska vi ha barn..

Ja, det är precis det som är så klurigt! Det skulle vara en enkelt "beslut" för oss också om det bara hände. Men det gör ju inte det med spiral, vilket ju såklart är bra, men just nu skulle det inte gjort något ...

Hej EdithGreen, plötsligt har jag börjat grubbla på riktigt! Vad vi tänker lika hela tiden ;)

Egentligen är det inte dags, för jag har inte ordnat jobb och inte bra boende och vi har inte varit tillsammans jättelänge. Men om det fortsätter kännas bra i förhållandet och om det andra fixar sig snart, skulle det kunna vara dags om ett år? Och om inte, varför inte och vad väntar jag på? Sånt har jag börjat fundera på.

Ett år är lite överdrivet iofs, men två-tre år. Det är fortfarande ganska snart. Jag har aldrig tänkt på det på riktigt förut, men plötsligt har jag insett att det inte längre har med skolan att göra och eftersom jag inte längre pluggar har pojkvännen en annan roll också (svårt att förklara).

tattar-Emma,

Ja, vi verkar göra det

Du verkar fundera i likande banor som mig! Att även om du får det som du "på pappret" tycker är bra förutsättning, så är det svårt att besluta sig och släppa sargen...

Hur gamla är ni och ert förhållande? Boende hinner man väl fixa på 9 månader Det skulle vara jobbet, då... Det känns ju bra att ha - jag skulle inte vilja bilda familj om vi var utan jobb. Men jag kan säga att nu när jag jobbat snart 2 år så skulle det ju "på pappret" (återigen...) kunna vara läge, men det känns inte så i praktiken. Det finns alltid något att satsa vidare mot...